Idag börjar världshistoriens FN-konferens: Rio +20 – om hållbar utveckling och den framtid vi vill ha. Inför konferensen lade FN ut denna video där Ban Ki-moon klargör att en av hans högsta prioriteringsområden är hungerbekämpning och livsmedelssäkerhet. Det är inte ett sidoområde utan något fullständigt grundläggande för all mänsklig utveckling.
World Food Programme håller förstås med. Låt oss nu hoppas och be att Rio +20 utgör ett genombrott för hållbar hungerbekämpning så att den dag när alla kan äta sig mätta kommer snart.
Mediabevakningen av toppmötet är urusel i relation till mötets storlek, men här är litegrann för den som vill läsa mer: SR, SR, SvD, SvD, SvD, DN, DN, SVT.
18 million people are desperate for food in Africa’s drought-struck Sahel, but urgent appeals for help are being met with deafening silence by governments worldwide. The US, Japan, France and the Germany have the power to make the difference but they’re stalling — let’s sound the massive alarm needed to shake these leaders out from their inaction.
My name is Baaba Maal, and I’m a Senegalese musician writing with a personal plea for help. I live in Africa’s drought-struck Sahel region where 18 million people are on the brink of disaster, including 1 million children at risk of starvation. But our urgent appeals for help are being met with deafening silence. Only a targeted and overwhelming demand for action can stop this catastrophe from turning deadly.
The UN says millions of lives could be destroyed unless $1.5 billion in aid is channeled in immediately, but governments have pledged less than half the required sum. The countries who can make all the difference are the US, Japan, France and Germany, but they’re stalling — unless they pitch in their fair share now, millions of people will be left abandoned through the harsh summer months.
Let’s sound the alarm needed shake these leaders out from their inaction. Sign this urgent petition urging Obama, Noda, Hollande and Merkel to stop starvation in the Sahel. When we reach 100,000 signatures, a coalition of NGOs –including Avaaz, Africans Act 4 Africa, and Oxfam — will directly deliver them to these leaders in a coordinated stunt:
Terrible drought, political unrest, and sky high food prices have wreaked havoc on an area the size of the US, stretching from Senegal in the west all the way to Sudan in the east. People here are doing everything they can to survive, but the crisis has hit so hard that it’s difficult to stay hopeful. I’ve seen women and children trying to grow food in patches of land that are bone dry. They know that people are talking about what is happening in the Sahel, but they don’t know if aid will ever arrive.
The UN has only received 43 percent of the $1.5 billion needed — it’s a shortfall of gargantuan proportions. But this gap must be filled, and can be filled by the world’s richest countries, if there’s political will. The rainy season is on its way, and unless the US, Germany, Japan and France pledge their fair share before then, it will be even harder to get food into remote villages.
The world has turned a blind eye to crises like this before, but this time we can make the difference between life and death by forcing our governments to respond. Sign this urgent petition now:
Avaaz members have come together time and time again to respond to natural disasters, saving thousands of lives by ensuring that crucial aid was delivered to Burma, Haiti, Somalia and Pakistan. We have the power to force our leaders to stop idling away in the face of a crisis we can prevent. Let’s stand together now to demand that the world respond to the pleas of the millions living in the vast Sahel region.
Redan för en månad sedan beskrev kampanjen #SahelNow läget i den Västafrikanska Sahelregionen som en ”tidsbomb”. Bomben har nu exploderat. Som jag redan skrivit löper en miljon barn allvarlig risk att dö på grund av undernäring, och tusentals har redan dött. Miljontals fler lider av hunger och sjukdomar som denna orsakar, och hela situationen förvärras av politiska oroligheter, konflikter och flyktingströmmar i regionen. Mitt i allt kaos är media knäpptyst, men lyckligtvis höjer biståndsorganisationer rösten alltmer och utökar sina insatser för att rädda så många som möjligt.
Väpnad konflikt i Mali ökar spridningen av livsfarliga sjukdomar
23 maj 2012
Tusentals barn i Mali lider av allvarlig undernäring till följd av svältkatastrofen i Sahelregionen. Nu varnar UNICEF för att den väpnade konflikten i norra Mali orsakar en ökad spridning av kolera, mässling och polio.
Foto: Unicef/Asselin
Mali är ett av de länder som drabbas hårt av svältkatastrofen i Sahelområdet. 87 procent av de barn som riskerar att dö av undernäring i landet finns i de södra delarna.
Risk för ökad spridning av polio, mässling och kolera
Konflikten i norr gör att allt fler flyr söderut, något som gör att spridningen av polio och mässlingen ökar bland barn. Flera hälsocenter i norr har blivit vandaliserade och antalet utbildad personal minskar. Ibland med så mycket som med 18-27 procent jämfört med tidigare nivåer. Även spridningen av kolera förväntas öka. Förra året drabbades Väst- och Centralafrika av den största koleraepidemin på fem år, med närmare 3000 dödsfall och fler än 105 000 insjuknade.
För att minska spridningen av kolera satsar UNICEF på att öka klorhalten i vattenverken, utbilda samhällen samt leverera vatten och hygienpaket. Hittills har 10 000 hygienpaket levererats till familjer i Gao, Timbuktu, Segou och Mopti. Ytterligare paket kommer distibueras nu innan regnsäsongen börjar i juli. UNICEF planerar även en utbildningskampanj om kolera.
Du kan hjälpa till!
Men behoven är mycket större än så. Det beräknas att runt 500 000 barn och vuxna i Mali är i behov av förebyggande åtgärder. UNICEF har vädjat om 235 miljoner kronor för räddningsinsatser under de kommande sex månaderna. Hjälp barn i krig och katastrofer genom att skänka en gåva till UNICEFs katastrofarbete. Eller handla livsviktiga förnödenheter i gåvoshopen.
Svår undernäring och matbrist i flera länder, samt stora flyktingströmmar från Mali, gör att vi utökar våra insatser i det så kallade Sahelområdet söder om Sahara.
[…]
I slutet av mars drog vi igång akutinsatser mot undernäringen i städerna Biltine och Yao [i Tchad]. Dessa områden har undernäringsnivåer på 24 respektive 20 procent. I Biltine utför vi ett intensivt arbete i våra nyuppbyggda center. I Yao, i Batha-regionen, arbetar vi också mot undernäringen men ger även primärsjukvård samt vaccinationer.
Befolkningen i Tchad är extremt sårbar för matbrist och epidemier. De säsongsmässiga variationerna i mattillgången påverkar folket hårt. Sjukvården är undermålig samtidigt som närheten till det oroliga grannlandet Libyen ger störningar i handeln med livsmedel.
I Tchad undersöker vi därför möjligheterna att på ett strukturellt plan kämpa mot och effektivisera arbetet mot undernäring. Bland annat distribuerar vi en slags ”färdigmat”, en berikad jordnötspasta som innehåller all nödvändig näring. Förhoppningen är att detta kosttillskott ska nå tusentals barn i åldern sex månader till två år. En mamma ska själv kunna ge sitt barn den livsnödvändiga näringen utan att behöva uppsöka någon av våra kliniker.
Torka i kombination med stora flyktingströmmar har skapat en mycket svår situation i Sahelregionen. Tillsammans med partner arbetar PMU nu med en insats i Mauretanien för att bistå lokalinvånare med mat och flyktingar från Mali med tält och husgeråd.
Ett ökat befolkningstryck och klimatförändringar skapar stor sårbarhet, och det uteblivna regnet har drabbat befolkningen i Mauretanien mycket hårt. Samtidigt har uppåt 60 000 invånare från grannlandet Mali flytt in i sydöstra Mauretanien på grund av stridigheterna där, vilket försvårar läget ännu mer. Det handlar om människor som tvingats lämna allt de äger, och är utblottade.
PMU samlar in pengar till en kombinerad humanitär insats tillsammans med vår lokala samarbetspartnern ESPOIR. Lokalbefolkningen kommer att bistås med mat och i lägren ska 250 av de mest behövande familjerna få tält, filtar, kläder, myggnät och husgeråd.
Tack för ditt stöd!
—
Ge pengar till dessa organisationer, be intensivt för katastrofens offer, och sprid det här blogginlägget vidare. Tack!
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag har lite annat att göra om dagarna så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Vad skulle du kunna göra för att rädda ett barns liv?
Vad skulle du kunna göra för att rädda en miljon?
Sahel
Sahelregionen i Västafrika håller på att drabbas av en fullskalig humanitär katastrof. The Guardian rapporterade den 9 mars att enligt FN riskerar 13 miljoner människor i Sahel att drabbas av hunger, varav 10 miljoner redan är drabbade av bristande livsmedelssäkerhet, och en miljon barn hotas av akut undernäring. Unicef skriver att dessa en miljon barn kan vara döda inom några månader om de inte får tillräckligt med mat. Enligt Sida är krisen i Sahel lik den på Afrikas horn.
Detta är illa nog, men för att göra det hela värre kan biståndsorganisationer i nuläget inte göra tillräckligt för att bemöta behoven. Detta beror på att
Väldigt få känner till hungerkrisen, och
Väldigt få ger därmed pengar till organisationer som bekämpar den.
Därför ber jag dig om två saker: (1) sprid vidare information om hungerkrisen och (2) ge och samla in pengar till katastrofarbetet. Allt du behöver veta kommer finnas på den här sidan.
1. Sprid information
Unicef är mycket besvikna på den bristfälliga medierapporteringen och har därför dragit igång kampanjen #sahelNOW som syftar till att fånga medias uppmärksamhet genom att först sprida frågan visa sociala medier. Här finns fyra tips på hur man på olika sätt kan sprida uppmärksamhet om katastrofen. Sprid också den här sidan, delningsknappar finns längs ned, där kommentarsfältet börjar.
Vi måste även uppmana media att skriva om detta! Skicka följande brev till:
Skriv om att en miljon barn håller på att dö i Sahel!
Hej!
Jag är mycket bekymrad över att Unicef tvingades dra igång kampanjen #sahelNOW som uppmärksammar den humanitära krisen i Sahel för att ”[m]edierna [inte] rapporterar… om den här katastrofen”, vilket har lett till att ”omvärldens reaktioner har uteblivit” när organisationen begärt pengar för att åtgärda hungerkrisen, se http://blog.unicef.se/2012/04/03/katastroflarm-vi-hinner-fortfarande-radda-manga-barns-liv-i-sahel/. The Guardian rapporterade den 9 mars att enligt FN riskerar 13 miljoner människor i Sahel att drabbas av hunger, varav 10 miljoner redan är drabbade av bristande livsmedelssäkerhet och varav en miljon barn hotas av akut undernäring, se http://www.guardian.co.uk/global-development/2012/mar/09/urgent-action-sahel-humanitarian-emergecny. Unicef skriver att dessa en miljon barn kan vara döda inom några månader om de inte får tillräckligt med mat.
SVT skrev redan i början av mars att FN:s vädjan om fem miljarder kronor för att förhindra katastrofen då bara hade uppfyllts till en femtedel, och sedan dess har inte mycket hänt. Tre veckor senare uttalade sig David Gressly på Unicef: ”Stödet räcker inte till i den takten som behoven uppkommer. Vi räknar idag med en miljon barn i akut behov av hjälp men det kan i värsta fall bli så många som en och en halv miljon.” Det behövs alltså mycket pengar, och de behövs snabbt. Nedan följer information om tre seriösa biståndsorganisationer som är verksamma i Sahel. Skär ned på konsumtion av onödiga saker såsom lyx, underhållning och skönhetsprodukter så att du kan hjälpa dem lindra nöd och rädda liv.
UNICEF
Moustapha med sin mamma. Foto: Chris Tidey, Unicef
Moustapha är bara två och ett halvt år. Han behandlas på ett UNICEF-finansierat näringscenter i Tchad. Han är ett av de barn i Sahel som riskerar att dö av akut undernäring.
Över en miljon barn i Sahelområdet i Västafrika saknar tillräckligt med mat och riskerar att dö inom några månader.
UNICEF varnade i mitten av mars för att det snart är för sent att avvärja en svältkatastrof i området. Men omvärldens reaktioner har uteblivit och därför går flera UNICEF-kontor ihop och gör en gemensam vädjan om ökat stöd och ökad uppmärksamhet.
Vad gör UNICEF?
Vi finns på plats i alla berörda länder. Vi gör så mycket vi kan för att hjälpa till. Vår personal och våra samarbetsorganisationer är på plats i hela området och ser till att familjer och barn får ekonomiska matbidrag, förnödenheter och vård.
Sahelregionen
Du kan rädda barns liv!
Det kostar 690 kronor att behandla ett undernärt barn i Sahel. Behandlingen varar i ungefär 60 dagar och består av näringsrik mat och mjölk, vitaminer och antibiotika.
Bara 50 kronor räcker till 13 påsar näringsrik nötkräm mot undernäringeller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn i Västafrika.
Röda Korsets frivilliga mäter överarmens omkrets på ett barn i Mauretanien för att bedöma graden av undernäring. Foto: Nathalie Bonvin/IFRC
Läget börjar nu bli kritiskt i Sahelområdet i Västafrika som drabbats av torka och hunger. Röda Korset varnar för att hjälpen måste komma nu – genast – om en hungerkatastrof ska kunna förhindras.
Miljoner människor hotas nu av matbrist i Niger, Tchad, Mali, Mauretanien, Nigeria, Burkina Faso, och norra Senegal. En ovanligt tuff torkperiod, brist på efterföljande regn och angrepp av gräshoppor och andra insekter har gjort att skördarna har slagit fel. Det råder brist på både utsäde och foder till boskapen, och människor plågas redan nu av hunger.
[…] När Västafrika drabbades av torka år 2004 räknade FN ut att för 1 dollar kunde man förhindra att ett barn blev undernärt, medan det kostade 80 dollar per dag att behandla ett redan undernärt barn. Tiden rinner snart ut om vi ska kunna förhindra svältkatastrofen. Vi kan inte stillasittande låta det hända. Men behoven är stora, och vi behöver din hjälp. […]
Titta gärna på en intervju från SVT:s morgonsoffa den 12 mars 2012 där Svenska Röda Korsets katastrofsamordnare Theresia Lyshöj Landiech berättade om sin resa till Niger veckan desförinnan och om situationen där. Klicka här för att se intervjun.
Vad gör Röda Korset?
Rödakorsrörelsen arbetar nu intensivt för att förhindra hungerkatastrofen med fokus både på akuta insatser och på långsiktiga lösningar. I första hand inriktas hjälpen på mat, sjukvård, utsäde, latriner och myggnät mot malaria.
För 400 kr kan vi hjälpa ett undernärt barn
För 2 000 kr kan vi hjälpa ett allvarligt undernärt och sjukt barn
För 2000 kr kan vi hjälpa en familj i fyra månader med mat och utsäde
1 kg mat (hirs) kostar 3,50 kr
1 kg bra utsäde kostar 5 kr
Ett myggnät kostar 40 kr
En latrin kostar 1 300 kr
Vi arbetar samtidigt också med att väcka omvärlden inför de stora behov som finns – innan svältkatastrofen är ett faktum.
Vill du ge ditt stöd?
Stöd vår insamling till Västafrika. Stort tack för din gåva!
Skänk via plus- eller bankgiro:
– Plusgiro 900 800-4, märk din gåva: ”Hunger”
– Bankgiro 900-8004, märk din gåva: ”Hunger”
Sms:a AKUT HUNGER till 72 900 så skänker du 100 kr.
ActionAid
Sahelregionen i Västafrika har drabbats av akut matbrist till följd av torka och skördar som slagit fel.
Uteblivet regn och dåliga skördar i kombination med extremt höga matpriser har nu lett till akut matbrist – 1 miljon barn riskerar undernäring. Hårdast drabbat är Gambia.
FN estimerar att över 700 000 människor i Gambia, 45 % av befolkningen har drabbats och nu går hungriga. Situationen förväntas också förvärras inom de kommande månaderna eftersom vattenbrist för både människor och djur kommer att göra den redan svåra situationen ännu värre.
Foto: ActionAid
Ditt bidrag kan hjälpa oss att dela ut nödhjälp i form av mat, vatten och utsäde samt hjälpa de drabbade att förbereda sig så att de överlever och inte blir beroende av akuthjälp.
Uppdatering: Här har jag kommenterat uppföljningsreportaget som sändes dagen efter reportaget jag kritiserar nedan.
Biståndet måste kritiskt granskas för att kunna förbättras, det finns alltför många exempel på misskött bistånd och det är väldigt viktigt att vi ser till att biståndet ger konkreta resultat för fattigdomsbekämpning. Men biståndskritik som inte syftar till att förbättra biståndet utan till att avveckla det bygger väldigt ofta på bristfälliga argument. I gårdagens Aktuellt sändes ett väldigt märkligt inslag som ifrågasatte om vi ska ge bistånd till Zambia, ja, Afrika överhuvudtaget. Inslaget kan ses här, från 17:50. Som sagt välkomnar jag all kritisk granskning av biståndet, men det som Aktuellt bjöd på var ingen kritisk granskning. Det var en smutskastning byggd på riktigt dåliga argument.
Inslaget inleds med att beskriva hur en fjärdedel av den zambiska skörden bokstavligen ruttnar bort pga en mycket dålig jordbruksreform. För att vinna röster lovade det nu regerande partiet att staten skulle köpa upp lantbrukarnas skörd till förmåneliga priser, något som dels sätter marknadskrafterna ur spel men som också orsakar att stora delar av skörden förstörs. På grund av brist på infrastruktur och lagerlokaler förmår inte staten hämta in all skörd, och det är olagligt för bönderna att sälja eller äta den.
Detta är naturligtvis ett stort problem, och det är tacksamt att Aktuellt tar upp det så att intresse väcks för att förbättra den zambiska livsmedelssäkerheten. Men plötsligt kopplar reportaget ihop detta problem med svenskt bistånd. Genom att hänvisa till ”biståndschefer med god insyn” som dock inte vill uppge sina namn hävdar man att svenskt bistånd ”hjälper den zambiska staten att ha råd med en reform vars syfte anses vara röstfiske bland bönder, och som resulterar i en livsmedelsskandal”.
Sverige ger inte budgetstöd till Zambia, det avslutades 2010, ett år innan jordbruksreformen, istället stöder man vissa sektorer (bland annat jordbruk) med tydligt uppsatta mål som få har invändningar emot. Men anledningen till att de anonyma biståndscheferna Aktuellt talat med anser att detta bistånd finansierar den zambiska statens dåliga jordbruksreform är, enligt textversionen av Aktuellt-inslaget på SVT:s hemsida, fungibilitet:
Flera biståndschefer som SVT talat med säger att Zambia kunnat finansiera en sån här reform därför att man varje år får miljontals dollar i bistånd från Sverige, EU och USA. De slipper själva finansiera massvaccinering av skolbarn eller skolböcker eftersom de vet att det finansieras av givarländer.
Problemet med detta resonemang är, som Kenneth Hermele poängterar i sin bok Hjälp eller stjälp (Forum Syd 2008), att man inte kan bevisa att fungibilitet är skadligt eller ens existerar när det gäller bistånd. Dvs. om den zambiska staten vill röstfiska hellre än att garantera sin befolkning livsmedelssäkerhet lär de göra det även om biståndet inte räddar skolbarns liv genom massvaccinering eller hjälper dem ut ur fattigdom genom utbildning. Aktuellt bygger alltså sin främsta kritik mot biståndet i detta reportage på en teoretisk spekulation utan stöd i utvecklingsforskningen. Hur vet man att den zambiska staten inte skulle gjort detta om de inte fått bistånd? Det vet man inte. Det man däremot vet är att barn har fått massvaccinering och skolböcker tack vare svenskt bistånd.
Efter att ha beskrivit denna livsmedelskris börjar reportaget tala om Zambia som Afrikas nya kornbod med enorma skördar (nyss var väl problemet att skördarna ruttnade bort?) och att landet är en av världens tio snabbast växande ekonomier. Och så kommer ett häpnadsväckande uttalande: ”Så frågan är: varför får de fortfarande så mycket pengar i bistånd?”
Hjälp.
Här är en graf från Hans Roslings välkända statistiskprogram Gapminder. Siffrorna från 2010 visar att Zambias medellivslängd ligger på 49 år och BNP per capita är 1 514 dollar. Både sett till hälsa och pengar är alltså Zambia ett av de fattigaste länderna i världen. Därför får de fortfarande bistånd. Vad Aktuellt menar med ”så mycket” vet jag inte, 2011 var stödet från Sverige 211 miljoner kronor. Det är mindre än resultatet för Uppsala Kommuns årsbokslut 2010.
Aktuellt får medhåll från Idani Lichilo, distriktschef på Zambias jordbruksverk, som säger att Zambia är ”ett mycket rikt land” som kan klara sig väl utan bistånd. Men han har fel. Grafen ovan visar att Zambia inte är ett rikt land. Zambia är ett av världens fattigaste länder. Och Lichilo satt nyss i reportaget och sa att infrastrukturen och tillgången på lagerlokaler är så dålig att en fjärdedel av skörden ruttnar!
Den tillväxt som landet börjar få tack vare sina koppargruvor är god och välbehövlig, men bistånd bör avskaffas när den inte längre behövs, inte när tecknen på att den inte kommer behövas om 20 år uppstår. Att ett land har tillväxt innebär inte att det är rikt. Bistånd till Zambia kommer, om man sköter det rätt, gynna den existerande tillväxten ännu mer. Men eftersom landet fortfarande har stora problem med fattigdom, HIV/AIDS och livsmedelssäkerhet behövs biståndet fortfarande.
Därefter går Aktuellt över till en intervju med Ali Mufuruki, en affärsman från Tanzania som vill att allt bistånd ska läggas ned. Många kanske tänker att hans biståndskritik är legitim pga hans nationalitet, men man får inte glömma att han är verksam inom näringslivet som ofta uttrycker en mycket överdriven kritik mot biståndet, i Sverige exemplifieras detta av tankesmedjan Timbro. Mufuruki deklarerar att han motsätter sig ”allt bistånd i alla former”. Varför då? Jo, för att det ”skapar ett behov där inget finns”, fokus avleds från det väsentliga och istället för att satsa på en hållbar utveckling spenderar man massa tid för att samla in pengar till ”onödiga lyxprylar.”
Hela Mufurikis resonemang är väldigt dunkelt och det är svårt att veta vad han syftar på, men för mig är det ett logiskt felslut att tala om bistånd som går till ”onödiga lyxprylar” när man motsätter sig ”allt bistånd i alla former”. Det bistånd som inte går till onödiga lyxprylar då? Det bistånd som lindrar nöd, räddar liv, som skapar demokrati, jämställdhet, fred, utveckling och handel? Det noga granskade biståndet Sverige bedriver som vi vet går dit det ska? Det finns många dåliga exempel, men det är långt ifrån regeln, och att visst bistånd går till onödiga lyxprylar är en anledning att förbättra biståndet, inte avskaffa det.
Mufuriki fortsätter med att beskriva när jordbrukare inte kan sälja sina produkter till ett bra pris ”för att myndigheterna tar emot livsmedel från givarländer vilket sänker priserna”. Men snälla nån, det är en ytterst liten minoritet av biståndsorgan som skänker mat. Sverige gör det absolut inte. Ändå används detta som argument för att motsätta sig allt bistånd ”i alla former”!
Aktuellt har inte bjudit in någon som kan debattera mot Mufuriki, istället står nyhetsankaret och kommer med väldigt basala frågor som ”Anser ni att vi borde upphöra vårt bistånd till Afrika?” och ”Vad är då alternativet?” En skrattretande kommentar som därmed står oemotsagd är när Mufuriki undrar hur svenska skattebetalare skulle må om de kom till Afrika och såg att deras bistånd lett till att afrikaner åker stora stadsjeepar som de själva inte har råd med.
Stadsjeepar?
De ca 500 miljoner afrikaner som lever i extrem fattigdom (en dollar per dag) har inga stadsjeepar.
Det är en absurd tanke att en stor del, om ens något, av biståndet till Afrika går till stadsjeepar.
Men som sagt reagerar ingen på detta påstående, man har ju varken bjudit in en representant från Sida eller en biståndsorganisation.
Förhoppningsvis kommer uppföljningen på detta inslag i Aktuellt ikväll innehålla svar på tal på detta inslag. Men i sin nuvarande form är det ett tragiskt exempel på extrem biståndskritik utan saklig grund.
Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på FN. När man läser vilka frågor de prioriterar är det de relevanta frågorna – hunger- och fattigdomsbekämpning, fred, miljö, jämställdhet, demokrati och inte minst mänskliga rättigheter. Eftersom det är en världsorganisation är de inte så hopplöst centrerade kring Västvärlden som andra organisationer är. De har de fattiga och förtryckta i fokus. De ägnar sig inte ett dugg åt omödigheter.
Ändå drabbas de av väldigt mycket kritik. När Fredrik Segerfeldt inte argumenterar för att Sverige ska lägga ner biståndet attackerar han FN och argumenterar i sak för att det ska läggas ned så att Sverige kan engagera sig i ett Demokratiernas förbund istället. Administrationen är för dyr och krånglig, och det är absurt att diktaturer och länder som bryter mot mänskliga rättigheter ska ha inflytande där, menar Segerfeldt. I likhet med att Segerfeldts lösning på biståndsproblemen inte är att förändra biståndet utan lägga ner det vill han lägga ner FN.
Klippet ovan beskriver lite av vad FN gjorde förra året. Inte illa va? FN kan förbättras enormt mycket, säkerhetsrådets struktur är absurd och att representanter från länder som bryter mot mänskliga rättigheter ska ansvara för dessa rättigheter är verkligen konfunderande. Men om FN vore så dåligt att det lika gärna skulle kunna läggas ned – varför gör de så mycket gott? Varför sätter de mänskliga rättigheter på agendan? Varför ger de nödhjälp? Varför röjer de minor, bekämpar kvinnlig könsstympning, hjälper flyktingar, informerar om HIV/AIDS, med mera?
Jan Eliasson
Sanningen är att FN gör enormt mycket gott och har potentialen att göra ännu mer. Jag var på föreläsning idag med Jan Eliasson, som snart kommer bli vice generalsekreterare i FN (något jag inte hade en aning om på föreläsningen). Han prioriterar de viktiga globala frågorna. Han brinner för konfliktlösning, allas rätt till rent vatten och andra relevanta saker.
Extrema biståndskritiker skyller ofta på biståndet för att utvecklingen går långsamt i vissa utvecklingsländer (och de säger inte att det är biståndets förtjänst när det går bra i andra), men jag har aldrig sett Fredrik Segerfeldt & c:o diskutera att pengasummor tio gånger större än det globala biståndet far ut ur fattiga länder genom skatteflykt. Västerländska företag tjänar stora summor genom att dra nytta av fattiga länders arbetskraft och naturresurser men de gömmar vinsten i skatteparadis så att den inte kommer den fattiga befolkningen till del. Skatteflykt är ett av de grymmaste fenomen jag känner till och jag är glad att fler och fler börjar höja röster för att vi måste stoppa detta, men det är fortfarande en fråga som sällan står högt på den politiska och ekonomiska dagordningen.
Nu är Schweiz tid som skatteparadis över rapporterade TV4-nyheterna igår, men fortfarande finns många andra skatteparadis kvar. Videoklippen ovan sammanfattar ganska bra hur smutsig denna verksamhet är och hur nödvändigt det är att den stoppas. Hur ska vi kunna utrota hungern om företag snor åt sig tio gånger mer pengar från de fattiga än vi ger dem?
Miljöpartiet skriver om hur de vill utforma biståndet i Dagen idag där de bland annat tar upp problemen kring skatteflykt. Läs mer om hur skatteflykten utbreder fattigdom här.
Igår fick Jonas Bergström, flyktingaktivist, ett mail från Jean Kabuidibuidi med bilder som visar vilka skador som han har fått sedan han utvisades till Kongo. Bilderna visades upp i TV4 News sändning kl 14:40. Med i mailet fanns också denna denna text:
Det här är vad som har hänt mig: Jag har blivit svårt torterad och slagen och det finns bilder på skador som kommer visa er ärren som kommer att finnas kvar. Jag har blivit inlåst av säkerhetsskäl, för personen som har hjälpt mig att förmedla det här meddelandet, jag reserverar mig för att prata till er mer och kommer att prata till er i en video mer detaljerat.
Om pastor Jean Kabuidibuidi utsago stämmer, vilket väldigt mycket pekar på, är det ett tydligt brott mot Utlänningslagen kap 12 §1.
Så sent som i lördags sa Anette Backlund på Migrationsverket till Sveriges Radio att de gör “ordentliga utredningar” av säkerhetsläget i Kongo samt att de har “god kunskap” om situationen i landet.
Bilderna på skadorna som Pastor Jean har fått visar, med största sannolikhet, att han har utsatts för tortyr och att Migrationsverket har haft fel när de har hävdat att de inte finns någon risk för Jean att utvisas till Kongo. Svenska staten har utsatt Jean för livsfara. Nu måste reglerna ses över så att inga fler människor utvisas från Sverige till tortyr, säger Maria Furusand, pastor i Elimkyrkan i Stockholm och en av dem som har engagerat sig i fallet.
Riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson (S) har med anledning av händelserna kring pastor Jean ställt en fråga i riksdagen till migrationsminister Tobias Billström. “Hur säkerställer regeringen att Migrationsverket har tillförlitliga uppgifter och landinformation inför avvisningsbeslut?”
Jean är just nu på en plats där han får läkarkontroll och vård. För Jean Kabuidibudis finns framtiden i Sverige. Han har bott i Sverige i åtta år och är erbjuden arbete som pastor i Elimkyrkan i Stockholm. Det enda han behöver är ett arbetstillstånd, och hjälp med vägen tillbaka hit.
– Vi är djupt upprörda över hur flyktingar behandlas av Sverige. Våra myndigheter har hållit en oskyldig pastor inlåst i 5 månader och därefter utvisat honom med bojor under stort hemlighetsmakeri utan att ens advokaten informerades, säger Stefan Swärd, näringslivskonsult och pastor som engagerat sig djupt i Jeans historia.
Bakgrund Jean Kabuidibuidi är pastor från Kongo. Där pågår ett av de blodigaste krigen sedan andra världskriget. Allt sedan 1993 har olika väpnade konflikter pågått. Mellan 2000 och 2006 har 3,8 miljoner människor mördats i konflikten, enligt UNICEF. Mitt under brinnande inbördeskrig kallade Jean regimen för massmördare i sina predikningar. Jean blev hotad av regimen och flydde till Sverige 2003. Han ansökte om asyl men Migrationsverket gjorde bedömingen att det inte fanns någon risk för Jean om han utvisas till Kongo och nekade honom asyl. I oktober låstes Jean in på migrationsverkets förvar i Märsta. Han var frihetsberövad under 144 dagar, utsatt för tre utvisnigsfösök, vid det tredje tillfället blev Jean slagen i bröstet av svensk polis.
Natten till fredagen den 24 februari blev han utvisad till Kongo under stort hemlighetsmakeri. Advokat Claes Strömvall fick ingen information om när pastor Jean skulle utvisas. När Jean anlände till Kongo blev han, enligt uppgift, förd till en plats med fängelseliknande förhållanden där han utsattes för tortyr.
För kommentar ring Maria Furusand, pastor, 0707 – 68 08 06
Övrig kontakt Josefine Arenius 0706 – 52 53 12 , Jonas Bergström 0733 – 20 30 86
Det är fantastiskt roligt när barn föds, oavsett om det sker i palats eller koja, och naturligtvis gläder jag mig med kungafamiljen en dag som denna. Samtidigt smärtar det mig djupt att miljontals barn föds in i en värld långt från kanonsaluter och privilegier till liv som innebär misär, lidande och död. 16 000 barn under fem år dör av hunger varje dag. Vi kan omöjligen uppskatta livets gåva hos en utvald familj och ignorera de som hungrar. Men det är just det vi gör, hungerkrisen i Sahel har pågått i flera veckor nu utan att svensk media uppmärksammat det.
Ser ni bilden ovan? Den är tagen i Dadaab, Kenya – världens största flyktingläger som växte in absurdum när krisen på Afrikas horn bröt ut. Bilden föreställer massgravar.
Många har antingen glömt bort Afrikas horn eller antagit att problemen är över där eftersom tidningarna inte skriver om det längre. Men behoven är fortfarande akuta. Läkare utan gränser skrev för mindre än en vecka sedan att i Dadaab ”lever hundratusentals människor mitt i en humanitär katastrof. Ett av tolv barn är allvarligt undernärt och riskerar att dö. Samtidigt är säkerheten sämre än någonsin.” Trots säkerhetsläget och trots att två av Läkare utan gränsers anställda blev kidnappade i Dadaab fortsätter de att lindra nöd och rädda liv i området. Stöd deras oerhört viktiga arbete här.
Parallellt med detta växer en ny humanitär katastrof i västra och centrala Afrika, den s.k. Sahelregionen, en katastrof som av Sidas generaldirektör beskrevs som lik den på Afrikas horn: ”Krisen blir uppenbar då mätningar visar på 30 procent akut undernäring hos barn.” Tio miljoner är i behov av nödhjälp enligt FN. Många regeringar har utlyst katastroftillstånd. Unicef vädjar om 450 miljoner kronor till att hjälpa en miljon barn som hotas av akut undernäring. Av den svenska regeringen har de fått 20 miljoner. Stöd dem här.
Slutar de humanitära katastroferna där? Tyvärr alltså. En av de värsta samt mest osynliga kriserna är i Centralafrikanska Republiken (CAR) där dödstalen för barn är ännu högre än i Somalia. Läkare utan gränser skriver:
Det dåliga – och ibland obefintliga – hälso- och sjukvårdssystemet, den stora spridningen av sjukdomar som malaria, tuberkulos och mässling – som egentligen är lätta att bota men som varje år släcker många människoliv i onödan – och de segdragna konflikterna mellan rebellgrupper och lokala makthavare bidrar till den akuta krisen som varje dag skördar många människoliv.
Men trots att 7 per 10 000 barn under fem år dör i bland annat malaria och undernäring varje dag har både internationella givare och landets egen regering dragit ner på bistånd och hälso- och sjukvårdssatsningar de senaste åren.
7 av 10 000 barn. Det är rätt många. Om Sverige befann sig i den situationen skulle 475 barn under 5 år dö. Varje dag.
Jag skriver inte det här för att jag gillar att dokumentera lidande och död. Jag skriver det här för att det är anledningen till att vi måstebojkotta lyx-, underhållnings- och skönhetsprodukter och ge så mycket vi bara kan till biståndsorganisationer. Gud välsigne kungafamiljen, men den lyx de lever i är fullständigt oacceptabel. Låt oss inte ta deras livsstil till föredöme.
Det pågår en nedtystning av ickestatliga organisationer (NGOs) i biståndsdebatten. För två år sedan skar Sida under biståndsminister Gunilla Carlssons ledning ned på biståndsorganisationers informationsbidrag med otroliga 60 % på ett år. Omedelbart fick NGO:s med Sidastöd skära ned stora mängder av sin opinionsverksamhet, och NGO:s som uteslutande sysslar med denna form av verksamhet – som t.ex. Swedwatch som undersöker hur svenska företag bryter mot mänskliga rättigheter i fattiga länder – hotades av konkurs.
Det är ingen nyhet att de flesta av dessa NGO:s är kritiska till hur biståndsministern sköter sitt uppdrag, och det är ju knappast av ekonomiska skäl eftersom de får så stor del av sin finansiering från Sida – det är för att de bryr sig om de fattiga och ser vilka behov som finns. Denna kritik är ett störande inslag för Carlssons ”biståndsförnyelse” och hennes strävan att göra alla biståndskritiker inom hennes parti tillfredsställda. Så nedtystningen av biståndsorganisationerna fortsätter. Magnus Walan från Diakonia skrev idag på Facebook:
2003 sa riksdagens utrikesutskott att folkrörelsernas ”opinionsarbete” med att vara röst för människor runt om i världen för att verka för en samstämmig politik var mkt viktig. Nu får vi inte ens ha beslutsfattare som målgrupp (lobbying) och nästa steg sägs vara att vi inte får bedriva ”propaganda” med Sida medel. Vem avgör vad som är propaganda och ”kontroversiellt”? Är det bara de okontroversiella och de som tycker som regeringen som skall finansieras? Märklig hållning av de som säger sig främja dialog och mångfald. Men det kanske är det som är ”pratbiståndet” som skall minska?
Ja, kanske var Carlssons utspel om att det är för mycket prat i svenskt bistånd i P1:s lördagsintervju ännu ett försök att tysta ned de NGO:s som är kritiska till henne. Och paradoxalt nog är det just civilsamhället man vill stötta i mottagarländerna, inte minst för att slippa gå via den förhatliga staten som Carlsson vill sluta stödja genom att upphäva svenskt budgetstöd. Det som i utlandet är demokratibistånd – ett av Sidas tre prioriteringsområden – är i Sverige statligt understödd propaganda som ska avvecklas. Någon som har tänkt på att även politiska förbund får statliga pengar för att bedriva opinion?
Detta är en oroande utveckling, och för att kämpa emot detta och stödja yttrandefrihet och demokrati publicerar jag härmed några utdrag från vad biståndsorganisationer skrivit i debatten efter Carlssons utspel i P1. För en mer omfattande redogörelse av denna debatt, se Tove Silveiras blogg.
Annica Sohlström
Annica Sohlström, generalsekreterare på Forum Syd, skriver på Newsmill:
Carlsson menar att biståndet bör finansiera fler spisar så att kvinnor slipper andas in farlig rök när de lagar mat. Detta är naturligtvis viktigt. Men frågan är om inte biståndet gör mer skillnad när det stöttar kvinnors och mäns organisering för jämställdhet och deltagande i lokalsamhället. När människor går samman för att utkräva sina rättigheter kan de ta sig ur fattigdom. Det är också ett sätt att långsiktigt minska beroendet av biståndet.
Forum Syd arbetar med bistånd på det här sättet. Vi stöttar människors organisering för att utkräva demokrati och rätt till hälsa, mat, utbildning, ren miljö med mera.
Sohlström skriver också tillsammans med Gabi Björnsson, generalsekreterare Afrikagrupperna, och Annika Jacobsson, kampanjchef Action Aid, i Svenska Dagbladet:
…varje år försvinner upp till 8000–9000 miljarder kronor från utvecklingsländer till rika länder eller skatteparadis. Detta är mer än tio gånger så mycket pengar som hela det internationella biståndet. […]
Rapporten Bringing the billions back från Forum Syd visar att korruption av individer bara utgör 3 till 5 procent av den olagliga kapitalflykten från utvecklingsländer. Huvudaktörer i denna verksamhet är istället multinationella företag som strävar efter att till varje pris undvika beskattning. Ett exempel från Action Aid är det multinationella företaget African PanAfrica Energy som har fört ut över 100 miljoner i obeskattade vinster från Tanzania till skalbolag i skatteparadis. En summa som motsvarar 175 000 barns skolgång under ett år. I detta bolag har den svenska regeringen investerat 90 miljoner kronor genom investeringsfonden Swedfund.
Diakonias Magnus Walan fick uttala sig i Ekot efter Carlssons utspel angående budgetstödet (som Carlsson alltså vill avveckla):
– Budgetstödet innebär ju att man har system där man också ställer krav på att det ska finnas öppenhet. Inte bara i biståndets budget, utan i den nationella budgeten, säger Magnus Walan.
– Våra partners i till exempel Mocambique säger att det innebär att vi kan få insyn och påverka och kolla att pengarna hamnar rätt i länderna; inte bara biståndet utan den nationella ekonomin.
Bo Forsberg
Och avslutningsvis skriver Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg på Diakoniablogg.se:
I regeringens nya strategi för civila samhället i biståndet från 2007 nämns många bra saker, som att Sverige ska stödja ”röstbärare” i länder med fattigdom och förtryck för att stödja dem för att ställa beslutsfattare till ansvar. Men samtidigt ger den svenska regeringen instruktioner till Sida om att vi inte längre får använda biståndsbudgetens informationsanslag till att samtala med beslutsfattare om vapenexport till diktaturer som motverkar demokratibiståndet. Eller prata med beslutsfattare om den klimatpolitik som bidrar till torka i Afrika.
Nu när hungerkrisen i Sahelregionen i västra och centrala Afrika blir mer och mer akut är det aktuellt att se tillbaka på vad Sida skrev om denna kris för två månader sedan. På grund av biståndsorganisationers varningar såg man att krisen skulle komma och därför lade man undan pengar för detta i god tid. Den 19 december förra året skrev Sida följande pressmeddelande:
Sida går in med stort stöd efter varningar om matbrist i Sahelområdet
Internationella hjälporganisationer varnar nu för att hela Sahelområdet kommer att lida brist på mat nästa år. Värst kommer läget att bli i Mauretanien, Niger och Tchad samt de norra delarna av Burkina Faso, Mali och Nigeria. Sverige går nu in med ytterligare 30 miljoner svenska kronor till insatser för att minska effekterna av krisen i regionen.
– Scenariot är tyvärr likt det som skedde i Afrikas Horn i somras. Människor som lever av boskapsskötsel i torra områden har fått allt svårare att hantera torkperioder, som är naturligt återkommande i dessa områden. Krisen blir uppenbar då mätningar visar på 30 procent akut undernäring hos barn, säger Charlotte Petri Gornitzka, Sidas generaldirektör.
Överlevnadsstrategier med att sälja av djur och migrera till andra områden fungerar inte längre. Hjordarna har ännu inte hämtat sig från förra krisen och migration har blivit svårare på grund av hårdare bevakning av gränser, konflikter och den stora befolkningsökningen som gör att betesmarker och vattenkällor blir allt hårdare utnyttjade. Dessutom ökar matpriserna kraftigt.
Hjälporganisationen Oxfam varnar för att över nio miljoner människor i Sahel-området hotas av svält nästa år. Den europeiska kommissionen rapporterar att livsmedelsproduktionen i regionen minskat med 25 procent jämfört med förra året och att matpriserna ligger 30 procent över det normala. Redan idag har sex miljoner människor en utsatt situation med brist på mat.
Av det svenska stödet går 20 miljoner kronor till UNICEF:s regionala program för nutritionsinsatser i Sahel och 10 miljoner kronor till FN:s jordbruksorgan FAO:s projekt i Niger. FAO-insatserna handlar framför allt om att öka tillgången till foder för djuren, så att de kan producera mjölk och mat genom krisen, samt att stödja kvinnor så att de bättre kan bidra till familjernas försörjning.
– Sverige och andra givare går nu in i ett tidigt skede. Vi kan inte vänta tills undernäringen blir akut, och katastrofen uppenbar. Då är det redan för sent och insatserna blir dessutom dyrare, säger Charlotte Petri Gornitzka.
Samtidigt som en humanitär kris uppdagas i Västafrika där en miljon barn hotas av akut undernäring startar Svenska kyrkan sin fastekampanj, som precis som förra året har temat ALLT för att utrota hungern! Deras hemsida är fullspäckad av information, material och insamlingsidéer. Ta och börja med att smsa HUNGER till 72 950 så skänker du 50 kronor till insamlingen. Uppmana sedan dina vänner till samma sak via sociala medier. Sprid gärna det här blogginlägget.
Här är ett axplock av vad Svenska kyrkan skriver om fastekampanjen:
Så här kan vi inte ha det!
De allra flesta människorna på jorden får det allt bättre. Men inte alla! Var sjätte människa går omkring och är hungrig. Och varje dag dör 16 000 barn av hunger. Detta är ovärdigt, och helt onödigt! Nu gör vi ALLT för att utrota hungern!
Finns det mat till alla?
Ja, problemet är att många inte har råd att köpa den mat som finns. För några år sedan stack matpriserna iväg. Men det berodde inte på brist på mat. Det var en energikris.
Jordbruksbiståndet har minskat
Jordbruket ses ofta som en ekonomisk motor för ett land. Men biståndet till jordbruk har minskat kraftigt. I slutet av 1970-talet gick 20 procent av världens samlade bistånd till jordbruket. 2004 var siffran nere på 3,5 procent. Svenska kyrkan satsar dock på jordbruksstöd eftersom enkel ekologisk markvård såsom grävande av diken och inrättandet av komposter kan fördubbla skördarna.
Oschysst konkurrens från EU
96 procent av allt stöd till jordbruket ges till de fyra procent av världens bönder som bor i rika länder. Då uppstår en oschysst konkurrens. När mjölkpulver från Arla är det billigaste i de lokala butikerna i Tanzania är det inte lätt att vara mjölkbonde i samma land.
Detta kan du göra:
Snabbt och enkelt
Smsa HUNGER till 72 950 så skänker du 50 kronor till insamlingen.
Rejält
Bli månadsgivare till Svenska kyrkans hungerbekämpande arbete genom att prenumerera på deras matkasse! (apropå förra årets julklapp…)
Roligt
Starta en utmaning! Utmana en kompis att åka vasaloppet eller din kommun att sänka koldioxidutsläppen och bjud in fler som vill ställa sig bakom utmaningen (ju fler som pressar på desto större chans att han eller hon gör det). Att skriva på en utmaning kostar 20 kronor och alla pengar går till att utrota hungern.
Aktivistiskt
Skriv en insändare! Här finns flera insändarförslag som man kan skicka till lokalpressen.
Klimatsmart
Finska kyrkan har gedigen inspiration kring hur man kan praktisera ekofasta.
Andligt
Slutligen hittar du inspirationsmaterial till andakter och gudstjänster med hungerbekämpningstema här.
Som sagt är detta bara ett axplock av allt som finns på fastekampanjens hemsida, så jag rekommenderar er verkligen att gå in där själva och inspireras till tusen inför en av de bästa fastorna någonsin!
Medierna har i stort sett tystnat om Afrikas horn, vilket gör att man kan drabbas av illussionen att läget är lugnt där. Även om FN slog fast för en och en halv vecka sedan att det inte längre är hungersnöd i Somalia (med tillägget att det förmodligen dock kommer bli det igen i maj) så är det fortfarande miljontals som hungrar. Hungersnöd (eng. famine) är nämligen den svåraste graden av matbrist som är väldigt ovanlig, när FN utlyste hungersnöd i Somalia i juli förra året var det första gången på 30 år som de gjorde detta. Så även om det allra värsta är över är massvis med människor fortfarande i behov av din och min hjälp.
Läkare utan gränser skriver om hungerkrisen i det kenyanska flyktinglägret Dadaab dit tusentals människor har flytt på grund av torkan:
2012-02-17 KENYA | Flyktingläger
Undernäringen ökar
I Dadaab, Kenya, världens största flyktingläger, lever hundratusentals människor mitt i en humanitär katastrof. Ett av tolv barn är allvarligt undernärt och riskerar att dö. Samtidigt är säkerheten sämre än någonsin.
– Läkare Utan Gränser står nu inför ett dilemma: vi vill fortsätta att arbeta i Dadaab, eftersom den humanitära situationen är mycket allvarlig, men osäkerheten gör att vi inte kan leverera den hjälp som behövs, säger Laurent Ligozat, biträdande chef för verksamheten.
Massgravar i Dadaab (foto: Brendan Bannon)
Humanitär katastrof
Sedan vi återvände till Dadaab i början av 2009 för att ta över sjukvården i Dagahaley-lägret har vi upprepade gånger uppmärksammat flyktingarnas desperata levnadsvillkor och deras behov av humanitärt bistånd. Nu varnar vi återigen för en humanitär katastrof.
– Flyktingarna behöver skydd och vård då livet i lägren blir svårare för varje dag. Deras hälsa riskerar att försämras snabbt samtidigt som humanitära biståndsorgan kämpar för att ge meningsfull hjälp i en alltmer osäker situation, säger Dr Monica Rull, vår programchef för Kenya och Somalia.
Sämre säkerhet
Sedan i slutet av november 2011 har vi sett en stor ökning av allvarligt undernärda barn som kommer in på organisationens sjukhus i Dagahaley-lägret. Idag finns mer än 2400 allvarligt undernärda barn inskrivna i näringsprogrammen. Det återspeglar det faktum att ett av tolv barn i Dadaab är allvarligt undernärt, vilket innebär att det löper omedelbar risk att dö.
Dessutom har konflikten i Somalia kommit in i lägren. Kenya, som tar emot flest somaliska flyktingar, har dragits in i konflikten efter en militär intervention i Somalia i oktober. När säkerheten i lägren försämras, blir flyktingarna de främsta offren för det ökande våldet.
(Klicka på CC-knappen för svensk text)
Kidnappade
Två av våra anställda blev även kidnappade i oktober, vilket ledde till att de flesta hjälporganisationer drastiskt minskade sin verksamhet. Och ännu har den inte återupptagits helt.
Flyktingarna i Dadaab behöver mer än någonsin ett kontinuerligt stöd från FN:s flyktingorgan UNHCR, den kenyanska regeringen och humanitära organisationer för att kunna överleva. Nu åligger det beslutsfattarna att finna lösningar för att vända den nuvarande trenden, där flyktingar betalar priset för en konflikt som de försöker fly från och riskerar att bli offer för det system som skulle hjälpa dem.
Parallellt med detta elände har flera regeringar i Västafrika (Sahel-regionen) utlyst katastroftillstånd på grund av hunger. Unicef rapporterar:
UNICEF vädjar om pengar till barnen i Sahel
10 februari 2012
Läget har nu blivit så allvarligt i Sahelområdet att många regeringar har utlyst katastroftillstånd. UNICEF vädjar om 450 miljoner kronor för att kunna hjälpa barnen.
UNICEF har tidigare rapporterat att över en miljon barn i västra och centrala Afrika riskerar att drabbas av akut undernäring. Torka, dåliga skördar och stigande matpriser har resulterat i livsmedelsbrist och riskerar nu att slå hårt emot Sahelregionens redan undernärda barn.
I det redan extremt fattiga området saknas fungerande sjukvård och bristen på rent vatten är stor. Familjer måste många gånger flytta på sig för att leta efter mat och vatten, vilket gör att barnen inte kan gå kvar i skolan. Risken för att barn och kvinnor utsätts för våld och övergrepp ökar när de är på flykt.
Nödvändigt att satsa långsiktigt
UNICEF finns på plats i hela området och arbetar med långsiktiga utvecklingsprojekt i Niger, Nigeria, Mali, Tchad, Burkina Faso, Kamerun, Senegal och Mauretanien. Under 2011 nådde UNICEF fler än 700 000 barn i området och målet är att under 2012 nå en miljon barn som lider av akut undernäring.
Insatserna kommer att fokusera på att distribuera livsnödvändiga förnödenheter som näringstillskott, vaccin, sjukvård och rent vatten. Men när tillvaron kollapsar behöver barnen mer än så. UNICEF arbetar med att ge barnen en trygg miljö och möjlighet att få tillgång till utbildning.
Redan utsatta drabbas hårt
Krisen drabbar ett område som redan tampas med svåra problem. Totalt står västra och centrala Afrika för 30 procent av världens dödsfall bland barn under 5 år. Detta trots att länderna tillsammans endast utgör 10 procent av världens befolkning. Stora delar av befolkningen lever i svår fattigdom och många kan varken läsa eller skriva.
När det blir matbrist är de minsta barnen extra utsatta och undernäring är den största orsaken till dödsfall bland barn. I Sahel beräknas en miljon barn vara drabbade och enbart i Niger beräknas 331 000 barn lida av akut undernäring.
– Det är tredje året i rad som vi inte har tillräckligt med mat för att försörja vår familj. Innan vi fick hjälp med pengar var vi tvungna att gå ut och samla löv för att mata familjen med. Om vi hade tur kunde vi koka dem med lite hirssoppa men vi gick fortfarande och lade oss hungriga säger Halima Isaka, sjubarnsmamma från Niger.
I en värld där 300 barn dör av undernäring varje timme, vilket blir 2,6 miljoner på ett år, måste vi sätta hungerbekämpning, högt, högt, högt – om inte högst – på agendan. Problemen är akuta, vi måste sluta larva oss och agera, inte barasnacka om det! Det som dock allvarligt försvårar en mobilisering av ett slutgiltigt utrotande av hungern är den extrema biståndskritiken som växt fram i Sverige framför allt under det senaste decenniet. Debattörer som Fredrik Segerfeldt och Dambisa Moyo hävdar att bistånd inte fungerar utan att det tvärtom bör läggas ned. Trots att de allra flesta utvecklingsekonomer inte tar sådan extrem biståndskritik på allvar har de fått stort inflytande, vilket är oroande. För att åtgärda detta har jag skapat en ny flik på den här bloggen som heter Bistånd fungerar. Där ska jag lista upp anledningar till varför de extrema biståndskritikerna har fel.
Måga säger: ”Vi har pumpat in massa pengar i fattiga länder, och inget har hänt!” Man har föreställningen att vi gett gigantiska summor i bistånd, och 2,3 biljoner dollar på 60 år är onekligen en stor summa. Dock måste man även se till hur mycket pengar som lämnar länderna. Och som figuren från Diakonia nedan visar så är biståndet en av de minsta monetära flödena mellan nord och syd, och flödena som går från syd är större än de som går till dem, vilket framför allt orsakas av kapitalflykt och skulder.
Pengaflöden mellan nord och syd
Därför går det knappast att säga att vi har ”pumpat in” pengar i fattiga länder, de pumpar ganska mycket tillbaka. Detta till trots gör biståndet resultat. Fler människor lär sig läsa, barnadödligheten sjunker, sjukdomar utrotas, sjukhus byggs mm. Hemsidan Därför bistånd kartlägger resultat på marken som orsakas av biståndet.
Utrota hungern! 