Archive for ‘Livsstil’

december 4, 2011

GLBUNS istället för LUS

av Micael Grenholm

Bibeln säger att vi ska vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6:8). Vi ska inte spendera pengar på onödigheter, för om vi gör det innebär det ju att pengar som kunde gått till nödvändigheter till de fattiga inte gör det, man hjälper inte de fattiga fast man kan, vilket är en synd (5 Mos 15:9, 1 Joh 3:17). Massvis med människor lider på grund av vår storkonsumtion av onödigheter.

Vad är då onödigheter? Jag brukar dela upp det i tre kategorier: lyxprodukter, underhållningsprodukter och skönhetsprodukter. LUS-produkter, helt enkelt.

Blä

Blä

Lyxprodukter är ganska svårdefinierat, men det rör sig om allt ifrån ”fin” mat till lyxbilar, det som sätter ”guldkant” på tillvaron, det som man vill ”unna sig”, det som är ”köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda” (1 Joh 2:16). Det handlar om bekvämlighet, njutning och extravagans, allt på de fattigas bekostnad, eftersom USA ensamt spenderar mer pengar på lyxvaror varje år än vad hela världen ger i bistånd!

Usch

Usch

Underhållningsprodukter handlar förstås om film, musik, spel, sport, resor, hobbies mm. Syftet är att ha kul, och oftast argumenterar man för att det även får en att slappna av, dock blundar man för att det finns gratis sätt att ha kul och slappna av. Förvisso ger många av de medier som kan ge underhållning också information, och ofta är detta sammanlänkat, dock är det svårt att argumentera för att det är i informationssyfte man går på bio, lyssnar på låtar eller åker till Thailand. I en värld där vi spenderar nästan lika mycket på underhållning och media per år som vi någonsin gett i bistånd, måste vi helt enkelt skära ner på underhållningen.

Fy

Fy

Skönhetsprodukter innebär mode, smycken, frisyrer, smink mm. Dessa produkter köper man för att man ”vill se bra ut”, men inte sällan även för att visa hur rik man är (något vi knappast vill erkänna). Många kritiserar det rätt så extrema skönhetsideal som framför allt unga tjejer utsätts för, men få tar tag i saken och slutar helt att konsumera för utseendets skull. När vi bara i Sverige spenderar dubbelt så mycket på kläder som på bistånd är det dock just det som krävs, ”er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder” (1 Petr 3:3).

Bojkotta LUS helt enkelt. Nu tänker dock säkert många: om vi slutade köpa detta och gav pengarna till de fattiga istället, skulle vi inte leva obekväma, tråkiga och fula liv? Nej! Vi kan ju fylla dem med GLBUNS!

Naaaaww...

Naaaaww...

Gratis lyx är när Guds Rike sprids, när människor blir helade, upprättade och befriade, när man umgås med vänner mm. Bibeln säger att det är ”bättre [med] ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat” (Ords 15:17), det bästa i livet är faktiskt gratis och det är så absurt att vi försöker köpa tillfredsställelse med pengar som därmed inte hjälper fattiga istället för att ta emot den bästa lyxen gratis från Gud och människor.

Jippie!!

Jippie!!

Betjänande underhållning är när man istället för att inta nöje från en skärm eller lata sig på en strand faktiskt hjälper andra människor och förändrar deras liv. Gapet mellan de svenskar som glor på TV flera timmar per dag och de som är engagerade i en aktivistgrupp för global rättvisa är gigantiskt. Om folk engagerade sig mer och insåg hur kul det är skulle de inte spendera så galet stora summor på att ”underhållas”. Se bara på klippet nedan vilka skojigheter en aktivistgrupp kan hitta på.

Sötnos

Sötnos

Naturlig skönhet handlar dels om att inse hur vacker man är i själva egenskapen av att vara människa skapad till Guds avbild, dels om att se till den inre skönheten, ”inseendet”. Vad som ”ser bra ut” är i allra högsta grad socialt konstruerat och går att ändra på, och i vårt samhälle behöver vi verkligen betona dygder, goda egenskaper och andra inre smycken. Den bekräftelse man får av ett liv i goda gärningar är också många gånger större än den (ofta kortvariga) bekräftelse man får i livets ändlösa skönhetstävling.

Så bojkotta LUS, njut av GLBUNS och ge rikligt åt de fattiga!

Annonser
november 7, 2011

Vi spenderar dubbelt så mycket på kläder som på bistånd

av Micael Grenholm

… i varje fall enligt modetidningen Habit. Det här är alarmerande, hur kan vi spendera sanslösa 66 miljarder kronor på plagg varje år medan vi bara ger 34 miljarder till de fattiga? I Sverige har vi extremt mycket kläder i garderoben redan, vi skulle i regel (med undantag för barnfamiljer) lugnt klara oss ett eller flera år utan att köpa nytt. Men det här handlar inte om att ha kläder så att man är varm utan det här handlar om utseendet, skönhetsidealet, det-är-klart-man-vill-se-bra-ut-mentaliteten. Det här är något som sitter i våra hjärnor.

kläder vs världen

Att det sitter i våra hjärnor är positivt, eftersom det därmed är så lätt att ändra på. Naturligtvis kan det tyckas vara väldigt svårt om man under en väldigt lång period haft ett skönhetsideal som man strävar emot och om man spenderar mycket pengar på utseendet. Men att något är svårt innebär inte att det är omöjligt. Nyckeln ligger i att skifta tankegångarna från vad vi vill ha till vad vi ger i vår konsumtion. För inte nog med att vi spenderar massa pengar på kläder som man hade kunnat ge åt de fattiga, majoriteten av de kläder vi köper i affärer som t.ex. H&M är producerade under förfärliga arbetsvillkor. De fattiga slås därmed dubbelt. Läs mer om arbetsvillkoren i textilindustrin på Rena kläders hemsida, eller se nedanstående klipp:

För att global rättvisa ska uppstå, behöver vi en enkel livsstil!

oktober 24, 2011

Köp aldrig vatten på flaska

av Micael Grenholm

Ett väldigt enkelt sätt att minska sin miljöpåverkan samtidigt som man får mer pengar över till att ge till fattigdomsbekämpning är att aldrig köpa vatten på flaska (eller på burk). Det första klippet nedan ger lite kortfattad info om problemen vatten på flaska ställer till med, den andra är lite mer djupgående.

oktober 19, 2011

Nej till lyx!!

av Micael Grenholm

Vi läser om sociala rörelser nu i kursen jag går och jag har tänkt mycket dels på de fantastiska förändringar forna civila rörelser lyckats åstadkomma, dels på vad som behövs förändras idag. Innan civilrättsrörelsen kom var diskriminering av afroamerikaner vardag (och på många håll är det tyvärr så fortfarande, dock inte alls lika utbrett). Innan miljörörelsen kom var de flesta företag helt blinda vad gällde massproduktionens negativa aspekter. Finns det på samma sätt något i vårt samhälle som kraftigt försämrar massvis med människors liv, men som inte ses som ett problem på samma sätt som rasism och miljöförstöring? Jag tror att så är fallet med lyx, underhållning och skönhetskonsumtion.

nej till lyx!!

Folk brukar reagera rätt mycket när människor som förväntas engagera sig för de fattiga och svaga konsumerar massa lyx, som när Mona Sahlin hade en äckligt dyr väska eller när ledare för biståndsorganisationer äter lyxmiddagar. Men ofta väcks inte samma reaktioner när de som inte ”förväntas” engagera sig för de fattiga gör samma sak. Vad är det för hyckleri? Lyx är fruktansvärt oavsett vem som konsumerar det. Om man har massa pengar som man kan hjälpa de fattiga med, men inte gör så utan spenderar pengarna på lyx istället, då är man medskyldig till det lidande och död som de fattiga råkar ut för.

Vi behöver en social rörelse som tydligt säger NEJ till lyx. Vad hjälper det att politiker säger sig vilja stoppa världssvälten när de är klädda i dyra kostymer när de säger det? Vad hjälper det att man ger en hundralapp i månaden till en biståndsorganisation när man spenderar tio gånger med på underhållning och sitt utseende? Vi måste vara konsekventa för att ekonomisk utjämning ska ske, geneositet mäts inte i hur mycket vi ger utan i hur mycket vi har kvar.

oktober 3, 2011

Det motsägelsefulla Nobelpriset

av Micael Grenholm

Nobelpriset uppmärksammar väldigt ofta väldigt bra grejer, inte bara fredspriset utan även de andra ger forskare credit för upptäckter som förbättrar livet för massvis med människor, inte minst de fattiga. Varför ska man då envisas med att fira i yttersta lyx, så att Muhammes Yunus och andra personer som är väl medvetna om de fattigas situation måste delta i superdyra festligheter? Det skulle gå mer i linje med Nobelprisets världsförbättrande vision om man tog en falafelrulle och spenderade resten av pengarna på viktigare saker.

Läs mer om en enkel livsstil här.

DN: 1, 2, 3, 4. SvD: 1, 2.

oktober 2, 2011

Utrota hungerns vision

av Micael Grenholm

Genom att sprida information och opinion vill vi bidra till större och effektivare hungerbekämpning så att varja människa ska kunna äta sig mätt. Vi vill vara en röst för de fattiga på nätet och vi anser det vara omoraliskt att inte hjälpa de nödlidande om man har resurser till det. Vi uppmanar till följande:

  • Att alla i Västvärlden ska ha en enkel livsstil där vår konsumtion inte förvärrar fattigas situation och där vi spenderar mer på bistånd än på underhållning, utseende och lyx. Läs mer här.
  • Att alla företag ska ha noggrant kontrollerade etiska och hållbara arbetsvillkor, att de investerar hos de fattiga för de fattiga samt att de ger mer av sina vinster i bistånd. Läs mer här.
  • Att alla OECD-ländernas regeringar avskriver oetiska skulder och upprättar rättvisa handelsvillkor som inte förvärrar fattigdomen, att deras bistånd inte ska urholkas utan uppnå FN:s biståndsrekommendation (alternativt högre nationella mål) samt att hungerbekämpning prioriteras mer i biståndpolitiken genom att jordbruksutveckling och humanitärt bistånd får mycket mer stöd.

Denna vision är grunden för det vi skriver. Alla övriga åsikter är författarens egna.

Vill du hjälpa oss utrota hungern? Gå in här och se vad du kan göra!

augusti 19, 2011

Kom ihåg de fattiga under krisen

av Micael Grenholm

Jag skrev tidigare om hur de fattigaste drabbas hårdast av ekonomiska kriser. Sida skriver att för det första förlorar de fattiga länderna pengar i och med minskad handel. För det andra ger rika länder mindre bistånd. Och för det tredje ger fattiga människors släktingar som bor i rika länder mindre pengar, vilket har en allvarlig effekt då den totala summan av dessa pengar övergår det traditionella biståndet.

Det är ofta svårt att övertala folk att leva enklare. När ekonomin går dåligt gör de det oavsett. Eftersom dåliga ekonomiska tider är värst för de fattiga måste vi se till att vi inte skär ner på de gåvor vi ger till dem utan på annat, för global rättvis krävs en enklare livsstil i Västvärlden. Detta var i hög grad vad som skedde under finanskrisen, många blev förvånade när det visade sig att de flesta inte sänkte sina biståndsbelopp under lågkonjunkturen – man avstod hellre från frisör och DVD-filmer än att låta de fattiga lida ännu mer. Samma mentalitet behöver vi ha nu.

DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13. SvD: 1, 2, 3, 4, 5, 6.

juni 4, 2011

Unga struntar i både demokrati och fattigdomsbekämpning

av Micael Grenholm
Den stormrike diktatorn Ludwig XIV - ungas ideal?

Den stormrike diktatorn Ludwig XIV - ungas ideal?

Det gick kalla kårar genom mångas ryggradar när världens största studie av människors värderingar slog fast att en fjärdedel av unga svenskar skulle kunna tänka sig att ha en stark ledare som struntar i vad Riksdagen säger. Demokratins roll har försvagats i den unga generationen. En likartad trend som jag tyckt mig se är att unga inte är lika engagerade för fattigdomsbekämpning som man varit förr i tiden. Det här är inte en av Sveriges populäraste bloggar, de som är det handlar med få undantag om mode, lyx och överklassliv. Det är en riktigt skrämmande utveckling. Starka röster för demokrati, mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning är otroligt viktiga.

DN: 1, 2, 3, 4.

juni 1, 2011

Det är fel att vara rik

av Micael Grenholm
Fattigdom och rikedom i Rio

Fattigdom och rikedom i Rio

En miljard människor är extremt fattiga. En miljard människor är kroniskt hungriga, en miljard människor saknar rent vatten, en miljard människor lever i total misär. Det har de gjort länge. Även om andelen fattiga har minskat har siffran varit densamma i flera år: en miljard. De fattigaste står kvar på samma usla ekonomiska nivå.

De rika blir allt rikare dock. En av dem som njuter av riktigt lyxliv i Sverige är vår kung. Folk reagerar mycket annat han verkar ha ställt till med, men borde inte den största skandalen som han och många andra som tillhör Sveriges kvarvarande adel vara att de lever i sådan lyx, med guld, överflöd och dyra accessoarer? Vi verkar dock inte vara särskilt störda av det, särskilt inte vi i den unga generationen; de mest lästa bloggarna kretsar kring extrem konsumtionism och glamouröst festande, den vanligaste drömmen i mångas hjärtan är att bli rika och resa, köpa och njuta – i varje fall enligt alla oändliga vinn-tusentals-kronor-program.

Men en ren logisk konsekvens av antagandet att alla människor är lika värda och har samma rätt till ett värdigt liv är att människor som spenderar pengar på onödiga saker istället för att ge dem till de nödlidande gör något omoraliskt. Man kan inte argumentera för att de en miljard människor som hungrar ska få mat och samtidigt försvara att folk inte ger dem mat trots att de kan. Det är fel att vara rik, att ha mer än vad man egentligen behöver. Missförstå mig inte: det är varken bra eller dåligt att tjäna mycket pengar, frågan är vad man gör av dem. Och jag är mycket väl medveten om att stora delar av mångmiljardärernas förmögenheter är investeringar. Det är deras lyxliv jag vänder mig emot.

maj 25, 2011

Redskapen ligger vid våra fötter – varför plockar vi inte upp dem?

av Emelie

Igår skrev jag på hungeruppropet på 1billionhungry.org och kollade på klippet ovan. När jag såg mannen i klippet få ett smått utbrott började jag le.

En del av mig tänker att det där leendet kom för att jag blev glad att se någon som bryr sig. Någon som faktiskt tar till sig det här och vill göra något åt det. Men en annan del av mig tänker att leendet var mer distanserande. För vill ni veta en sak? Jag är inte så där arg över att människor är undernärda och dör pga av svält. Jag skäms lite över det, men det är sant. Kan jag bara…

låta bli att ta det så personligt

tränga undan att det är mina medmänniskor, med samma värde och rättigheter som jag, som svälter

fortsätta betrakta siffrorna som siffror och inte människor

beundra de som faktiskt gör något

…så kan jag intala mig att det inte är mitt ansvar. Jag kan låta bli att vidta åtgärder för att vända upp och ner på de felaktiga strukturer som finns i samhället.

Men sanningen är att det är mitt ansvar. Så länge jag är en priviligerad västerlänning som faktiskt har mat på bordet (och, shame on me, slänger mat på regelbunden basis) så har jag makten att göra något åt det. Jag har pengar på kontot. Det är inte mycket med svenska mått mätt, men det är tillräckligt för att göra skillnad. Jag kan inte ensam ge hela världen mat, men jag kan ge det till betydligt fler än jag tror. Dessutom kan jag, utan att behöva ge ett enda öre, gå in på thehungersite.com varenda dag och klicka på knappen. Det ser inte mycket ut för världen, men jag tror att varje människa räknas.

Inte bara det, jag kan sprida budskapet. Jag har en dator. Jag har en blogg. Jag har ett facebook-konto. Jag har flera mailadresser och fler vänner än jag ibland inser. Jag har talanger och intressen. Jag kan sätta press på politiker. Jag kan sätta press på företag. Jag kan skriva på upprop. Jag kan skriva massor av blogginlägg med fakta om vad som funkar, hur man effektivast bekämpar hunger. Jag kan länka till biståndsorganisationer och upprop på facebook. Jag kan skriva musik. Jag kan diskutera med mina vänner. Jag har alla möjligheter att protestera, peppa och bilda opinion.

Jag tror att det ser ungefär likadant ut för de flesta som läser på den här sidan. Vi har resurser. Vi har kunskap. Det vi saknar är motivationen som får oss att fortsätta kämpa långsiktigt. Problemet är inte att vi inte kan, problemet är att vi väljer att låta bli.

Jag är fortfarande inte helt säker på hur det var med det där leendet. Om jag försökte skjuta bort ansvaret från mig, eller om jag faktiskt blev glad över att han bryr sig. Men oavsett vilket vet jag att det är upp till mig att sluta passivt beundra de som gör något och bli lika arg själv. Det räcker inte att några enskilda människor kämpar, vi måste alla stå tillsammans om vi ska få slut på den här galenskapen. För – som jag antar att du vet vid det här laget – ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så jag tänker gå in på Detta kan du göra och välja ut minst två saker jag ska göra konsekvent från och med nu. Jag skulle vilja peppa dig att göra samma sak. För det är vårt ansvar. Och våra handlingar gör skillnad. Det är dags att bli arga och plocka upp redskapen.

maj 23, 2011

De fattigaste flyger aldrig någonstans

av Micael Grenholm

En isländsk vulkan spyr ut aska igen, och Europa oroade sig ett tag för att förra årets flygstopp skulle upprepas, men det verkar inte bli lika allvarligt nu som då. Sådana här tillfällen gör att Västvärlden påminns om dels hur skört vårt system egentligen är – hur mycket pengar vi än har är naturen starkare – dels vilken oerhört hög standard vi är vana vid. De en miljard människor som är extremt fattiga och lever på mindre än en dollar om dagen flyger i regel aldrig någonstans. Inte bara det, de flesta av dem lägger sig hungriga varje kväll. De flesta av dem saknar rent vatten. De flesta av dem saknar sanitet. De flesta av dem ser sina barn dö på grund av undernäring. De flesta av dem blir inte särskilt gamla. Låt oss fokusera på deras konstanta flygförbud och alla andra förbud deras fattiga livssituation innebär istället för på isländska askmoln. Gå in här och se vad du kan göra.

Fler DN-artiklar om askmolnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14.

mars 6, 2011

Vad krävs för att vi skall bry oss?

av Andreas

För lite mer än ett år sedan drabbades Haiti av en jordbävning som gick till historien som en av de mest förödande någonsin. Miljontals människor stod plötsligt utan hem. Samtidigt förlorade hundratusentals personer inte bara sina hem utan även sina liv. Via media nåddes vi av berättelser om hur någon mirakulöst blev räddad efter elva dagar under rasmassorna. Vi gladde oss och tänkte att allt hopp kanske inte var ute. Men de få glädjeämnena överskuggades snart igen av den sorg vi såg i ansiktena hos dem som förlorade en mamma, en son eller en fru. Jag tror inte att någon som inte varit på plats kan föreställa sig eller ens ana vidden av denna katastrof och ännu mindre förstå hur de drabbade själva upplevde situationen. De skyhöga dödssiffrorna går nästan inte att ta in eller helt förstå, dem blir lätt siffror men inget mer. Men bakom dessa siffror döljer sig riktiga människor av kött och blod. Riktiga människor, sådana som du och jag.

Omvärlden reagerade snabbt, många länder utlovade hjälp och ekonomiskt stöd. Glädjande nog fanns denna hjälpvillighet på fler plan än enbart det internationella. Privatpersoner ville hjälpa de drabbade och skänkte därför pengar till en mängd organisationer. En stor stödgala arrangerades för Haiti och världsstjärnor och megakändisar drog sitt strå till stacken genom att ta emot samtal från de människor som önskade att få skänka pengar. Skådespelaren George Clooney, som var värd för Los Angeles-delen av galan sa: ”Haitis folk behöver vår hjälp. De måste veta att de inte är ensamma – de måste få veta att vi fortfarande bryr oss”.

Utan att förringa det lidande som har drabbat Haitis befolkning måste jag ändå ställa mig själv en fråga. Skall det tvunget behövas en katastrof av denna storlek och omfattning för att vi skall bry oss? Varje dag dör det sexton tusen barn som en direkt följd av extrem fattigdom. Varje dag. Det betyder att på en vecka dör lika många människor, lika många barn, till följd av undernäring och svält som dog i jordbävningen på Haiti. Under ett år dör närmare sex miljoner barn på grund av fattigdom. Återigen är siffrorna så höga att det är svårt att förstå att det handlar om riktiga människor. Men det är precis vad det gör. Det handlar om riktiga mödrar som på grund av sin fattigdom gråter när de inte kan ge sina barn den mat de behöver, som förtvivlat försöker hitta något att ställa fram på matbordet. Det handlar om verkliga fäder som tvingas att sälja sina döttrar till ett liv som barnprostituerade och det handlar om riktiga människor som på grund av sin fattigdom dör. Det är personer som dessa som döljer sig bakom siffrorna. Frågan är varför så få bryr sig i ”vanliga fall”. Jag frågar mig igen, skall det tvunget behövas en katastrof av Haitis storlek och omfattning för att vi skall bry oss?

I en bok som heter Crazy Love ger författaren ett antal exempel på människor som faktiskt brydde sig och inte bara de gånger som något utöver det vanliga inträffade utan vars hela liv präglades av kärlek till sina medmänniskor. En person som nämns i denna bok var en läkare vid namn Nathan Barlow. Han kunde ha stannat kvar i USA och tagit ett välbetalt jobb men valde istället att resa till Etiopien för att hjälpa människor som drabbats av något som kallas en Mossy foot. Under de kommande sextio åren arbetade Barlow bland människor som ingen annan brydde sig om och han fortsatte med det ända till sin död. När jag läser om personer som honom känner jag hopp. Om denna man var beredd att ge upp all sin bekvämlighet enbart för att underlätta andra människors liv kanske också jag kan hitta styrka och medkänsla för att ge upp delar av min bekvämlighet. Jag kan offra mig för att andra människor, för att något av de sextontusen barn som dör varje dag istället för att dö skall få leva, gå i skola och få egna barn. Jag pratar inte om att bara ge någon extra krona till Rädda Barnen för att lindra ditt samvete. Det jag drömmer om är att vi alla aktivt började ändra på vår livsstil för att andra människor skall få det bättre även om det betyder att jag får det materiellt sämre. När allt kommer omkring, det kanske inte är värt att barn skall behöva dö av svält för att jag skall kunna ha den senaste Iphonen? Kanske kan jag tänka mig att offra något av min bekvämlighet för att mätta en annan människas mage. Jag tror det. Jag vill det.