Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på FN. När man läser vilka frågor de prioriterar är det de relevanta frågorna – hunger- och fattigdomsbekämpning, fred, miljö, jämställdhet, demokrati och inte minst mänskliga rättigheter. Eftersom det är en världsorganisation är de inte så hopplöst centrerade kring Västvärlden som andra organisationer är. De har de fattiga och förtryckta i fokus. De ägnar sig inte ett dugg åt omödigheter.
Ändå drabbas de av väldigt mycket kritik. När Fredrik Segerfeldt inte argumenterar för att Sverige ska lägga ner biståndet attackerar han FN och argumenterar i sak för att det ska läggas ned så att Sverige kan engagera sig i ett Demokratiernas förbund istället. Administrationen är för dyr och krånglig, och det är absurt att diktaturer och länder som bryter mot mänskliga rättigheter ska ha inflytande där, menar Segerfeldt. I likhet med att Segerfeldts lösning på biståndsproblemen inte är att förändra biståndet utan lägga ner det vill han lägga ner FN.
Klippet ovan beskriver lite av vad FN gjorde förra året. Inte illa va? FN kan förbättras enormt mycket, säkerhetsrådets struktur är absurd och att representanter från länder som bryter mot mänskliga rättigheter ska ansvara för dessa rättigheter är verkligen konfunderande. Men om FN vore så dåligt att det lika gärna skulle kunna läggas ned – varför gör de så mycket gott? Varför sätter de mänskliga rättigheter på agendan? Varför ger de nödhjälp? Varför röjer de minor, bekämpar kvinnlig könsstympning, hjälper flyktingar, informerar om HIV/AIDS, med mera?
Jan Eliasson
Sanningen är att FN gör enormt mycket gott och har potentialen att göra ännu mer. Jag var på föreläsning idag med Jan Eliasson, som snart kommer bli vice generalsekreterare i FN (något jag inte hade en aning om på föreläsningen). Han prioriterar de viktiga globala frågorna. Han brinner för konfliktlösning, allas rätt till rent vatten och andra relevanta saker.
Inte onödigheter.
Utrota hungern! 