Archive for ‘Handel’

januari 27, 2012

Vad behövs för att utrota hungern?

av Micael Grenholm

Det här är en ganska central fråga för denna blogg, och lyckligtvis har Världsbanken gjort en skickligt animerad film om vilket stort problem hunger utgör och vad som krävs för att bekämpa det.

december 23, 2011

God jul önskar Fairtradebananen

av Micael Grenholm

Granar gnistra, flingor falla
nu i denna tid av jul
dock är det ju inte alla
som har sådär jättekul.

Då jag är en Fairtradevara
vet jag att i fjärran land
finns det fattiga som bara
sliter hårt och dör ibland

för att vi i Väst ska kunna
dricka oss en billig kopp.
Ja, det finns allt rätt så dumma
företag – men också hopp.

Rättvis handel har sig spridit
riktigt snabbt på sista tid,
och på denna våg har ridit
MR, rättvisa och frid.

Jag vill dock vi granens grönska
till en ton av julmusik
mig i årets julklapp önska
scgysst och rättvis elektronik.

De som denna lur har skapat
lever ett bedrövligt liv.
Än idag så har vi ratats
ett rätt vist alternativ.

Bli rörd! Bli arg! Var ej passiv
– gå nu genast på en gång
ut och plugga på på http://rattviselektronik.wordpress.com/

december 8, 2011

Näringslivets bistånd haltar

av Micael Grenholm

Sverige har på senare år involverat privata aktörer mer och mer inom biståndet, vilket i grund och botten är en sund strategi eftersom utveckling kräver handel och näringslivet måste inkluderas i Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU). Dock kräver det att de privata aktörerna har utveckling som mål och inte bara tänker på egen profit. Tyvärr offentliggjorde Diakonia och Svenska kyrkan en rapport idag som visar att så inte är fallet. Ladda ner rapporten här.

Dess slutsats är: Granskningen visar att en övervägande majoritet av projekten som utvärderats antingen har svårt att uppvisa utvecklingsresultat, eller helt saknar utvecklingseffekter. Ett annat generellt problem för flertalet projekt är att mätningen av resultaten är bristfällig. Det är också svårt för oberoende granskare att få insyn i biståndsverksamheten när det sker genom privata aktörer.

En av de privata aktörerna som fått väldigt mycket pengar från Sveriges biståndsbudget på senare år är Swedfund. ActionAid larmade för några månader sedan att de stoppar pengar i skatteparadis:

Diakonias generalsekreterare och Svenska kyrkans internationella chef skriver i en debattartikel i Dagens industri idag:

När företag tar sitt ansvar för de mänskliga rättigheterna kan människor som i dag arbetar i fabriker med dåliga löner i fattiga länder få ett värdigare liv. Stöd till näringslivsutveckling och fungerande lokala och regionala marknader är därför självklara delar i det internationella utvecklingssamarbetet. Men när ­biståndsmedel används, måste man säkerställa att näringslivsstödet ­utgår från lokala prioriteringar och granskas utifrån hur det bidrar till att minska fattigdomen.

Forskning visar att bistånd via ­näringslivet i praktiken ofta handlat mer om att gynna givarlandets ­näringsliv än om att gynna mottagarlandets näringsliv. Det europeiska nätverket Eurodad visar att även om det formellt bundna biståndet, där mottagarlandet förbinder sig till upphandling i givarlandet, har minskat, går hela 60 procent av det internationella biståndet fortfarande tillbaka till företag i givarländerna.

Företag, skärp er!

december 1, 2011

Julkalender om rättvis elektronik!

av Micael Grenholm

Bloggen Rättvis elektronik har dragit igång en julkalender om hur arbetsvillkoren och miljöpåverkan ser ut i elektronikindustrin. Följ den här.

Här är ett klipp som visar hur handeln med mineraler som används i elektronik har bidragit till en konflikt i Demokratiska Republiken Kongo som i sin tur har orsakat utbredd undernäring:

oktober 16, 2011

Glad världshungerdag!

av Micael Grenholm

Nä, det låter inte så klockrent när man säger det, och jag undrar varför vi svenskar envisas med att översätta World Food Day till världshungerdagen och International Day for the Eradication of Poverty, som infaller imorgon, till världsfattigdomdagen. Men idag ska vi fokusera på vad som funkar, alla framsteg för hungerbekämpning som underbara engagerade människor driver igenom. Ta t.ex. Centerpartisterna Eskil Erlandsson och Lena Ek, som arbetar hårt för att EU ska riva upp jordbrukslagar som skadar fattiga länder jordbruk, förtjänar en eloge och pepp för att göra mer. Detta har Svenska kyrkan valt att göra denna världshungerdag. De uppmanar oss att gå in på Eskils kontaktsida och skriva in följande brev:

Hej,

Du har nyss fått EU-kommissionens förslag till jordbruksreform, och kommer att ägna mycket kraft åt förhandlingar om detta det närmaste året. Sammanträffandet är viktigt – EU kan genom den kommande reformen göra ett viktigt bidrag i kampen mot hunger.

Jag vill att Du inte bara ska kämpa för att politiken ska bli grönare och att budgeten minskar. Jag vill att Du också ska kämpa för EU på ett konkret sätt lever upp till sitt eget åtagande om att jordbrukspolitiken inte ska få motverka målen för biståndspolitiken. EU hjälper inte världens fattiga och hungriga genom att exportera mat, utan genom att ge dem utrymme att utveckla sitt eget jordbruk.

  • EU måste följa upp effekterna av export till utvecklingsländer med känsliga jordbrukssektorer och utbredd hunger. Om man ser att det förekommer dumpning och negativ påverkan på den lokala produktionen, är det EU:s ansvar att ändra på detta.
  • Bönder i utvecklingsländer som drabbas av dumpade priser på varor från EU ska ha möjlighet att vända sig till en klagomålsinstans i EU.
  • Innan exportstöden avskaffats helt måste regler införas som gör att exportstöd inte får användas för export till känsliga länder.

Din ministerkollega Lena Ek la flera bra förslag om detta i EU-parlamentet i våras när hon ännu var EU-parlamentariker. Ta gärna del av hennes idéer när Du och regeringen lägger fast era positioner inför de kommande förhandlingarna!

Med vänlig hälsning

[ditt namn och hemort]

Klicka här, klistra in brevet och fyll i kontaktrutan för att skicka det

 

oktober 2, 2011

Utrota hungerns vision

av Micael Grenholm

Genom att sprida information och opinion vill vi bidra till större och effektivare hungerbekämpning så att varja människa ska kunna äta sig mätt. Vi vill vara en röst för de fattiga på nätet och vi anser det vara omoraliskt att inte hjälpa de nödlidande om man har resurser till det. Vi uppmanar till följande:

  • Att alla i Västvärlden ska ha en enkel livsstil där vår konsumtion inte förvärrar fattigas situation och där vi spenderar mer på bistånd än på underhållning, utseende och lyx. Läs mer här.
  • Att alla företag ska ha noggrant kontrollerade etiska och hållbara arbetsvillkor, att de investerar hos de fattiga för de fattiga samt att de ger mer av sina vinster i bistånd. Läs mer här.
  • Att alla OECD-ländernas regeringar avskriver oetiska skulder och upprättar rättvisa handelsvillkor som inte förvärrar fattigdomen, att deras bistånd inte ska urholkas utan uppnå FN:s biståndsrekommendation (alternativt högre nationella mål) samt att hungerbekämpning prioriteras mer i biståndpolitiken genom att jordbruksutveckling och humanitärt bistånd får mycket mer stöd.

Denna vision är grunden för det vi skriver. Alla övriga åsikter är författarens egna.

Vill du hjälpa oss utrota hungern? Gå in här och se vad du kan göra!

augusti 27, 2011

Respons till ”Avskaffa enprocentmålet, biståndet, livsmedelsbistånd, Sida och biståndsindustrin”

av Micael Grenholm

Jag kom för ett tag sedan över en blogg där författaren, en socialdemokratisk politiker, argumenterar för att avskaffa biståndet. Japp, ni läste rätt, strypa alla hjälpprojekt, allt utbildningsstöd, alla gåvor till de fattiga (dock gör han undantag för katastrofbistånd). Hans text går att läsa här. Mitt svar går att läsa nedan.

Hej!

Med all respekt så måste jag säga att för mig är detta resonemang ganska dåligt genomtänkt.

”Sida har betalat ut bistånd till långt över 100 länder, däribland Ryssland som har stora olje- och gasintäkter. ”

De har även haft stora fattigdomsproblem till följd av kommunistsystemet. Indien är ett av världens rikaste länder samtidigt som de tar emot mycket bistånd pga att flest undernärda människor bor där. Stora inkomster och utbredd fattigdom är inte alltid motsatser.

”Även om den extrema fattigdomen minskar i rasande takt är det en stor skam att nästan en miljard människor fortfarande lever på motsvarande en dollar om dagen. Det finns ingen mer angelägen uppgift än att sprida välståndet också till dem. Men den rika världen har lagt 16 biljoner kronor på bistånd sedan 1950, med huvudsakligen obefintliga resultat.”

Här ignoreras att den fattiga världen har gett mer till den rika världen än tvärtom de senaste 60 åren. V bör därför inte förvänta oss ökad tillväxt i utvecklingsländer då kapitalflykt, orättvis handel och skulder gjort att de pengar som lämnar u-länderna överstiger biståndet ungefär 10 gånger, se här.

Dock har vi sett resultat, analfabetismen har sjunkit massivt, hungern har minskat rejält, människor lever mycket längre i u-länder än 1950 etc. Det ter sig för mig vara en rejäl motsägelse att först skriva att den extrema fattigdomen minskat i rasande takt och sedan att biståndet gett obefintliga resultat.

”Det biståndsindustriella komplexet består av runt 10 000 personer. Det handlar om utrikespolitiker och tjänstemän på UD och Sida, om anställda eller engagerade i enskilda organisationer och om näringslivet i form av biståndskonsulter och stora industriföretag som får uppdrag av Sida. De har alla personliga, ekonomiska eller ideologiska skäl till att vilja behålla eller öka biståndet. Målet är att spendera en viss mängd pengar, inte att hjälpa fattiga människor.”

Detta är en riktigt allvarlig anklagelse, men man kan fråga sig varför denna ”industri” hjälper fattiga människor om de inte vill hjälpa fattiga människor? Sidas arbete hyllas internationellt för sina resultat, se min länk ovan. Man kan argumentera att läkare inte bryr sig om sina patienter utan bara pengar, men är det ett argument för att skära ned på sjukvården? Så länge vi ser att biståndet hjälper människor finns ingen anledning att debattera biståndsarbetares motiv.

”Det är inte bistånd från oss som gör att barnen går i skolan i Väst Sahara, som tagit hundratals miljoner människor ur fattigdomen i Asien och som gjort att demokratin fått starkt fotfäste i det forna Östeuropa, utan det är inrikespolitiska reformer och integration i den globala marknadsekonomin. I stället för att bejaka den utvecklingen så uttrycker Sida och biståndsorganisationer en skepsis mot en ökad fokusering på den privata sektorn i utvecklingsländerna.”

Om detta vore sant skulle varje litet skolbygge, varje hjälp till självhjälp och varje stöd till demokratiska rörelser Sida betalat vara helt och hållet värdelöst. Hur går det ihop? Bistånd kan inte sättas i opposition till politik och handel utan bör komplettera detta. Det förefaller mig besynnerligt att du målar upp biståndsarbetare som drivna av egoistiska mål men ganska okritiskt hyllar handel. Det är sant att biståndsorgan ofta tenderar att svartmåla företag, men det är lika sant att dessa många gånger har brutit mot mänskliga rättigheter i jakt på profit. Kanske kan både bistånd och handel både skötas och misskötas?

”Fattigdomen i Afrika handlar alltså inte om resursbrist, den har sin förklaring i extremt dåliga politiska system. Det kan inget traditionellt bistånd i världen avhjälpa.”

Det var ett radikalt påstående. Så om man ger en hundralapp till en organisation som vill förbättra det politiska systemet blir den genom ett trollslag värdelös? Problemet är snarare att biståndsorgan inte gett så mycket till sådant bistånd, men det ökar. Jag har undersökt några studier som du hänvisar till som menar att biståndet inte har någon effekt på institutioner, och de jag har sett kännetecknas av misstaget att man först kollar hur mycket institutionsbistånd som har getts till land A, därefter har det institutionella läget i land A förbättrats. Det man inte tänkerpå är att många olika faktorer påverkar det institutionella läget, företag till exempel, och biståndet är en av de svagaste av dessa. Mer om detta finns i en rapport som går att finna i min länk ovan.

”Sverige har under decennier betalat ut miljarder och åter miljarder i afrikanska länder, utan att något reellt resultat har kunnat redovisas. Inget afrikanskt land kan visa upp en påtaglig standardförbättring för det stora flertalet som kan sägas vara en direkt följd av biståndet. Totalt sett har fattigdomen förvärrats i Afrika under den period då Sverige har ägnat sig åt bistånd. Uganda är kanske det mest belysande exemplet. Där består statskassan till cirka 50 procent av utländska biståndspengar, bland annat svenska. Ändå minskar inte fattigdomen.”

Återigen, de fattiga länderna har betalat miljarder och åter miljarder till de rika länderna likväl. Uganda har enorma skulder till västerländska banker, se http://www.jubileedebtcampaign.org.uk/Letter%20from%20Uganda+574.twl. Och varför blunda för de gigantiska förbättringarna inom hälsa, utbildning och livslängd som skett de senaste 60 åren i bland annat Uganda. De kan inte sägas vara en direkt följd av biståndet, har du skrivit. Vad är det då en följd av? Diktaturen? Handeln? Om handeln hade påverkat dessa länder positivt hade BNP stigit, men nu har den i genomsnitt stått stilla. Enligt bl. a. ekonomen Paul Collier hade den sjunkit utan biståndet. Och det måste vara biståndet som har höjt hälsa och utbildning i dessa länder, av det enkla skälet att det inte finns någon annan faktor som kan ha gjort detta. Jag gör en mer utförlig analys av detta i min rapport i länken ovan.

”Den övervägande delen av livsmedelsbiståndet doneras under villkoret att det skall köpas och bearbetas i, samt skeppas från, givarländer även om tillräckliga förråd är tillgängliga i den behövande regionen. Sådant ”bundet” bistånd är dyrt och långsamt. Det kostar ungefär en tredjedel mer än nödvändigt och tar ofta sex månader eller längre tid för att nå sitt mål.”

Det här är ett fruktansvärt problem som vi ska kämpa emot. Men Sverige håller inte på med detta! Det är USA och de större västeuropeiska länderna som ger bundet bistånd, inte de skandinaviska. Hur kan man då ha problemen med bundet bistånd som argument till att lägga ner Sida? Hur kan man ha det som argument till att avskaffa livsmedelsbistånd?

Det finns mycket mer att skriva men jag hänvisar återigen till min länk ovan. Jag hoppas att du ändrar åsikt i den här frågan.

Allt gott!

Micael Grenholm, Uppsala.

augusti 23, 2011

Kapitalflykt – fattigdomsbekämpningens svarta hål

av Micael Grenholm

Bilden ovan visar tredje världens monetära in- och utflöden. Som ni ser går mer pengar ut (till oss) än in. Den i särklass största delen av detta är kapitalflykt, de andra två amorteringar och räntebetalningar på u-ländernas skulder samt rika västerländska gubbars vinst på orättvis handel i dessa länder (som ensamt är ett större belopp än all världens bistånd – vi ger så otroligt mycket till de fattiga, eller hur?).
Det är inte underligt att ekonomen Raymond Baker kallade kapitalflykt för ”det fulaste kapitlet i global ekonomi sedan slaveriet”. Christian Aid skrev 2008:

The situation is stark and urgent. We predict that illegal, trade-related
tax evasion alone will be responsible for some 5.6 million deaths of young
children in the developing world between 2000 and 2015. That is almost 1,000 a
day. Half are already dead.

Kapitalflykt dödar. Vi måste se till att täppa igen utflödet från u-länderna så att inflödena kan få effekt så fort som möjligt.

Vad innebär då kapitalflykt? Det är något komplicerat, men i runda slängar delas kapitalflykt upp i tre olika saker: Korruption, som utgör 5 % av den totala kapitalflykten, kriminell verksamhet (31 %) samt pengar från kommersiella transaktioner (64 %) eller med andra ord: skatteflykt. Nedan är en graf som illustrerar detta.

Skatteflykten i sin tur kan gå till på två sätt, antingen genom att vinsten placeras i s.k. skatteparadis eller att man utför ”manipulerad internprissättning”, vilket innebär att man inom ett multinationellt företag säljer en dyr vara till ett sjukt lågt pris eller en billig vara till ett sjukt högt och på det sättet minimerar skatteinbetalningarna. Det finns exempel på när man importerat plasthinkar för 973 USD/styck eller exporterat missilramper för 52 USD/styck.

Och vad är då ett skatteparadis? Det är helt enkelt ett ställe där man betalar minimal eller ingen skatt på inkomster och kapital, där ägarna hemlighålls och innehållet i transaktioner inte redovisas. Nästan alla skatteparadis är mikrostater som Monaco eller Bahamas eller små områden inom en stat som har andra skatteregler än staten de befinner sig i, t ex Jersey i Storbritannien eller Macao i Kina. Påfallande många skatteparadis ligger i Europa (och påfallande många av dem igger i Storbritannien), se bilden nedan.

Allt är inte nattsvart när det gäller kapitalflykt. Eftersom detta är ett problem som drabbar i-länder lika väl som u-länder, och eftersom kapitalflyktens effekter blev extra tydliga under finanskrisen, har västvärldens politiker börjat uppmärksamma det och ta krafttag mot det.

G20 sa 2009 att ”perioden av banksekretess är över”. Spanien som nu är ordförande i EU har valt att ha just skatteflykt som huvudfråga under ordförandeskapet. EU-kommisionen arbetar också mycket riktigt med ett meddelande om skatteflykt inför toppmötet i maj i år. Och den 10 februari i år antog EU-parlamentet en resolution (554 röster för, 46 mot och 71 avstod) som kräver automatiskt informationsutbyte på multinationell nivå, land för land-rapportering av företags vinster samt motarbetning av manipulerad prissättning.

Detta är ett stort framsteg. OECD har innan krävt bilateralt (tvåstatligt) informationsutbyte istället för multilateralt (allstatligt), vilket gynnat rika länder men missgynnat fattiga. På svenska innebär detta att Sverige förhandlar ensamt med skatteparadiset Jersey fram information och kan på så sätt stoppa svensk skatteflykt. Zimbabwe och Kongo får inte del av Sveriges information utan måste själva förhandla fram information, vilket tar mycket administrativa resurser – något som är närmast obefintligt i dessa länder. Att EU vill ha multilateral information gynnar inte bara Europa utan u-länderna.

Det finns dock mycket kvar att göra. Långt ifrån alla länder vill ha multilateralt informationsutbyte, och informationsutbyte i sig räcker inte ensamt. Diakonia vill ha mycket mer skärpta krav på skatteparadisen och på sikt avveckla dem, samt att i-länderna ger stöd åt u-länder så att de kan bekämpa kapitlflykt likaväl som vi kan.

juni 3, 2011

Svenskt bistånd till skatteparadis

av Micael Grenholm

Från ActionAid.

Svenskt bistånd till skatteparadis

Det svenska biståndsorganet Swedfund har investerat svenska biståndspengar i företag som medvetet undviker att betala skatt i Tanzania, där företaget är verksamt.

En studie av ActionAid visar att en av Swedfunds investeringar har resulterat i företaget PanAfrica Energy, som utvinner och säljer fossilgas i Tanzania, och som har fört ut stora skattefria vinster ur landet till skatteparadis. Konsekvensen är att Tanzania inte får in skatt för de vinster landets fossilgas genererar. PanAfrica Energy har undkommit skatter för totalt 65 miljoner i Tanzania sedan 2004. För 65 miljoner hade 175 000 flickor kunnat gå i skola i Tanzania. Fallet med PanAfrica Energy är bara en del av ett mycket större problem.

Swedfunds uppdrag är att främja en långsiktigt hållbar utveckling genom att investera i företag i utvecklingsländer. På sin hemsida framhåller Swedfund särskilt att dessa investeringar är viktiga för att de genererar skatteintäkter i länderna.

Regeringen har på flera sätt förändrat förutsättningarna för biståndet. En tydlig inriktning är att kanalisera allt mer bistånd genom näringslivet. Regeringen anser att näringslivet har en viktig roll att spela för att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen samt ge länder större skatteintäkter att bygga grundläggande välfärd för.

Det krävs ordentliga åtgärder för att se till att det fungerar som det är tänkt. Hjälp oss gärna att fånga biståndsministerns uppmärksamhet genom att sprida den här filmen.

Här har jag tidigare skrivit om Swedfund och om hur bolaget enligt oberoende bedömare har profit i fokus istället för fattigdomsbekämpning.

maj 24, 2011

Politiker: Prioritera hungerbekämpningen!

av Micael Grenholm

Politiker ägnar mycket tid åt allt annat än hungerbekämpning nuförtiden, verkar det som. Vi vill att alla OECD-ländernas regeringar avskriver oetiska skulder och upprättar rättvisa handelsvillkor som inte förvärrar fattigdomen, att deras bistånd inte ska urholkas utan uppnå FN:s biståndsrekommendation (alternativt högre nationella mål) samt att hungerbekämpning prioriteras mer i biståndpolitiken genom att jordbruksutveckling och humanitärt bistånd får mycket mer stöd.

februari 14, 2011

”Mer bistånd och rättvisare handel krävs för att stoppa matkrisen”

av Micael Grenholm

Jacques DioufVärldsmarknadspriset på livsmedel nådde i januari nya rekordnivåer enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. För att undvika livsmedelskris och i förlängningen hot mot världsfreden måste jordbruksproduktionen i världen öka kraftigt. För att klara detta krävs bland annat ökat utvecklingsbistånd och rättvisare internationell handel, skriver Jacques Diouf, generaldirektör för FAO, i en debattartikel i GP.

Diouf gör den chockerande beräkningen att om matpriserna fortsätter att stiga kommer millenniemålet att halvera antalet hungriga människor till 2015 inte kunna uppfyllas förrän år 2150! Får att åtgärda detta menar Diouf att världens jordbruksproduktion måste öka med 70 %. Detta kan åstadkommas främst genom:

  • Biståndets jordbruksinvesteringar måste öka till ca. 44 miljarder dollar per år. Sedan 1980 har jordbrukets del av biståndet hela tiden sjunkit, trots att rätten till mat är en av de mest vitala mänskliga rättigheterna som biståndet bör realisera. 
  • Den internationella handeln med jordbruksprodukter måste bli mycket mer rättvis och OECD-ländernas skydd av sina jordbruksmarknader, som kostar ca. 365 miljarder dollar per år och försämrar fattiga länders chanser att sälja sina jordbruksprodukter rejält, måste slopas.
  • Spekulationer i jordbruksvaror på råvarumarknaden måste regleras och åtgärdas.

”På så vis kan priserna för konsumenterna sänkas samtidigt som inkomsterna ökar för landsbygdsbefolkningen, vilken utgör 70 procent av världens fattiga. Vi måste också nå konsensus i de utdragna förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (WTO) och få ett slut på kartellhandeln och snedvridningen av marknaden som i dag förvärrar obalanserna mellan utbud och efterfrågan”, skriver Diouf.

Läs hela artikeln här.