Archive for ‘Bistånd’

juni 16, 2012

Stor namninsamling för att stoppa hungern i Sahel

av Micael Grenholm

Från det enorma aktivistnätverket Avaaz.

Dear friends,

18 million people are desperate for food in Africa’s drought-struck Sahel, but urgent appeals for help are being met with deafening silence by governments worldwide. The US, Japan, France and the Germany have the power to make the difference but they’re stalling — let’s sound the massive alarm needed to shake these leaders out from their inaction.

My name is Baaba Maal, and I’m a Senegalese musician writing with a personal plea for help. I live in Africa’s drought-struck Sahel region where 18 million people are on the brink of disaster, including 1 million children at risk of starvation. But our urgent appeals for help are being met with deafening silence. Only a targeted and overwhelming demand for action can stop this catastrophe from turning deadly.

The UN says millions of lives could be destroyed unless $1.5 billion in aid is channeled in immediately, but governments have pledged less than half the required sum. The countries who can make all the difference are the US, Japan, France and Germany, but they’re stalling — unless they pitch in their fair share now, millions of people will be left abandoned through the harsh summer months.

Let’s sound the alarm needed shake these leaders out from their inaction. Sign this urgent petition urging Obama, Noda, Hollande and Merkel to stop starvation in the Sahel. When we reach 100,000 signatures, a coalition of NGOs –including Avaaz, Africans Act 4 Africa, and Oxfam — will directly deliver them to these leaders in a coordinated stunt:

http://www.avaaz.org/en/petition/The_grain_sacks_are_empty/? bGglBbb&v=15156

image

Terrible drought, political unrest, and sky high food prices have wreaked havoc on an area the size of the US, stretching from Senegal in the west all the way to Sudan in the east. People here are doing everything they can to survive, but the crisis has hit so hard that it’s difficult to stay hopeful. I’ve seen women and children trying to grow food in patches of land that are bone dry. They know that people are talking about what is happening in the Sahel, but they don’t know if aid will ever arrive.

The UN has only received 43 percent of the $1.5 billion needed — it’s a shortfall of gargantuan proportions. But this gap must be filled, and can be filled by the world’s richest countries, if there’s political will. The rainy season is on its way, and unless the US, Germany, Japan and France pledge their fair share before then, it will be even harder to get food into remote villages.

The world has turned a blind eye to crises like this before, but this time we can make the difference between life and death by forcing our governments to respond. Sign this urgent petition now:

http://www.avaaz.org/en/petition/The_grain_sacks_are_empty/? bGglBbb&v=15156

Avaaz members have come together time and time again to respond to natural disasters, saving thousands of lives by ensuring that crucial aid was delivered to Burma, Haiti, Somalia and Pakistan. We have the power to force our leaders to stop idling away in the face of a crisis we can prevent. Let’s stand together now to demand that the world respond to the pleas of the millions living in the vast Sahel region.

With hope and determination,

Baaba Maal, with the Avaaz team

MORE INFORMATION

A distress call from Africa’s Sahel: Millions might starve (CNN)

UN: 18 Million in West Africa to Go Hungry in 2012 (The Associated Press)

Meeting of like minds can save the hungry millions in Sahel (Sydney Morning Herald)

Baaba Maal: people in the Sahel region need food and water now (The Guardian)

Coming weeks critical to tackle Sahel hunger –U.N. humanitarian chief (AlertNet) 

april 21, 2012

Vaccinera 95 barn med din blogg

av Micael Grenholm

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag har lite annat att göra om dagarna så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

mars 13, 2012

Ofattbart dålig biståndskritik i Aktuellt

av Micael Grenholm

Uppdatering: Här har jag kommenterat uppföljningsreportaget som sändes dagen efter reportaget jag kritiserar nedan.

Biståndet måste kritiskt granskas för att kunna förbättras, det finns alltför många exempel på misskött bistånd och det är väldigt viktigt att vi ser till att biståndet ger konkreta resultat för fattigdomsbekämpning. Men biståndskritik som inte syftar till att förbättra biståndet utan till att avveckla det bygger väldigt ofta på bristfälliga argument. I gårdagens Aktuellt sändes ett väldigt märkligt inslag som ifrågasatte om vi ska ge bistånd till Zambia, ja, Afrika överhuvudtaget. Inslaget kan ses här, från 17:50. Som sagt välkomnar jag all kritisk granskning av biståndet, men det som Aktuellt bjöd på var ingen kritisk granskning. Det var en smutskastning byggd på riktigt dåliga argument.

Inslaget inleds med att beskriva hur en fjärdedel av den zambiska skörden bokstavligen ruttnar bort pga en mycket dålig jordbruksreform. För att vinna röster lovade det nu regerande partiet att staten skulle köpa upp lantbrukarnas skörd till förmåneliga priser, något som dels sätter marknadskrafterna ur spel men som också orsakar att stora delar av skörden förstörs. På grund av brist på infrastruktur och lagerlokaler förmår inte staten hämta in all skörd, och det är olagligt för bönderna att sälja eller äta den.

Detta är naturligtvis ett stort problem, och det är tacksamt att Aktuellt tar upp det så att intresse väcks för att förbättra den zambiska livsmedelssäkerheten. Men plötsligt kopplar reportaget ihop detta problem med svenskt bistånd. Genom att hänvisa till ”biståndschefer med god insyn” som dock inte vill uppge sina namn hävdar man att svenskt bistånd ”hjälper den zambiska staten att ha råd med en reform vars syfte anses vara röstfiske bland bönder, och som resulterar i en livsmedelsskandal”.

Sverige ger inte budgetstöd till Zambia, det avslutades 2010, ett år innan jordbruksreformen, istället stöder man vissa sektorer (bland annat jordbruk) med tydligt uppsatta mål som få har invändningar emot. Men anledningen till att  de anonyma biståndscheferna  Aktuellt talat med anser att detta bistånd finansierar den zambiska statens dåliga jordbruksreform är, enligt textversionen av Aktuellt-inslaget på SVT:s hemsida, fungibilitet:

Flera biståndschefer som SVT talat med säger att Zambia kunnat finansiera en sån här reform därför att man varje år får miljontals dollar i bistånd från Sverige, EU och USA. De slipper själva finansiera massvaccinering av skolbarn eller skolböcker eftersom de vet att det finansieras av givarländer.

Problemet med detta resonemang är, som Kenneth Hermele poängterar i sin bok Hjälp eller stjälp (Forum Syd 2008), att man inte kan bevisa att fungibilitet är skadligt eller ens existerar när det gäller bistånd. Dvs. om den zambiska staten vill röstfiska hellre än att garantera sin befolkning livsmedelssäkerhet lär de göra det även om biståndet inte räddar skolbarns liv genom massvaccinering eller hjälper dem ut ur fattigdom genom utbildning. Aktuellt bygger alltså sin främsta kritik mot biståndet i detta reportage på en teoretisk spekulation utan stöd i utvecklingsforskningen. Hur vet man att den zambiska staten inte skulle gjort detta om de inte fått bistånd? Det vet man inte. Det man däremot vet är att barn har fått massvaccinering och skolböcker tack vare svenskt bistånd.

Efter att ha beskrivit denna livsmedelskris börjar reportaget tala om Zambia som Afrikas nya kornbod med enorma skördar (nyss var väl problemet att skördarna ruttnade bort?) och att landet är en av världens tio snabbast växande ekonomier. Och så kommer ett häpnadsväckande uttalande: ”Så frågan är: varför får de fortfarande så mycket pengar i bistånd?”

Hjälp.

zambia

Här är en graf från Hans Roslings välkända statistiskprogram Gapminder. Siffrorna från 2010 visar att Zambias medellivslängd ligger på 49 år och BNP per capita är 1 514 dollar. Både sett till hälsa och pengar är alltså Zambia ett av de fattigaste länderna i världen. Därför får de fortfarande bistånd. Vad Aktuellt menar med ”så mycket” vet jag inte, 2011 var stödet från Sverige 211 miljoner kronor. Det är mindre än resultatet för Uppsala Kommuns årsbokslut 2010.

Aktuellt får medhåll från Idani Lichilo, distriktschef på Zambias jordbruksverk, som säger att Zambia är ”ett mycket rikt land” som kan klara sig väl utan bistånd. Men han har fel. Grafen ovan visar att Zambia inte är ett rikt land. Zambia är ett av världens fattigaste länder. Och Lichilo satt nyss i reportaget och sa att infrastrukturen och tillgången på lagerlokaler är så dålig att en fjärdedel av skörden ruttnar!

Den tillväxt som landet börjar få tack vare sina koppargruvor är god och välbehövlig, men bistånd bör avskaffas när den inte längre behövs, inte när tecknen på att den inte kommer behövas om 20 år uppstår. Att ett land har tillväxt innebär inte att det är rikt. Bistånd till Zambia kommer, om man sköter det rätt, gynna den existerande tillväxten ännu mer. Men eftersom landet fortfarande har stora problem med fattigdom, HIV/AIDS och livsmedelssäkerhet behövs biståndet fortfarande.

Därefter går Aktuellt över till en intervju med Ali Mufuruki, en affärsman från Tanzania som vill att allt bistånd ska läggas ned. Många kanske tänker att hans biståndskritik är legitim pga hans nationalitet, men man får inte glömma att han är verksam inom näringslivet som ofta uttrycker en mycket överdriven kritik mot biståndet, i Sverige exemplifieras detta av tankesmedjan Timbro. Mufuruki deklarerar att han motsätter sig ”allt bistånd i alla former”. Varför då? Jo, för att det ”skapar ett behov där inget finns”, fokus avleds från det väsentliga och istället för att satsa på en hållbar utveckling spenderar man massa tid för att samla in pengar till ”onödiga lyxprylar.”

Hela Mufurikis resonemang är väldigt dunkelt och det är svårt att veta vad han syftar på, men för mig är det ett logiskt felslut att tala om bistånd som går till ”onödiga lyxprylar” när man motsätter sig ”allt bistånd i alla former”. Det bistånd som inte går till onödiga lyxprylar då? Det bistånd som lindrar nöd, räddar liv, som skapar demokrati, jämställdhet, fred, utveckling och handel? Det noga granskade biståndet Sverige bedriver som vi vet går dit det ska? Det finns många dåliga exempel, men det är långt ifrån regeln, och att visst bistånd går till onödiga lyxprylar är en anledning att förbättra biståndet, inte avskaffa det.

Mufuriki fortsätter med att beskriva när jordbrukare inte kan sälja sina produkter till ett bra pris ”för att myndigheterna tar emot livsmedel från givarländer vilket sänker priserna”. Men snälla nån, det är en ytterst liten minoritet av biståndsorgan som skänker mat. Sverige gör det absolut inte. Ändå används detta som argument för att motsätta sig allt bistånd ”i alla former”!

Aktuellt har inte bjudit in någon som kan debattera mot Mufuriki, istället står nyhetsankaret och kommer med väldigt basala frågor som ”Anser ni att vi borde upphöra vårt bistånd till Afrika?” och ”Vad är då alternativet?” En skrattretande kommentar som därmed står oemotsagd är när Mufuriki undrar hur svenska skattebetalare skulle må om de kom till Afrika och såg att deras bistånd lett till att afrikaner åker stora stadsjeepar som de själva inte har råd med.

Stadsjeepar?

  1. De ca 500 miljoner afrikaner som lever i extrem fattigdom (en dollar per dag) har inga stadsjeepar.
  2. Det är en absurd tanke att en stor del, om ens något, av biståndet till Afrika går till stadsjeepar.

Men som sagt reagerar ingen på detta påstående, man har ju varken bjudit in en representant från Sida eller en biståndsorganisation.

Förhoppningsvis kommer uppföljningen på detta inslag i Aktuellt ikväll innehålla svar på tal på detta inslag. Men i sin nuvarande form är det ett tragiskt exempel på extrem biståndskritik utan saklig grund.

februari 21, 2012

De livsfarliga biståndsorganisationerna

av Micael Grenholm
Gunilla Carlsson

Gunilla Carlsson

Det pågår en nedtystning av ickestatliga organisationer (NGOs) i biståndsdebatten. För två år sedan skar Sida under biståndsminister Gunilla Carlssons ledning ned på biståndsorganisationers informationsbidrag med otroliga 60 % på ett år. Omedelbart fick NGO:s med Sidastöd skära ned stora mängder av sin opinionsverksamhet, och NGO:s som uteslutande sysslar med denna form av verksamhet – som t.ex. Swedwatch som undersöker hur svenska företag bryter mot mänskliga rättigheter i fattiga länder – hotades av konkurs.

Det är ingen nyhet att de flesta av dessa NGO:s är kritiska till hur biståndsministern sköter sitt uppdrag, och det är ju knappast av ekonomiska skäl eftersom de får så stor del av sin finansiering från Sida – det är för att de bryr sig om de fattiga och ser vilka behov som finns. Denna kritik är ett störande inslag för Carlssons ”biståndsförnyelse” och hennes strävan att göra alla biståndskritiker inom hennes parti tillfredsställda. Så nedtystningen av biståndsorganisationerna fortsätter. Magnus Walan från Diakonia skrev idag på Facebook:

2003 sa riksdagens utrikesutskott att folkrörelsernas ”opinionsarbete” med att vara röst för människor runt om i världen för att verka för en samstämmig politik var mkt viktig. Nu får vi inte ens ha beslutsfattare som målgrupp (lobbying) och nästa steg sägs vara att vi inte får bedriva ”propaganda” med Sida medel. Vem avgör vad som är propaganda och ”kontroversiellt”? Är det bara de okontroversiella och de som tycker som regeringen som skall finansieras? Märklig hållning av de som säger sig främja dialog och mångfald. Men det kanske är det som är ”pratbiståndet” som skall minska?

Ja, kanske var Carlssons utspel om att det är för mycket prat i svenskt bistånd i P1:s lördagsintervju ännu ett försök att tysta ned de NGO:s som är kritiska till henne. Och paradoxalt nog är det just civilsamhället man vill stötta i mottagarländerna, inte minst för att slippa gå via den förhatliga staten som Carlsson vill sluta stödja genom att upphäva svenskt budgetstöd. Det som i utlandet är demokratibistånd – ett av Sidas tre prioriteringsområden – är i Sverige statligt understödd propaganda som ska avvecklas. Någon som har tänkt på att även politiska förbund får statliga pengar för att bedriva opinion?

Detta är en oroande utveckling, och för att kämpa emot detta och stödja yttrandefrihet och demokrati publicerar jag härmed några utdrag från vad biståndsorganisationer skrivit i debatten efter Carlssons utspel i P1. För en mer omfattande redogörelse av denna debatt, se Tove Silveiras blogg.

Annica Sohlström

Annica Sohlström

Annica Sohlström, generalsekreterare på Forum Syd, skriver på Newsmill:

Carlsson menar att biståndet bör finansiera fler spisar så att kvinnor slipper andas in farlig rök när de lagar mat. Detta är naturligtvis viktigt. Men frågan är om inte biståndet gör mer skillnad när det stöttar kvinnors och mäns organisering för jämställdhet och deltagande i lokalsamhället. När människor går samman för att utkräva sina rättigheter kan de ta sig ur fattigdom. Det är också ett sätt att långsiktigt minska beroendet av biståndet.

Forum Syd arbetar med bistånd på det här sättet. Vi stöttar människors organisering för att utkräva demokrati och rätt till hälsa, mat, utbildning, ren miljö med mera. 

Sohlström skriver också tillsammans med Gabi Björnsson, generalsekreterare Afrikagrupperna, och Annika Jacobsson, kampanjchef Action Aid, i Svenska Dagbladet:

…varje år försvinner upp till 8000–9000 miljarder kronor från utvecklingsländer till rika länder eller skatteparadis. Detta är mer än tio gånger så mycket pengar som hela det internationella biståndet. […]

Rapporten Bringing the billions back från Forum Syd visar att korruption av individer bara utgör 3 till 5 procent av den olagliga kapitalflykten från utvecklingsländer. Huvudaktörer i denna verksamhet är istället multinationella företag som strävar efter att till varje pris undvika beskattning. Ett exempel från Action Aid är det multinationella företaget African PanAfrica Energy som har fört ut över 100 miljoner i obeskattade vinster från Tanzania till skalbolag i skatteparadis. En summa som motsvarar 175 000 barns skolgång under ett år. I detta bolag har den svenska regeringen investerat 90 miljoner kronor genom investeringsfonden Swedfund.

Diakonias Magnus Walan fick uttala sig i Ekot efter Carlssons utspel angående budgetstödet (som Carlsson alltså vill avveckla):

– Budgetstödet innebär ju att man har system där man också ställer krav på att det ska finnas öppenhet. Inte bara i biståndets budget, utan i den nationella budgeten, säger Magnus Walan.

– Våra partners i till exempel Mocambique säger att det innebär att vi kan få insyn och påverka och kolla att pengarna hamnar rätt i länderna; inte bara biståndet utan den nationella ekonomin.

Bo Forsberg

Bo Forsberg

Och avslutningsvis skriver Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg på Diakoniablogg.se:

I regeringens nya strategi för civila samhället i biståndet från 2007 nämns många bra saker, som att Sverige ska stödja ”röstbärare” i länder med fattigdom och förtryck för att stödja dem för att ställa beslutsfattare till ansvar. Men samtidigt ger den svenska regeringen instruktioner till Sida om att vi inte längre får använda biståndsbudgetens informationsanslag till att samtala med beslutsfattare om vapenexport till diktaturer som motverkar demokratibiståndet. Eller prata med beslutsfattare om den klimatpolitik som bidrar till torka i Afrika.

Vi får endast lyfta frågor om problem i utvecklingsländerna och om biståndets resultat. Samtidigt halverades informationsanslaget. En av alliansregeringens biståndsansvariga skrev i en debattartikel att pengarna behövdes till ”barnen i Haiti istället för att gå till flotta kontor och glassiga broschyrer från biståndsorganisationer”.

Min fråga är: Vad kommer hända med svenskt bistånd om dessa röster tystas ned ännu mer?

Media om biståndsorganisationer: Dagen, Dagen.

februari 20, 2012

Sida: Krisen i Sahel lik den på Afrikas horn

av Micael Grenholm

Nu när hungerkrisen i Sahelregionen i västra och centrala Afrika blir mer och mer akut är det aktuellt att se tillbaka på vad Sida skrev om denna kris för två månader sedan. På grund av biståndsorganisationers varningar såg man att krisen skulle komma och därför lade man undan pengar för detta i god tid. Den 19 december förra året skrev Sida följande pressmeddelande:

Sida går in med stort stöd efter varningar om matbrist i Sahelområdet

Internationella hjälporganisationer varnar nu för att hela Sahelområdet kommer att lida brist på mat nästa år. Värst kommer läget att bli i Mauretanien, Niger och Tchad samt de norra delarna av Burkina Faso, Mali och Nigeria. Sverige går nu in med ytterligare 30 miljoner svenska kronor till insatser för att minska effekterna av krisen i regionen.

– Scenariot är tyvärr likt det som skedde i Afrikas Horn i somras. Människor som lever av boskapsskötsel i torra områden har fått allt svårare att hantera torkperioder, som är naturligt återkommande i dessa områden. Krisen blir uppenbar då mätningar visar på 30 procent akut undernäring hos barn, säger Charlotte Petri Gornitzka, Sidas generaldirektör.

Överlevnadsstrategier med att sälja av djur och migrera till andra områden fungerar inte längre. Hjordarna har ännu inte hämtat sig från förra krisen och migration har blivit svårare på grund av hårdare bevakning av gränser, konflikter och den stora befolkningsökningen som gör att betesmarker och vattenkällor blir allt hårdare utnyttjade. Dessutom ökar matpriserna kraftigt.

Hjälporganisationen Oxfam varnar för att över nio miljoner människor i Sahel-området hotas av svält nästa år. Den europeiska kommissionen rapporterar att livsmedelsproduktionen i regionen minskat med 25 procent jämfört med förra året och att matpriserna ligger 30 procent över det normala. Redan idag har sex miljoner människor en utsatt situation med brist på mat.

Av det svenska stödet går 20 miljoner kronor till UNICEF:s regionala program för nutritionsinsatser i Sahel och 10 miljoner kronor till FN:s jordbruksorgan FAO:s projekt i Niger. FAO-insatserna handlar framför allt om att öka tillgången till foder för djuren, så att de kan producera mjölk och mat genom krisen, samt att stödja kvinnor så att de bättre kan bidra till familjernas försörjning.

– Sverige och andra givare går nu in i ett tidigt skede. Vi kan inte vänta tills undernäringen blir akut, och katastrofen uppenbar. Då är det redan för sent och insatserna blir dessutom dyrare, säger Charlotte Petri Gornitzka.

Stöd Unicefs arbete i Sahel!

februari 19, 2012

Fastekampanj för att utrota hungern!

av Micael Grenholm

image

Samtidigt som en humanitär kris uppdagas i Västafrika där en miljon barn hotas av akut undernäring startar Svenska kyrkan sin fastekampanj, som precis som förra året har temat ALLT för att utrota hungern! Deras hemsida är fullspäckad av information, material och insamlingsidéer. Ta och börja med att smsa HUNGER till 72 950 så skänker du 50 kronor till insamlingen. Uppmana sedan dina vänner till samma sak via sociala medier. Sprid gärna det här blogginlägget.

Här är ett axplock av vad Svenska kyrkan skriver om fastekampanjen:

Så här kan vi inte ha det!
De allra flesta människorna på jorden får det allt bättre. Men inte alla! Var sjätte människa går omkring och är hungrig. Och varje dag dör 16 000 barn av hunger. Detta är ovärdigt, och helt onödigt! Nu gör vi ALLT för att utrota hungern!

Finns det mat till alla?
Ja, problemet är att många inte har råd att köpa den mat som finns. För några år sedan stack matpriserna iväg. Men det berodde inte på brist på mat. Det var en energikris.

Jordbruksbiståndet har minskat
Jordbruket ses ofta som en ekonomisk motor för ett land. Men biståndet till jordbruk har minskat kraftigt. I slutet av 1970-talet gick 20 procent av världens samlade bistånd till jordbruket. 2004 var siffran nere på 3,5 procent. Svenska kyrkan satsar dock på jordbruksstöd eftersom enkel ekologisk markvård såsom grävande av diken och inrättandet av komposter kan fördubbla skördarna.

Oschysst konkurrens från EU
96 procent av allt stöd till jordbruket ges till de fyra procent av världens bönder som bor i rika länder. Då uppstår en oschysst konkurrens. När mjölkpulver från Arla är det billigaste i de lokala butikerna i Tanzania är det inte lätt att vara mjölkbonde i samma land.

Detta kan du göra:

Snabbt och enkelt
Smsa HUNGER till 72 950 så skänker du 50 kronor till insamlingen.

Rejält
Bli månadsgivare till Svenska kyrkans hungerbekämpande arbete genom att prenumerera på deras matkasse! (apropå förra årets julklapp…)

Roligt
Starta en utmaning! Utmana en kompis att åka vasaloppet eller din kommun att sänka koldioxidutsläppen och bjud in fler som vill ställa sig bakom utmaningen (ju fler som pressar på desto större chans att han eller hon gör det). Att skriva på en utmaning kostar 20 kronor och alla pengar går till att utrota hungern.

Aktivistiskt
Skriv en insändare! Här finns flera insändarförslag som man kan skicka till lokalpressen.

Klimatsmart
Finska kyrkan har gedigen inspiration kring hur man kan praktisera ekofasta.

Andligt
Slutligen hittar du inspirationsmaterial till andakter och gudstjänster med hungerbekämpningstema här.

Som sagt är detta bara ett axplock av allt som finns på fastekampanjens hemsida, så jag rekommenderar er verkligen att gå in där själva och inspireras till tusen inför en av de bästa fastorna någonsin!

februari 15, 2012

Bistånd fungerar!

av Micael Grenholm

I en värld där 300 barn dör av undernäring varje timme, vilket blir 2,6 miljoner på ett år, måste vi sätta hungerbekämpning, högt, högt, högt – om inte högst – på agendan. Problemen är akuta, vi måste sluta larva oss och agera, inte bara snacka om det! Det som dock allvarligt försvårar en mobilisering av ett slutgiltigt utrotande av hungern är den extrema biståndskritiken som växt fram i Sverige framför allt under det senaste decenniet. Debattörer som Fredrik Segerfeldt och Dambisa Moyo hävdar att bistånd inte fungerar utan att det tvärtom bör läggas ned. Trots att de allra flesta utvecklingsekonomer inte tar sådan extrem biståndskritik på allvar har de fått stort inflytande, vilket är oroande. För att åtgärda detta har jag skapat en ny flik på den här bloggen som heter Bistånd fungerar. Där ska jag lista upp anledningar till varför de extrema biståndskritikerna har fel.

Måga säger: ”Vi har pumpat in massa pengar i fattiga länder, och inget har hänt!” Man har föreställningen att vi gett gigantiska summor i bistånd, och 2,3 biljoner dollar på 60 år är onekligen en stor summa. Dock måste man även se till hur mycket pengar som lämnar länderna. Och som figuren från Diakonia nedan visar så är biståndet en av de minsta monetära flödena mellan nord och syd, och flödena som går från syd är större än de som går till dem, vilket framför allt orsakas av kapitalflykt och skulder.

Pengaflöden mellan nord och syd

Pengaflöden mellan nord och syd

Därför går det knappast att säga att vi har ”pumpat in” pengar i fattiga länder, de pumpar ganska mycket tillbaka. Detta till trots gör biståndet resultat. Fler människor lär sig läsa, barnadödligheten sjunker, sjukdomar utrotas, sjukhus byggs mm. Hemsidan Därför bistånd kartlägger resultat på marken som orsakas av biståndet.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SVT, SR, SR

februari 14, 2012

Jag är en del av biståndsindustrin, enligt Fredrik Segerfeldt

av Micael Grenholm

Min kritik av Bengt Nilssons och Fredrik Segerfeldts debattartikel igår lästes av många – inklusive Segerfeldt själv, som också kommenterar den på Timbros blogg i följande korta ordalag:

Förutom en massa ord utan mening hänvisar han till en vetenskaplig artikel (Clemens et al 2004). Det är ett ypperligt exempel på hur biståndsindustrin förhåller sig till sanning och kunskap. Det är samma studie som Sida tidigare hänvisade till på sin hemsida som belägg för att bistånd leder till tillväxt, trots att den visade att för Sveriges tio största mottagarländer hade biståndet negativ effekt på tillväxten. Det är samma studie vars resultat har blivit avvisat i ett antal senare artiklar (Rajan & Subramanian (2008) respektive Roodman (2007a). Och det är samma Michael Clemens som på Twitter häromdagen skrev följande:

”Lemon juice can end cancer. Outside intervention can end African poverty. Two statements with equal support from scientific evidence.”

Jag har diskuterat med Segerfeldt förut och det jag då påpekat är att han helt och hållet blundar för att de fattiga länderna har gett mer pengar till oss än vi till dem, vi kan inte anklaga biståndet för den uteblivna tillväxten i många fattiga länder eftersom så många andra monetära strömmar, framför allt de kopplade till näringslivet, är så mycket större – och vi kan inte heller påstå att vi ”pumpat in” miljarder kronor, netto har vi knappt gett något. Detta påpekade jag också i gårdagens inlägg, och som vanligt väljer Segerfeldt att inte alls kommentera det, annat än att säga att det är ”ord utan mening”. Det är det dock inte, det är detta faktum som fäller hela den moderna biståndskritiken som Segerfeldt företräder. Grundtanken i biståndskritiken är att vi har gett en massa bistånd som inte hjälpt. Sanningen är att summan inte alls är så stor, den är tvärtom mindre än den summa som går ut från fattiga länder genom kapitalflykt, skulder och västerländska företags vinster. Som följande film ironiskt visar, är det faktiskt de fattiga som ger bistånd till oss:

Därtill har Segerfeldt misstolkat mig, jag hänvisade inte till Clemens et al 2004 utan Clemens et al 2011, en uppdaterad version av artikeln från 2004 som tagit till sig kritiken och skapat en hållbar och modern analys av biståndets påverkan på tillväxten. Segerfeldts problem när han argumenterar för att bistånd inte leder till tillväxt är att det är irrationellt – biståndskritikerna kan inte förklara varför ett vägbygge som ett företag har investerat i ger tillväxt medan ett likadant vägbygge som finansieras av Sida inte gör det. Vi vet att gåvor och bidrag är nödvändiga för utveckling, det är därför vi har gratis skolgång och subventionerad sjukvård – omfånget kan diskuteras, men det är fullständigt orealistiskt att de som är rika inte ska hjälpa de fattiga genom gåvor.

Nå, Clemens et al 2011 visar på att tidigare studier missat att ta in ”timing” i beräkningarna, man glömmer bort att det tar tid för ett biståndsprojekt att leda till tillväxt. När man tar hänsyn till detta finner man ett robust samband mellan bistånd och tillväxt.

Sambandet försvinner dock när biståndet upptar alltför stor del av mottagarlandets BNP pga att man inte har den administrativa kapaciteten att hantera sådana summor. Segerfeldt misstolkar dock detta som att det är en lag att ett land inte kan ta emot för mycket bistånd när det i själva verket pekar på att om givarländerna påtar sig mer administration kommer vi kunna ge ännu mer bistånd till fattiga länder. Men man läser in det man vill läsa.

Sedan har vi Clemens kommentar på twitter, och Segerfeldt verkar inte lägga ned någon energi på att ändra sitt rykte om att vara selektiv. Clemens skrev följande:

Hans poäng, vilket även framstår i artikeln, är att bistånd (eller andra yttre påverkningar, vilket inkluderar investeringar eller militära interventioner) ensamt inte klarar av att utrota fattigdomen i Afrika. Det är självklart. Naturligtvis krävs engagemang inifrån, från afrikaner själva. Men interventioner kan onekligen förbättra läget i fattiga länder, som hans egen artikel också visar – det leder till tillväxt!

Det jag är mest förvånad kring när det gäller Segerfeldts respons är att han inkluderar mig i ”biståndsindustrin” (eftersom jag är ett exempel på ”hur denna förhåller sig till sanning och kunskap”). Industri? Jag är ideellt engagerad, till skillnad från Segerfeldt har jag inget ekonomiskt egenintresse av ett högt bistånd. Anledningen till att jag reagerar på hans texter är att de är falska och orsakar lidande för fattiga människor, inte för att jag tjänar pengar på det. Han tjänar dock pengar på att skriva för Timbro.

februari 13, 2012

Segerfeldt och Nilsson upprepar sina dåliga argument mot bistånd

av Micael Grenholm

Journalisten Bengt Nilsson och debattören Fredrik Segerfeldt är två av de mest extrema biståndskritikerna i Sverige, de pumpar ut sitt hat mot att ge pengar till de fattiga och blundar ständigt för alla åtskilliga goda resultat de ger. Jag har läst det de skriver i ett par år, och när de nu har fått in en debattartikel i DN är det inget nytt utan de gamla vanliga dåliga argumenten de använder för att argumentera för att vi ska sluta ge pengar till fattiga människor.

Nilsson och Segerfeldt lutar sig på tre auktoriteter i sin debattartikel – statssekreterare Hanna Hellquist, en skrivelse av regeringen om biståndets effektivitet samt professorerna Svedberg och Svensson på Stockholms universitet. Moderaterna består av många biståndskritiker vilka regeringen på åtskilliga sätt försöker tillfredsställa, så när biståndsministerns statssekreterare sa att de på det stora hela inte vet om biståndet fungerar på den nyliberala och extremt biståndskritiska tankesmedjan Timbros seminarium var det något åskådarna ville höra. Men stämmer det verkligen att vi inte vet om biståndet gör någon nytta? Biståndet är en av de mest kontrollerade utgifter staten har, det genomförs oerhört många rapporter och revisioner för att se om pengarna går fram – och i allra flesta fall gör de det. Det finns väldigt få exempel på misslyckade biståndsprojekt. Men Hellquist kallar detta för att enskilda projekt på mikronivå lyckas. Enskilda? Nästan allt lyckas!

Skrivelsen Nilsson och Segerfeldt sedan citerar diskuterar de långsiktiga resultaten av biståndet, där det står om ”svårigheterna att redovisa långsiktiga effekter av den verksamhet som får stöd genom det svenska utvecklingssamarbetet”. Nilsson och Segerfeldt börjar rada upp hur mycket pengar biståndet rör sig om (ungefär som när Sverigedemokrater beskriver hur stora och ”hemska” invandringskostnaderna är) och kommer fram till att det är lika mycket som vi betalar till gymnasieskolan (och jag blir förvånad – är det så lite? Allt vårt bistånd till 70 länder kan inte ens betala för gymnasieskola i ett enda land större än vårt?). De skriver: ”Varken politiker eller allmänhet skulle acceptera att vi år efter år spenderade sådana summor utan att veta om gymnasieeleverna lär sig något. Frågan är varför samma osäkerhet är acceptabel när det gäller resultatet av biståndet.” Men hallå, här blandas äpplen och päron ihop i en enda fruktsallad. Det är långsiktig påverkan Hellquist och skrivelsen diskuterar. Jag är inte säker på att vi vet hur pengarna till gymnasiet i Sverige påverkar tillväxten. Sådant är extremt komplext att mäta – hur mycket mer då i fattiga länder? Men vi ser att folk lär sig saker, både i Sverige och i fattiga länder. Alfabetismen har gått upp i rasande takt i fattiga länder tack vare biståndets stöd till utbildningssektorn. Det blundar dock Timbro för och fokuserar på BNP – ett utvecklingsmått med väldigt stora brister.

Varken Nilsson eller Segerfeldt är akademiker, varför de tacksamt väldigt ofta citerar Svedberg och Svensson som är de enda forskare i Sverige som är biståndskritiker (sundare forskare hänvisar Nilsson och Segerfeldt förstås inte till). Och plötsligt gör de en u-sväng, från att ha diskuterat svårigheterna kring att bedöma biståndets långsiktiga resultat börjar de tala om biståndets ”misslyckande” och att det inte har ”fungerat”. Öh? Frågan var ju att man inte var säker på resultaten – de långsiktiga vill säga, de kortsiktiga vet man är goda. Man inleder med att citera statssekreteraren för att argumentera för något hon aldrig sagt – att biståndet ska ha misslyckats.

Här kommer de klassiska dåliga argumenten man hört tusen gånger förut:

Att biståndet utgör ”enorma” summor som vi ”pumpar” in utan att det leder till tillväxt. Att mer pengar lämnar fattiga länder än går in i dem är man knäpptyst kring, likaså att finansiella flöden kopplade till näringslivet är mångdubbelt större än biståndet vilket gör att det snarare är det man ska skylla på för den uteblivna tillväxten. Michael Clemems med kolleger kom förra året men en uppdaterad version av sitt paper Counting Chickens when they hatch som tydligt visar att bistånd som har till syfte att leda till tillväxt (vilket allt bistånd inte har) leder till tillväxt.

Att biståndet stöder och gynnar korrupta diktaturer, ett underligt påstående när andelen bistånd som går till budgetstöd är ca 3% och när Gunilla Carlsson nyligen sagt att det ska läggas ned. Men forskning har inte kunnat påvisa att budgetstöd finansierar krig som Nilsson just hävdade i sin bok Sveriges afrikanska krig, det är ju väldigt sällan som EU:s eller Sveriges budgetstöd inte ställer krav på vad pengarna ska användas till. Nilsson hävdade att pga fungibilitet kan regimen i ett land lägga mer pengar på krig när biståndet finansierar sjukvård och skola. Men som Kenneth Hermele skriver i sin bok Hjälp eller stjälp är det mycket litet som talar för att fungibilitet existerar, en regim som vill kriga och bryta mot mänskliga rättigheter bryr sig inte om hur sjukvården och skolan fungerar.

Och slutligen, att de som jobbar med bistånd i Sverige, vilka Nilsson och Segerfeldt till och med har räknat, har ett egenintresse av ett högt bistånd så att de kan få en god lön. Låt mig påminna om att Nilssons och Segerfeldts kritik av biståndet finansieras av Timbro, som i sin tur finansieras av Svenskt Näringsliv. Timbro vill att vi ska skapa utveckling i fattiga länder med handel istället för bistånd. Näringslivet ser biståndet som sin konkurrent. Därför betalar de Nilsson och Segerfeldt för att spy dynga över en verksamhet som gör fantastiskt mycket gott, lindrar nöd och räddar liv. Gå inte på det de skriver.

Här finns en lysande kritik av Fredrik Segerfeldts selektiva argumentation.

februari 1, 2012

Stoppa kvinnlig könsstympning!

av Micael Grenholm

Stark och upprörande film om hur flickor i Etiopien könsstympas så att de måste använda en stav för att ta sig fram utan att det ska göra så ont:

Kvinnlig könsstympning är en livsfarlig sedvänja som ger flickor men för livet

Fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 år könsstympas varje år världen över. Den grymma sedvänjan har praktiserats i mer än 2 000 år. Ingreppet görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett gammalt rakblad, eller en glasskärva. En del flickor dör, flertalet av dem får men för livet. Unicef arbetar för att stoppa det här grova brottet mot barns rättigheter. Med öppna diskussioner och utbildning på bynivå lyckas de förändra attityder.

Könsstympning medför långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet. Dessutom blir kvinnans sexualliv ofta mycket smärtsamt och svårt.

image

Infibulation förorsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket också kan förorsaka infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet. Könsstympning medför ofta svåra förlossningar, med dödlig risk för både modern och barnet. Vid förlossning öppnas såret för att efter förlossningen sys ihop igen. Detta innebär stora risker för infektioner.

Tillsammans med Uppsala FN-förenings ungdomssektion deltar jag i en insamlingskampanj för Unicefs arbete mot kvinnlig könsstympning. SMS:a KÄMPA FN till 72 900 så skänker du 50 kronor till insamlingen! Läs mer här.

januari 14, 2012

Vem sa att bistånd inte funkar?

av Micael Grenholm

image

Dagen rapporterar att polio är så gott som utrotat i Indien, och att detta ger hopp för att sjukdomen ska utrotas globalt. UNICEF har satsat riktigt hårt på detta och varit drivande för poliovaccinering, även i Indien. Någon som vill argumentera emot att deras bistånd lindrar nöd och räddar liv?

De skriver:

Poliomyelitis is a highly infectious viral disease that attacks the nervous system. Children under five years of age are the most vulnerable to the disease, but timely immunization can prevent infection. Approximately one out of every 200-400 children infected will suffer from paralysis and even death.

In 1998, the Global Polio Eradication Initiative (GPEI), a partnership of UNICEF, the World Health Organization, Rotary International and the U.S. Centers for Disease Control and Prevention, began spearheading an effort to support country governments to immunize every child against polio until transmission stops and the world is polio-free.

Since the GPEI’s momentous launch, nearly five million children, who otherwise would have been paralyzed and incapacitated by polio, are walking, able and symptoms-free. The number of polio cases reported annually has decreased by over 99% – from 350,000 in 1988 to 1,606 cases in 2009. This rapid success has been achieved through a global campaign to immunize to children through mass campaigns, known as National Immunization Days (NIDs).

januari 11, 2012

Alla tjänar på ekonomisk utjämning

av Micael Grenholm

Följande är en insändare publicerad december 2010 i Sändaren. Skribenterna är ”fellows” vid Claphamsinstitutet, kristet forskningsinstitut och tankesmedja.

Paulus uppmaning i sitt andra brev till de kristna i Korint till en ekonomisk utjämning bland de första kristna, har avfärdats som naiv idealism, men får nu stöd från modern forskning.

Richard Wilkinson , professor i Social Epidemiology vid Nottingham University och knuten till bland annat FN, och Kate Pickett, professor i Epedimiology vid University of York och knuten till National Institute for Health Research, har i The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better (sv översättning: Jämlikhetsanden, Karneval) studerat statistik från en lång rad länder vad gäller inkomstfördelning och hälsa. Deras forskning pekar på att i länder med små inkomstskillnader är hälsan bättre och i länder med stora inkomstskillnader är hälsan sämre. Även om länderna är rika, som exempelvis USA, är den ojämna fördelningen av inkomster ett problem. Omvänt har ett fattigt land som Zambia, där inkomsterna är jämnare fördelade än i USA, en jämförelsevis god hälsa hos befolkningen.

Det är inte bara de fattiga i de ojämlika ekonomierna som mår sämre, även rika drabbas oftare av cancer och hjärt-kärlsjukdomar i dessa länder, än i länder som Japan eller de nordiska länderna. Wilkinson och Pickett lyfter fram Brasilien som ett tydligt exempel på ett land där även de rika förlorar på ett samhälle med stora klyftor. Där lever rika människor i praktiken inlåsta på sina egendomar, omgivna av livvakter som de inte vågar lita på. De kan inte röra sig fritt i samhället på grund av risken att utsättas för våld och deras liv blir begränsat och kringskuret. Vi är väl medvetna om att dessa forskningsresultat är omdiskuterade och om svårigheten att dra långtgående slutsatser ur den presenterade statistiken. Vi vill dock framhäva bokens grundläggande tes att fattigdomen inte är det enda problemet, även om det naturligtvis är ett problem i sig. Människor som lever långt över FN:s fattigdomsgräns får ändå en sämre hälsa i ett samhälle med stora inkomstskillnader än de som lever i ren fattigdom i mer jämnt fördelade ekonomier. I Bibeln finns inget som kallas dödssynder, men inom den kristna kyrkan har man sedan 300-talet radat upp en lista med sju böjelser som bör bekämpas för att de inte ska leda till synd. Den som nyligen har följt Sissela Kyles serie på TV vet numera vilka de är: högmod, vällust, lättja, likgiltighet, frosseri, vrede och avund.

Vad Richard Wilkinson och Kate Pickett vill leda i bevis genom att studera statistik, är hur avundsjukan rent bokstavlig blir en sjukdom, en hälsorisk att ta på allvar. Utvecklingen i Sverige går åt fel håll, om man vill reducera denna hälsorisk. Inkomstklyftorna ökar samtidigt som vi översköljs av diverse budskap som är ägnade att elda på avundsjukan hos alla. Vi uppmuntras att i alla lägen jämföra oss och tävla med varandra om status, prylar, pengar och utseende. I perspektivet från Picketts och Wilkinsons forskning skulle det leda till större överdödlighet också i Sverige.

Vi har all anledning att vara glada och tacksamma för att vi lever i den fredligaste, friskaste och frihetligaste perioden i världens historia. Men utvecklingen mot ökade ekonomiska klyftor är oroväckande eftersom ett ojämlikt samhälle inte är något gott samhälle att leva i. Ung vänster har länge haft som slogan: ”Det som är bra för de rika är inte bra för dig”. Ung vänster har fel. Även de rika förlorar på ett samhälle med stora inkomstklyftor. De borde i stället ha som slogan: ”Det som är bra för de fattiga är bra för alla”.

Alma-Lena Andersson, gymnasielärare, skribent och debattör; Ivar Gustafsson, docent i matematik; Carin Stenström, journalist

december 31, 2011

10 saker alla borde veta om hunger

av Micael Grenholm

Från World Food Program.

How many hungry people are there in the world and where do most of them live? What effect does it have on their minds and bodies and what can we do to help them? Here is a list of 10 things about hunger that absolutely everyone should know.

1. At present, there are 925 million people in the world who do not eat enough to be healthy. That means, one in every seven people on Earth goes to bed hungry each night. (Source: FAO News Release, 2010)
2. Rising food prices pushed an additional 44 million people into hunger between June 2010 and February 2011 when they soared to their highest level ever. (Source: World Bank Food Price Watch, 2011)
3. While the number of hungry people has risen, as a percentage of the world population, hunger has actually fallen from 33 per cent of the population in 1969 to just over 15 per cent of the population in 2010. (Source: FAO, 2010)
4. Well over half of the world’s hungry people–some 578 million people–live in Asia and the Pacific region. Africa accounts for just over one quarter of the world’s hungry population. Source: (Source: FAO, The State of Food Insecurity in the World, 2010)
5. Hunger is number one on the list of the world’s top 10 health risks. It kills more people every year than AIDS, malaria and tuberculosis combined. (Source: UNAIDS global report, 2010; WHO World Hunger and Poverty Statistics, 2011).
6.  A third of all deaths in children under the age of five in developing countries are linked to undernutrition. (Source: UNICEF Report on Child Nutrition, 2006)
7. The first 1,000 days of a child’s life, from pregnancy through age two, are the critical window in which to tackle undernutrition. A proper diet in this period can protect them from the mental and physical stunting that can result from malnutrition. (Source: UN Standing Committee on Nutrition, 2009) 
8.  It costs just US $0.25 per day to provide a child with all of the vitamins and nutrients he or she needs to grow up healthy. (Source: WFP, 2011)
9. Malnourished mothers often give birth to underweight babies who are 20 per cent more likely to die before the age of five. Up to 17 million children are born underweight every year. (Source: A World Fit for Children, UNICEF, 2007)
10. By 2050, climate change and erratic weather patterns will have pushed another 24 million children into hunger. Almost half of these children will live in sub-Saharan Africa. (Source: Climate Change and Hunger: Responding to the Challenge, WFP, 2009)
december 20, 2011

Hjälp Läkare utan gränser plåstra om en sjuk värld!

av Micael Grenholm

plåster från läkare utan gränser

Läkare utan gränser har sedan länge satsat på kampanjer med riktigt snygga animationer, och julkampanjen Hjälp oss plåstra om en sjuk värld är inget undantag. Kampanjen uppmärksammar sjukdomar som är mycket lätta att bota men som många dör av ändå, såsom malaria, mässling och diarré. Om man ger en gåva kan man sätta ut ett plåster någonstans på jordgloben (alltifrån Afrikas horn till Luleå), man kan också fixa ett fint gåvokort där personen man gett klappen till uppmanas gå in och leta efter sitt plåster. Mycket smart idé!

Man kan också plåstra om sin profilbild på Facebook!

Uppdatering 30/12. Idag nås vi av den tragiska nyheten att två läkare som jobbar för Läkare utan gränser har mördats i Mogadishu. Den här organisationen befinner sig verkligen på platser där få vill befinna sig, och de utför heroiska insatser för att ge alla människor tillgång till sjukvård.

december 13, 2011

Julklappstips från Afrikas horn

av Micael Grenholm

Nu är det kändisjul igen!