Archive for ‘Företag’

februari 29, 2012

Rika giriga företag snor åt sig de fattigas pengar

av Micael Grenholm

Extrema biståndskritiker skyller ofta på biståndet för att utvecklingen går långsamt i vissa utvecklingsländer (och de säger inte att det är biståndets förtjänst när det går bra i andra), men jag har aldrig sett Fredrik Segerfeldt & c:o diskutera att pengasummor tio gånger större än det globala biståndet far ut ur fattiga länder genom skatteflykt. Västerländska företag tjänar stora summor genom att dra nytta av fattiga länders  arbetskraft och naturresurser men de gömmar vinsten i skatteparadis så att den inte kommer den fattiga befolkningen till del. Skatteflykt är ett av de grymmaste fenomen jag känner till och jag är glad att fler och fler börjar höja röster för att vi måste stoppa detta, men det är fortfarande en fråga som sällan står högt på den politiska och ekonomiska dagordningen.

Nu är Schweiz tid som skatteparadis över rapporterade TV4-nyheterna igår, men fortfarande finns många andra skatteparadis kvar. Videoklippen ovan sammanfattar ganska bra hur smutsig denna verksamhet är och hur nödvändigt det är att den stoppas. Hur ska vi kunna utrota hungern om företag snor åt sig tio gånger mer pengar från de fattiga än vi ger dem?

Miljöpartiet skriver om hur de vill utforma biståndet i Dagen idag där de bland annat tar upp problemen kring skatteflykt. Läs mer om hur skatteflykten utbreder fattigdom här.

Relaterat: DN, DN, SvD.

februari 13, 2012

Segerfeldt och Nilsson upprepar sina dåliga argument mot bistånd

av Micael Grenholm

Journalisten Bengt Nilsson och debattören Fredrik Segerfeldt är två av de mest extrema biståndskritikerna i Sverige, de pumpar ut sitt hat mot att ge pengar till de fattiga och blundar ständigt för alla åtskilliga goda resultat de ger. Jag har läst det de skriver i ett par år, och när de nu har fått in en debattartikel i DN är det inget nytt utan de gamla vanliga dåliga argumenten de använder för att argumentera för att vi ska sluta ge pengar till fattiga människor.

Nilsson och Segerfeldt lutar sig på tre auktoriteter i sin debattartikel – statssekreterare Hanna Hellquist, en skrivelse av regeringen om biståndets effektivitet samt professorerna Svedberg och Svensson på Stockholms universitet. Moderaterna består av många biståndskritiker vilka regeringen på åtskilliga sätt försöker tillfredsställa, så när biståndsministerns statssekreterare sa att de på det stora hela inte vet om biståndet fungerar på den nyliberala och extremt biståndskritiska tankesmedjan Timbros seminarium var det något åskådarna ville höra. Men stämmer det verkligen att vi inte vet om biståndet gör någon nytta? Biståndet är en av de mest kontrollerade utgifter staten har, det genomförs oerhört många rapporter och revisioner för att se om pengarna går fram – och i allra flesta fall gör de det. Det finns väldigt få exempel på misslyckade biståndsprojekt. Men Hellquist kallar detta för att enskilda projekt på mikronivå lyckas. Enskilda? Nästan allt lyckas!

Skrivelsen Nilsson och Segerfeldt sedan citerar diskuterar de långsiktiga resultaten av biståndet, där det står om ”svårigheterna att redovisa långsiktiga effekter av den verksamhet som får stöd genom det svenska utvecklingssamarbetet”. Nilsson och Segerfeldt börjar rada upp hur mycket pengar biståndet rör sig om (ungefär som när Sverigedemokrater beskriver hur stora och ”hemska” invandringskostnaderna är) och kommer fram till att det är lika mycket som vi betalar till gymnasieskolan (och jag blir förvånad – är det så lite? Allt vårt bistånd till 70 länder kan inte ens betala för gymnasieskola i ett enda land större än vårt?). De skriver: ”Varken politiker eller allmänhet skulle acceptera att vi år efter år spenderade sådana summor utan att veta om gymnasieeleverna lär sig något. Frågan är varför samma osäkerhet är acceptabel när det gäller resultatet av biståndet.” Men hallå, här blandas äpplen och päron ihop i en enda fruktsallad. Det är långsiktig påverkan Hellquist och skrivelsen diskuterar. Jag är inte säker på att vi vet hur pengarna till gymnasiet i Sverige påverkar tillväxten. Sådant är extremt komplext att mäta – hur mycket mer då i fattiga länder? Men vi ser att folk lär sig saker, både i Sverige och i fattiga länder. Alfabetismen har gått upp i rasande takt i fattiga länder tack vare biståndets stöd till utbildningssektorn. Det blundar dock Timbro för och fokuserar på BNP – ett utvecklingsmått med väldigt stora brister.

Varken Nilsson eller Segerfeldt är akademiker, varför de tacksamt väldigt ofta citerar Svedberg och Svensson som är de enda forskare i Sverige som är biståndskritiker (sundare forskare hänvisar Nilsson och Segerfeldt förstås inte till). Och plötsligt gör de en u-sväng, från att ha diskuterat svårigheterna kring att bedöma biståndets långsiktiga resultat börjar de tala om biståndets ”misslyckande” och att det inte har ”fungerat”. Öh? Frågan var ju att man inte var säker på resultaten – de långsiktiga vill säga, de kortsiktiga vet man är goda. Man inleder med att citera statssekreteraren för att argumentera för något hon aldrig sagt – att biståndet ska ha misslyckats.

Här kommer de klassiska dåliga argumenten man hört tusen gånger förut:

Att biståndet utgör ”enorma” summor som vi ”pumpar” in utan att det leder till tillväxt. Att mer pengar lämnar fattiga länder än går in i dem är man knäpptyst kring, likaså att finansiella flöden kopplade till näringslivet är mångdubbelt större än biståndet vilket gör att det snarare är det man ska skylla på för den uteblivna tillväxten. Michael Clemems med kolleger kom förra året men en uppdaterad version av sitt paper Counting Chickens when they hatch som tydligt visar att bistånd som har till syfte att leda till tillväxt (vilket allt bistånd inte har) leder till tillväxt.

Att biståndet stöder och gynnar korrupta diktaturer, ett underligt påstående när andelen bistånd som går till budgetstöd är ca 3% och när Gunilla Carlsson nyligen sagt att det ska läggas ned. Men forskning har inte kunnat påvisa att budgetstöd finansierar krig som Nilsson just hävdade i sin bok Sveriges afrikanska krig, det är ju väldigt sällan som EU:s eller Sveriges budgetstöd inte ställer krav på vad pengarna ska användas till. Nilsson hävdade att pga fungibilitet kan regimen i ett land lägga mer pengar på krig när biståndet finansierar sjukvård och skola. Men som Kenneth Hermele skriver i sin bok Hjälp eller stjälp är det mycket litet som talar för att fungibilitet existerar, en regim som vill kriga och bryta mot mänskliga rättigheter bryr sig inte om hur sjukvården och skolan fungerar.

Och slutligen, att de som jobbar med bistånd i Sverige, vilka Nilsson och Segerfeldt till och med har räknat, har ett egenintresse av ett högt bistånd så att de kan få en god lön. Låt mig påminna om att Nilssons och Segerfeldts kritik av biståndet finansieras av Timbro, som i sin tur finansieras av Svenskt Näringsliv. Timbro vill att vi ska skapa utveckling i fattiga länder med handel istället för bistånd. Näringslivet ser biståndet som sin konkurrent. Därför betalar de Nilsson och Segerfeldt för att spy dynga över en verksamhet som gör fantastiskt mycket gott, lindrar nöd och räddar liv. Gå inte på det de skriver.

Här finns en lysande kritik av Fredrik Segerfeldts selektiva argumentation.

december 14, 2011

Skriv under för att textilarbetare ska kunna leva på sina löner!

av Micael Grenholm
Foto: Will Baxter

Foto: Will Baxter

Fair Trade Center skriver:

I många länder där kläder för den svenska marknaden produceras är minimilönen svår att leva på, den täcker sällan de grundläggande behoven för en arbetare. En levnadslön är däremot en lön som täcker de grundläggande behov en familj har som mat, rent vatten, husrum, kläder, utbildning för barn, grundläggande sjukvård och även lite extra att spara eller för att täcka upp oförutsedda utgifter.

Rapporten ”Har modet modet att höja lönerna?” visade att nio modeföretag på den svenska marknaden bidrar till en grov underbetalning genom att endast ha krav om minimilön. Fair Trade Center och Rena Kläder driver i kampanjen ”Högt pris för billiga kläder” ett upprop som riktar sig till klädföretag på den svenska marknaden. Var en medveten konsument! Genom att skriva under detta upprop använder du din konsumentmakt och kan påverka klädföretag att agera. Visa att du bryr dig om textilarbetarnas löner! Skriv på här!

PS: Kolla även in Sömmerskebloggen, en blogg där Anju, 34 år, som arbetar i utkanten av Dehli i Indien, skriver om sitt liv som textilarbetare.

december 8, 2011

Näringslivets bistånd haltar

av Micael Grenholm

Sverige har på senare år involverat privata aktörer mer och mer inom biståndet, vilket i grund och botten är en sund strategi eftersom utveckling kräver handel och näringslivet måste inkluderas i Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU). Dock kräver det att de privata aktörerna har utveckling som mål och inte bara tänker på egen profit. Tyvärr offentliggjorde Diakonia och Svenska kyrkan en rapport idag som visar att så inte är fallet. Ladda ner rapporten här.

Dess slutsats är: Granskningen visar att en övervägande majoritet av projekten som utvärderats antingen har svårt att uppvisa utvecklingsresultat, eller helt saknar utvecklingseffekter. Ett annat generellt problem för flertalet projekt är att mätningen av resultaten är bristfällig. Det är också svårt för oberoende granskare att få insyn i biståndsverksamheten när det sker genom privata aktörer.

En av de privata aktörerna som fått väldigt mycket pengar från Sveriges biståndsbudget på senare år är Swedfund. ActionAid larmade för några månader sedan att de stoppar pengar i skatteparadis:

Diakonias generalsekreterare och Svenska kyrkans internationella chef skriver i en debattartikel i Dagens industri idag:

När företag tar sitt ansvar för de mänskliga rättigheterna kan människor som i dag arbetar i fabriker med dåliga löner i fattiga länder få ett värdigare liv. Stöd till näringslivsutveckling och fungerande lokala och regionala marknader är därför självklara delar i det internationella utvecklingssamarbetet. Men när ­biståndsmedel används, måste man säkerställa att näringslivsstödet ­utgår från lokala prioriteringar och granskas utifrån hur det bidrar till att minska fattigdomen.

Forskning visar att bistånd via ­näringslivet i praktiken ofta handlat mer om att gynna givarlandets ­näringsliv än om att gynna mottagarlandets näringsliv. Det europeiska nätverket Eurodad visar att även om det formellt bundna biståndet, där mottagarlandet förbinder sig till upphandling i givarlandet, har minskat, går hela 60 procent av det internationella biståndet fortfarande tillbaka till företag i givarländerna.

Företag, skärp er!

december 1, 2011

Julkalender om rättvis elektronik!

av Micael Grenholm

Bloggen Rättvis elektronik har dragit igång en julkalender om hur arbetsvillkoren och miljöpåverkan ser ut i elektronikindustrin. Följ den här.

Här är ett klipp som visar hur handeln med mineraler som används i elektronik har bidragit till en konflikt i Demokratiska Republiken Kongo som i sin tur har orsakat utbredd undernäring:

oktober 2, 2011

Utrota hungerns vision

av Micael Grenholm

Genom att sprida information och opinion vill vi bidra till större och effektivare hungerbekämpning så att varja människa ska kunna äta sig mätt. Vi vill vara en röst för de fattiga på nätet och vi anser det vara omoraliskt att inte hjälpa de nödlidande om man har resurser till det. Vi uppmanar till följande:

  • Att alla i Västvärlden ska ha en enkel livsstil där vår konsumtion inte förvärrar fattigas situation och där vi spenderar mer på bistånd än på underhållning, utseende och lyx. Läs mer här.
  • Att alla företag ska ha noggrant kontrollerade etiska och hållbara arbetsvillkor, att de investerar hos de fattiga för de fattiga samt att de ger mer av sina vinster i bistånd. Läs mer här.
  • Att alla OECD-ländernas regeringar avskriver oetiska skulder och upprättar rättvisa handelsvillkor som inte förvärrar fattigdomen, att deras bistånd inte ska urholkas utan uppnå FN:s biståndsrekommendation (alternativt högre nationella mål) samt att hungerbekämpning prioriteras mer i biståndpolitiken genom att jordbruksutveckling och humanitärt bistånd får mycket mer stöd.

Denna vision är grunden för det vi skriver. Alla övriga åsikter är författarens egna.

Vill du hjälpa oss utrota hungern? Gå in här och se vad du kan göra!

september 24, 2011

Varför ändrar sig företagen först när de blir avslöjade?

av Micael Grenholm

Swedwatch är en väldigt liten organisation, deras kontor är litet och undangömt och budgeten är sparsam. Ändå är det i regel alltid Swedwatch som namnges när upptäckter om hur företag beter sig vedervärdigt gentemot fattiga arbetare offentliggörs, som nu i fallet med tre guldföretag som fått stöd av såväl AP-fonderna som flera etiska fonder (!).

Det innebär naturligtvis att Swedwatch gör ett bra jobb. Men det innebär också att massa företag begår hemskheter i hemlighet för att typ inga utom pyttelilla Swedwatch arbetar för att avslöja dem. Hur sjutton kan det vara möjligt att etiska fonder stöder företag som bryter mot mänskliga rättigheter och förstör miljön tills Swedwatch kommer och påpekar det? Och hur tänkte regeringen när de för något år sedan kraftigt minskade biståndsorganisationers informationsbidrag, vilket gjorde att Swedwatch nästan gick i konkurs?

Vi kan inte tolerera att en så liten organisation ska bära denna tunga och viktiga börda själv. Vi behöver en officiell organisation som underösker företags brott mot mänskliga rättigheter. Läs mer om företagens roll för fattigdomsbekämpning här.

september 5, 2011

Sverige bidrar till konflikterna i Kongo och Burma

av Micael Grenholm

Generalsekrateraren för Diakonia, Bo Forsberg, talade häromdagen i Uppsala Baptistförsamling om sambanden mellan rättvisa och konflikt. Jag var där och filmade hela föredraget, och eftersom det nästan är en timme långt gjorde jag två korta utdrag så att folk orkar se på åtminstone något av allt det kloka han sa.

Företag är viktiga för utveckling, men samtidigt finns det flera exempel på när de bidrar till det motsatta i Demokratiska Republiken Kongo. Diakonia har kartlagt hur det svenska företaget Lundin Mining tog mark från den fattiga lokalbefolkningen – och få har väl missat att de mineraler som finns i våra elektroniska produkter kan ha bidragit till konflikten i Kongo.

I detta klipp berättar Bosse om en burmesisk flykting som han mötte vid den thailändska gränsen. Hon hade tvingats av militären att bära tre stora granatgevär flera mil genom minfält, bara för att på natten när de slagit läger bli våldtagen flera gånger om. Vänta bara tills ni får höra vart vapnen hon bar på kommer ifrån.

Kort sagt: Vi behöver fattigdomsbekämpande företag som betjänar de marginaliserade istället för att förtrycka dem. Läs mer om detta här.