Archive for ‘Rikedom’

februari 23, 2012

Ett barn föds, 16 000 dör

av Micael Grenholm

Det är fantastiskt roligt när barn föds, oavsett om det sker i palats eller koja, och naturligtvis gläder jag mig med kungafamiljen en dag som denna. Samtidigt smärtar det mig djupt att miljontals barn föds in i en värld långt från kanonsaluter och privilegier till liv som innebär misär, lidande och död. 16 000 barn under fem år dör av hunger varje dag. Vi kan omöjligen uppskatta livets gåva hos en utvald familj och ignorera de som hungrar. Men det är just det vi gör, hungerkrisen i Sahel har pågått i flera veckor nu utan att svensk media uppmärksammat det.

Flickan och döden

Ser ni bilden ovan? Den är tagen i Dadaab, Kenya – världens största flyktingläger som växte in absurdum när krisen på Afrikas horn bröt ut. Bilden föreställer massgravar.

Många har antingen glömt bort Afrikas horn eller antagit att problemen är över där eftersom tidningarna inte skriver om det längre. Men behoven är fortfarande akuta. Läkare utan gränser skrev för mindre än en vecka sedan att i Dadaab ”lever hundratusentals människor mitt i en humanitär katastrof. Ett av tolv barn är allvarligt undernärt och riskerar att dö.  Samtidigt är säkerheten sämre än någonsin.” Trots säkerhetsläget och trots att två av Läkare utan gränsers anställda blev kidnappade i Dadaab fortsätter de att lindra nöd och rädda liv i området. Stöd deras oerhört viktiga arbete här.

Parallellt med detta växer en ny humanitär katastrof i västra och centrala Afrika, den s.k. Sahelregionen, en katastrof som av Sidas generaldirektör beskrevs som lik den på Afrikas horn: ”Krisen blir uppenbar då mätningar visar på 30 procent akut undernäring hos barn.” Tio miljoner är i behov av nödhjälp enligt FN. Många regeringar har utlyst katastroftillstånd. Unicef vädjar om 450 miljoner kronor till att hjälpa en miljon barn som hotas av akut undernäring. Av den svenska regeringen har de fått 20 miljoner. Stöd dem här.

Slutar de humanitära katastroferna där? Tyvärr alltså. En av de värsta samt mest osynliga kriserna är i Centralafrikanska Republiken (CAR) där dödstalen för barn är ännu högre än i Somalia. Läkare utan gränser skriver:

Det dåliga – och ibland obefintliga – hälso- och sjukvårdssystemet, den stora spridningen av sjukdomar som malaria, tuberkulos och mässling – som egentligen är lätta att bota men som varje år släcker många människoliv i onödan – och de segdragna konflikterna mellan rebellgrupper och lokala makthavare bidrar till den akuta krisen som varje dag skördar många människoliv.
Men trots att 7 per 10 000 barn under fem år dör i bland annat malaria och undernäring varje dag har både internationella givare och landets egen regering dragit ner på bistånd och hälso- och sjukvårdssatsningar de senaste åren.

7 av 10 000 barn. Det är rätt många. Om Sverige befann sig i den situationen skulle 475 barn under 5 år dö. Varje dag.

Jag skriver inte det här för att jag gillar att dokumentera lidande och död. Jag skriver det här för att det är anledningen till att vi måste bojkotta lyx-, underhållnings- och skönhetsprodukter och ge så mycket vi bara kan till biståndsorganisationer. Gud välsigne kungafamiljen, men den lyx de lever i är fullständigt oacceptabel. Låt oss inte ta deras livsstil till föredöme.

Media om prinsessan: DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. SvD: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. SVT: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. SR: 1, 2, 3. Dagen.

januari 11, 2012

Alla tjänar på ekonomisk utjämning

av Micael Grenholm

Följande är en insändare publicerad december 2010 i Sändaren. Skribenterna är ”fellows” vid Claphamsinstitutet, kristet forskningsinstitut och tankesmedja.

Paulus uppmaning i sitt andra brev till de kristna i Korint till en ekonomisk utjämning bland de första kristna, har avfärdats som naiv idealism, men får nu stöd från modern forskning.

Richard Wilkinson , professor i Social Epidemiology vid Nottingham University och knuten till bland annat FN, och Kate Pickett, professor i Epedimiology vid University of York och knuten till National Institute for Health Research, har i The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better (sv översättning: Jämlikhetsanden, Karneval) studerat statistik från en lång rad länder vad gäller inkomstfördelning och hälsa. Deras forskning pekar på att i länder med små inkomstskillnader är hälsan bättre och i länder med stora inkomstskillnader är hälsan sämre. Även om länderna är rika, som exempelvis USA, är den ojämna fördelningen av inkomster ett problem. Omvänt har ett fattigt land som Zambia, där inkomsterna är jämnare fördelade än i USA, en jämförelsevis god hälsa hos befolkningen.

Det är inte bara de fattiga i de ojämlika ekonomierna som mår sämre, även rika drabbas oftare av cancer och hjärt-kärlsjukdomar i dessa länder, än i länder som Japan eller de nordiska länderna. Wilkinson och Pickett lyfter fram Brasilien som ett tydligt exempel på ett land där även de rika förlorar på ett samhälle med stora klyftor. Där lever rika människor i praktiken inlåsta på sina egendomar, omgivna av livvakter som de inte vågar lita på. De kan inte röra sig fritt i samhället på grund av risken att utsättas för våld och deras liv blir begränsat och kringskuret. Vi är väl medvetna om att dessa forskningsresultat är omdiskuterade och om svårigheten att dra långtgående slutsatser ur den presenterade statistiken. Vi vill dock framhäva bokens grundläggande tes att fattigdomen inte är det enda problemet, även om det naturligtvis är ett problem i sig. Människor som lever långt över FN:s fattigdomsgräns får ändå en sämre hälsa i ett samhälle med stora inkomstskillnader än de som lever i ren fattigdom i mer jämnt fördelade ekonomier. I Bibeln finns inget som kallas dödssynder, men inom den kristna kyrkan har man sedan 300-talet radat upp en lista med sju böjelser som bör bekämpas för att de inte ska leda till synd. Den som nyligen har följt Sissela Kyles serie på TV vet numera vilka de är: högmod, vällust, lättja, likgiltighet, frosseri, vrede och avund.

Vad Richard Wilkinson och Kate Pickett vill leda i bevis genom att studera statistik, är hur avundsjukan rent bokstavlig blir en sjukdom, en hälsorisk att ta på allvar. Utvecklingen i Sverige går åt fel håll, om man vill reducera denna hälsorisk. Inkomstklyftorna ökar samtidigt som vi översköljs av diverse budskap som är ägnade att elda på avundsjukan hos alla. Vi uppmuntras att i alla lägen jämföra oss och tävla med varandra om status, prylar, pengar och utseende. I perspektivet från Picketts och Wilkinsons forskning skulle det leda till större överdödlighet också i Sverige.

Vi har all anledning att vara glada och tacksamma för att vi lever i den fredligaste, friskaste och frihetligaste perioden i världens historia. Men utvecklingen mot ökade ekonomiska klyftor är oroväckande eftersom ett ojämlikt samhälle inte är något gott samhälle att leva i. Ung vänster har länge haft som slogan: ”Det som är bra för de rika är inte bra för dig”. Ung vänster har fel. Även de rika förlorar på ett samhälle med stora inkomstklyftor. De borde i stället ha som slogan: ”Det som är bra för de fattiga är bra för alla”.

Alma-Lena Andersson, gymnasielärare, skribent och debattör; Ivar Gustafsson, docent i matematik; Carin Stenström, journalist

december 4, 2011

GLBUNS istället för LUS

av Micael Grenholm

Bibeln säger att vi ska vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6:8). Vi ska inte spendera pengar på onödigheter, för om vi gör det innebär det ju att pengar som kunde gått till nödvändigheter till de fattiga inte gör det, man hjälper inte de fattiga fast man kan, vilket är en synd (5 Mos 15:9, 1 Joh 3:17). Massvis med människor lider på grund av vår storkonsumtion av onödigheter.

Vad är då onödigheter? Jag brukar dela upp det i tre kategorier: lyxprodukter, underhållningsprodukter och skönhetsprodukter. LUS-produkter, helt enkelt.

Blä

Blä

Lyxprodukter är ganska svårdefinierat, men det rör sig om allt ifrån ”fin” mat till lyxbilar, det som sätter ”guldkant” på tillvaron, det som man vill ”unna sig”, det som är ”köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda” (1 Joh 2:16). Det handlar om bekvämlighet, njutning och extravagans, allt på de fattigas bekostnad, eftersom USA ensamt spenderar mer pengar på lyxvaror varje år än vad hela världen ger i bistånd!

Usch

Usch

Underhållningsprodukter handlar förstås om film, musik, spel, sport, resor, hobbies mm. Syftet är att ha kul, och oftast argumenterar man för att det även får en att slappna av, dock blundar man för att det finns gratis sätt att ha kul och slappna av. Förvisso ger många av de medier som kan ge underhållning också information, och ofta är detta sammanlänkat, dock är det svårt att argumentera för att det är i informationssyfte man går på bio, lyssnar på låtar eller åker till Thailand. I en värld där vi spenderar nästan lika mycket på underhållning och media per år som vi någonsin gett i bistånd, måste vi helt enkelt skära ner på underhållningen.

Fy

Fy

Skönhetsprodukter innebär mode, smycken, frisyrer, smink mm. Dessa produkter köper man för att man ”vill se bra ut”, men inte sällan även för att visa hur rik man är (något vi knappast vill erkänna). Många kritiserar det rätt så extrema skönhetsideal som framför allt unga tjejer utsätts för, men få tar tag i saken och slutar helt att konsumera för utseendets skull. När vi bara i Sverige spenderar dubbelt så mycket på kläder som på bistånd är det dock just det som krävs, ”er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder” (1 Petr 3:3).

Bojkotta LUS helt enkelt. Nu tänker dock säkert många: om vi slutade köpa detta och gav pengarna till de fattiga istället, skulle vi inte leva obekväma, tråkiga och fula liv? Nej! Vi kan ju fylla dem med GLBUNS!

Naaaaww...

Naaaaww...

Gratis lyx är när Guds Rike sprids, när människor blir helade, upprättade och befriade, när man umgås med vänner mm. Bibeln säger att det är ”bättre [med] ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat” (Ords 15:17), det bästa i livet är faktiskt gratis och det är så absurt att vi försöker köpa tillfredsställelse med pengar som därmed inte hjälper fattiga istället för att ta emot den bästa lyxen gratis från Gud och människor.

Jippie!!

Jippie!!

Betjänande underhållning är när man istället för att inta nöje från en skärm eller lata sig på en strand faktiskt hjälper andra människor och förändrar deras liv. Gapet mellan de svenskar som glor på TV flera timmar per dag och de som är engagerade i en aktivistgrupp för global rättvisa är gigantiskt. Om folk engagerade sig mer och insåg hur kul det är skulle de inte spendera så galet stora summor på att ”underhållas”. Se bara på klippet nedan vilka skojigheter en aktivistgrupp kan hitta på.

Sötnos

Sötnos

Naturlig skönhet handlar dels om att inse hur vacker man är i själva egenskapen av att vara människa skapad till Guds avbild, dels om att se till den inre skönheten, ”inseendet”. Vad som ”ser bra ut” är i allra högsta grad socialt konstruerat och går att ändra på, och i vårt samhälle behöver vi verkligen betona dygder, goda egenskaper och andra inre smycken. Den bekräftelse man får av ett liv i goda gärningar är också många gånger större än den (ofta kortvariga) bekräftelse man får i livets ändlösa skönhetstävling.

Så bojkotta LUS, njut av GLBUNS och ge rikligt åt de fattiga!

oktober 19, 2011

Nej till lyx!!

av Micael Grenholm

Vi läser om sociala rörelser nu i kursen jag går och jag har tänkt mycket dels på de fantastiska förändringar forna civila rörelser lyckats åstadkomma, dels på vad som behövs förändras idag. Innan civilrättsrörelsen kom var diskriminering av afroamerikaner vardag (och på många håll är det tyvärr så fortfarande, dock inte alls lika utbrett). Innan miljörörelsen kom var de flesta företag helt blinda vad gällde massproduktionens negativa aspekter. Finns det på samma sätt något i vårt samhälle som kraftigt försämrar massvis med människors liv, men som inte ses som ett problem på samma sätt som rasism och miljöförstöring? Jag tror att så är fallet med lyx, underhållning och skönhetskonsumtion.

nej till lyx!!

Folk brukar reagera rätt mycket när människor som förväntas engagera sig för de fattiga och svaga konsumerar massa lyx, som när Mona Sahlin hade en äckligt dyr väska eller när ledare för biståndsorganisationer äter lyxmiddagar. Men ofta väcks inte samma reaktioner när de som inte ”förväntas” engagera sig för de fattiga gör samma sak. Vad är det för hyckleri? Lyx är fruktansvärt oavsett vem som konsumerar det. Om man har massa pengar som man kan hjälpa de fattiga med, men inte gör så utan spenderar pengarna på lyx istället, då är man medskyldig till det lidande och död som de fattiga råkar ut för.

Vi behöver en social rörelse som tydligt säger NEJ till lyx. Vad hjälper det att politiker säger sig vilja stoppa världssvälten när de är klädda i dyra kostymer när de säger det? Vad hjälper det att man ger en hundralapp i månaden till en biståndsorganisation när man spenderar tio gånger med på underhållning och sitt utseende? Vi måste vara konsekventa för att ekonomisk utjämning ska ske, geneositet mäts inte i hur mycket vi ger utan i hur mycket vi har kvar.

juni 1, 2011

Det är fel att vara rik

av Micael Grenholm
Fattigdom och rikedom i Rio

Fattigdom och rikedom i Rio

En miljard människor är extremt fattiga. En miljard människor är kroniskt hungriga, en miljard människor saknar rent vatten, en miljard människor lever i total misär. Det har de gjort länge. Även om andelen fattiga har minskat har siffran varit densamma i flera år: en miljard. De fattigaste står kvar på samma usla ekonomiska nivå.

De rika blir allt rikare dock. En av dem som njuter av riktigt lyxliv i Sverige är vår kung. Folk reagerar mycket annat han verkar ha ställt till med, men borde inte den största skandalen som han och många andra som tillhör Sveriges kvarvarande adel vara att de lever i sådan lyx, med guld, överflöd och dyra accessoarer? Vi verkar dock inte vara särskilt störda av det, särskilt inte vi i den unga generationen; de mest lästa bloggarna kretsar kring extrem konsumtionism och glamouröst festande, den vanligaste drömmen i mångas hjärtan är att bli rika och resa, köpa och njuta – i varje fall enligt alla oändliga vinn-tusentals-kronor-program.

Men en ren logisk konsekvens av antagandet att alla människor är lika värda och har samma rätt till ett värdigt liv är att människor som spenderar pengar på onödiga saker istället för att ge dem till de nödlidande gör något omoraliskt. Man kan inte argumentera för att de en miljard människor som hungrar ska få mat och samtidigt försvara att folk inte ger dem mat trots att de kan. Det är fel att vara rik, att ha mer än vad man egentligen behöver. Missförstå mig inte: det är varken bra eller dåligt att tjäna mycket pengar, frågan är vad man gör av dem. Och jag är mycket väl medveten om att stora delar av mångmiljardärernas förmögenheter är investeringar. Det är deras lyxliv jag vänder mig emot.