Jag är en del av biståndsindustrin, enligt Fredrik Segerfeldt

av Micael Grenholm

Min kritik av Bengt Nilssons och Fredrik Segerfeldts debattartikel igår lästes av många – inklusive Segerfeldt själv, som också kommenterar den på Timbros blogg i följande korta ordalag:

Förutom en massa ord utan mening hänvisar han till en vetenskaplig artikel (Clemens et al 2004). Det är ett ypperligt exempel på hur biståndsindustrin förhåller sig till sanning och kunskap. Det är samma studie som Sida tidigare hänvisade till på sin hemsida som belägg för att bistånd leder till tillväxt, trots att den visade att för Sveriges tio största mottagarländer hade biståndet negativ effekt på tillväxten. Det är samma studie vars resultat har blivit avvisat i ett antal senare artiklar (Rajan & Subramanian (2008) respektive Roodman (2007a). Och det är samma Michael Clemens som på Twitter häromdagen skrev följande:

”Lemon juice can end cancer. Outside intervention can end African poverty. Two statements with equal support from scientific evidence.”

Jag har diskuterat med Segerfeldt förut och det jag då påpekat är att han helt och hållet blundar för att de fattiga länderna har gett mer pengar till oss än vi till dem, vi kan inte anklaga biståndet för den uteblivna tillväxten i många fattiga länder eftersom så många andra monetära strömmar, framför allt de kopplade till näringslivet, är så mycket större – och vi kan inte heller påstå att vi ”pumpat in” miljarder kronor, netto har vi knappt gett något. Detta påpekade jag också i gårdagens inlägg, och som vanligt väljer Segerfeldt att inte alls kommentera det, annat än att säga att det är ”ord utan mening”. Det är det dock inte, det är detta faktum som fäller hela den moderna biståndskritiken som Segerfeldt företräder. Grundtanken i biståndskritiken är att vi har gett en massa bistånd som inte hjälpt. Sanningen är att summan inte alls är så stor, den är tvärtom mindre än den summa som går ut från fattiga länder genom kapitalflykt, skulder och västerländska företags vinster. Som följande film ironiskt visar, är det faktiskt de fattiga som ger bistånd till oss:

Därtill har Segerfeldt misstolkat mig, jag hänvisade inte till Clemens et al 2004 utan Clemens et al 2011, en uppdaterad version av artikeln från 2004 som tagit till sig kritiken och skapat en hållbar och modern analys av biståndets påverkan på tillväxten. Segerfeldts problem när han argumenterar för att bistånd inte leder till tillväxt är att det är irrationellt – biståndskritikerna kan inte förklara varför ett vägbygge som ett företag har investerat i ger tillväxt medan ett likadant vägbygge som finansieras av Sida inte gör det. Vi vet att gåvor och bidrag är nödvändiga för utveckling, det är därför vi har gratis skolgång och subventionerad sjukvård – omfånget kan diskuteras, men det är fullständigt orealistiskt att de som är rika inte ska hjälpa de fattiga genom gåvor.

Nå, Clemens et al 2011 visar på att tidigare studier missat att ta in ”timing” i beräkningarna, man glömmer bort att det tar tid för ett biståndsprojekt att leda till tillväxt. När man tar hänsyn till detta finner man ett robust samband mellan bistånd och tillväxt.

Sambandet försvinner dock när biståndet upptar alltför stor del av mottagarlandets BNP pga att man inte har den administrativa kapaciteten att hantera sådana summor. Segerfeldt misstolkar dock detta som att det är en lag att ett land inte kan ta emot för mycket bistånd när det i själva verket pekar på att om givarländerna påtar sig mer administration kommer vi kunna ge ännu mer bistånd till fattiga länder. Men man läser in det man vill läsa.

Sedan har vi Clemens kommentar på twitter, och Segerfeldt verkar inte lägga ned någon energi på att ändra sitt rykte om att vara selektiv. Clemens skrev följande:

Hans poäng, vilket även framstår i artikeln, är att bistånd (eller andra yttre påverkningar, vilket inkluderar investeringar eller militära interventioner) ensamt inte klarar av att utrota fattigdomen i Afrika. Det är självklart. Naturligtvis krävs engagemang inifrån, från afrikaner själva. Men interventioner kan onekligen förbättra läget i fattiga länder, som hans egen artikel också visar – det leder till tillväxt!

Det jag är mest förvånad kring när det gäller Segerfeldts respons är att han inkluderar mig i ”biståndsindustrin” (eftersom jag är ett exempel på ”hur denna förhåller sig till sanning och kunskap”). Industri? Jag är ideellt engagerad, till skillnad från Segerfeldt har jag inget ekonomiskt egenintresse av ett högt bistånd. Anledningen till att jag reagerar på hans texter är att de är falska och orsakar lidande för fattiga människor, inte för att jag tjänar pengar på det. Han tjänar dock pengar på att skriva för Timbro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: