Fattiga tar smällen av klimatet – nu måste vi agera!!

av Micael Grenholm

Idag börjar klimatmötet COP17 i Durban, Sydafrika, ett evenemang som bedöms bli större än vad VM i fotboll var för ett år sedan. Uppemot 35 000 väntas besöka förhandlingarna och alla hotell är uppbokade. Som den här bloggen betonat förut är dock Sveriges engagemang iskallt, vi är numera ett av de mest oengagerade länderna i klimatförhandlingarna, vår delegation består endast av 45 pers. Media och politiker bryr sig inte. Däremot brinner många biståndsorganisationer för frågan, de fattiga lider ju mest av klimatförändringarna trots att det är de rika som har störst ansvar för det, vi måste stoppa den globala uppvärmningen innan det är för sent. Oxfam har precis publicerat en rapport som visar att klimatförändringarna leder till svält, och ActionAid har skrivit en fantastisk debattartikel på Aftonbladet:

Sveriges regering, kliv fram ur skuggan!

Det är inte acceptabelt att regeringen finansierar Sveriges internationella klimatåtaganden genom att ta pengar från biståndet

Karin StrandåsI dag börjar klimatmötet COP17 i Durban, Sydafrika. Det är mycket som står på spel. Efter fiaskot i Köpenhamn för två år sedan gick luften ur klimatförhandlingarna. Samtidigt som effekterna av klimatförändringarna har blivit allt mer uppenbara världen över, har mediernas intresse för klimatfrågan minskat. Trots katastrofer som den akuta torkan på Afrikas horn och översvämningarna i svenskarnas turistparadis Thailand, så har klimatpolitiken sjunkit allt längre ner på dagordningen. Regeringens nya chefsförhandlare och klimatambassadör Anna Lindstedt illustrerade detta allt för väl när hon på ett seminarium nyligen inledde med att säga: ”Jag känner tröttheten redan efter en och en halv månad på posten”.

Men även om förhandlingarna är utomordentligt sega så har vi inte råd med trötta företrädare. Den svenska regeringen måste bli en offensiv kraft i klimatförhandlingarna. För att kunna bli det måste Sverige städa framför egen dörr. Det är inte acceptabelt att regeringen finansierar Sveriges internationella klimatåtaganden genom att ta pengar från biståndet. Enligt klimatkonventionen, som Sverige ratificerat, ska klimatfinansieringen vara ny och additionell. Det innebär att man inte ska ta av tidigare utlovade pengar för att finansiera sina nya åtaganden. Ändå är det precis vad regeringen gör. Visst, klimatförändringarna skapar och förvärrar fattigdom. Men andra orsaker till fattigdom försvinner inte av sig själv. Biståndet behövs lika mycket nu som förr.

Under mötet i Durban är det viktigt att regeringen:

  •  Aktivt verkar för en andra åtagandeperiod inom Kyotoprotokollet och för att få med sig EU. Annars står vi utan klimatavtal efter 2012.
  •  Tydligt tar ställning mot instabila och osäkra privata finansieringsmodeller som Världsbankens förslag om marknader för koldioxidinlagring i mark (soil carbon markets), som riskerar att driva utsatta småjordbrukare i Afrika allt djupare ner i fattigdom.
  •  Tar ställning och aktivt verkar för stabil och offentlig klimatfinansiering, som till exempel en internationell skatt på finansiella transaktioner, eller skatt på internationellt flyg- och sjöfart.

Regeringen måste våga ta ställning och gå före i viktiga frågor, inte tyst ställa sig i skuggan av EU:s mer tongivande aktörer. Våra företrädare måste alltid ha världens fattiga för ögonen i klimatförhandlingarna. De som drabbas först och hårdast av utsläppen har varken skapat dem eller varit med och skördat industrialismens frukter. Det är kvinnor och flickor i utvecklingsländerna som drabbas värst. Att låta dem ta ansvar för de klimatförändringar som vi i de industrialiserade länderna har orsakat är en dubbel orättvisa. Det finns alltid en roll att spela för den som vill vara med i matchen. Vi måste betala vår klimatskuld och Sveriges regering borde kliva fram ur skuggan och visa vägen.

Karin Strandås, kampanjledare, ActionAid i Sverige

Tips: Följ Karin Strandås och ActionAid på plats i Durban på bloggen Klimat och fattigdomDu kan stödja ActionAids klimatprojekt i syd med 50 kronor genom att SMS:a AGERA till 72930.

Diakonia har publicerat en debattartikel i GP, skriven nästan uteslutande av människor från utvecklingsländer:

Rika länder som Sverige måste ta klimatnotan

Klimatförändringarna är en omänsklig prövning för fattiga människor, särskilt kvinnor. De skapade inte klimatförändringarna. Men tvingas bära bördan. Rika länder som Sverige måste ta sitt ansvar under klimattoppmötet i Durban, skriver bland andra Bo Forsberg, generalsekreterare Diakonia.

Klimatförändringarna kommer att påverka alla. Men vi ser dagligen hur det redan nu drabbar människor som lever i fattigdom. Rika länders ledare, inklusive Sveriges, spelar ett högt spel med fattiga människors liv som insats. Ta ert ansvar under klimattoppmötet i Durban och tänk inte bara på möjligheten att vinna nästa val.

Vi arbetar för biståndsorganisationen Diakonia och ser dagligen bevis på hur klimatförändringarna slår mot våra samarbetsorganisationers arbete för att minska fattigdomen. Nu handlar arbetet allt mer om att på kort sikt rädda liv och på lång sikt förebygga nya katastrofer.

Klimatförändringarna är en omänsklig prövning för fattiga människor, varav 70 procent är kvinnor. De bor ofta där inga andra vill bo – i områden som är utsatta vid översvämningar, stormar och jordskred, katastrofer som blir allt vanligare med ett varmare klimat.

Förlorar skördar

I länder som Bangladesh, Sri Lanka och Burma slår jorderosion, översvämningar, torka och tropiska stormar mot marginaliserade människor som förlorar skördar, får förstörd jordbruksmark och blir sjuka av smutsigt vatten. Vägar, vårdkliniker och skolor förstörs. Kvinnorna, som redan är missgynnade, har alltjämt ansvaret att få tag på dricksvatten och mat. Den press klimatförändringarna innebär har ökat våldet mot kvinnor i hemmet.

I Perus och Bolivias högland är fattiga samhällens existens hotad av det förändrat väder i klimatförändringarnas spår. I Nicaragua och Guatemala har översvämningar och orkaner ökat i intensitet och utsatta kvinnor och män lever i ett konstant akuttillstånd med få möjligheter att förbättra livet mellan katastroferna.

I Somalia och Mali får fattiga jordbrukare hjälp att utveckla metoder som gör det möjligt att överleva trots återkommande naturkatastrofer. Men ansträngningarna är förgäves om vi inte sätter stopp för ytterligare klimatförändringar.

Förstör jordbruksmarken

Stora delar av Egypten kommer försvinna när havsnivån stiger och bönderna tvingas lämna det mycket bördiga Nildeltat när saltvattnet tränger in i Nilen och förstör jordbruksmark.

Listan över det mänskliga lidandet kan göras längre, men slutsatsen är tydlig. De kvinnor och män vi möter skapade inte klimatförändringarna. Men de tvingas bära bördan. Sanningen är att rika länder, som Sverige, gjort lägre åtaganden om utsläppsminskningar än vad fattiga länder åtagit sig. Varken Sverige eller något annat rikt land har hittills fört över en enda ny krona till fattiga länder för att lindra klimateffekterna. De tar pengarna från biståndsbudgetarna och bryter löften givna i alla klimatöverenskommelser sedan 1992 om helt nya pengar.

Det är en enorm orättvisa att fattiga människor tvingas betala klimatnotan. Bördan borde ligga på rika länder som Sverige som orsakat klimatförändringarna och dragit ekonomisk nytta av att ha överutnyttjat jordens resurser.

Vi som lever mitt i konsekvenserna av klimatförändringarna kräver att rika länders ledare tar sitt ansvar.

  • Gör bindande överenskommelser under Kyotoprotokollet.
  • Genomför de nödvändiga utsläppsminskningarna av växthusgaser och stimulera övergången till en utveckling som är hållbar.
  • Ge utvecklingsländerna de resurser och den teknologi de behöver för att hantera klimatförändringarna och kunna utvecklas. Ta inte klimatpengarna från de redan knappa biståndsbudgetarna, utan skapa nya sätt att generera de nödvändiga pengarna.

Det här är fullt möjligt att genomföra. Kyotoprotokollet är ett bindande avtal som kan utökas och vi vet vilka utsläppsminskningar som krävs. Det enda som saknas är politisk vilja! Klimattoppmötet i Durban är rätt tillfälle att börja visa det.

Bandit Yuenyongtham

Thailand

Olle Kvist

Burma

Bishakha Bhanja

Indien

Martin Gemzell

Kambodja

Khodeja Sultana

Bangladesh

Frank Stephen

Sri Lanka

Ayman Ramsis

Egypten

Rodoph Gebrael

Libanon

Rocio Palomino

Peru

Reina Rivera

Honduras

Pedro García

El Salvador

Moises Moraga

Nicaragua

Sotero Sincal

Guatemala

Jorge Velázquez

Bolivia

Juan Carlos Yuste

Paraguay

Cesar Grajales

Colombia

Mamadou Mohamed Touré

Mali

Luther T Yameogo

Burkina Faso

Iraê Baptista Lundin

Mocambique

Annabel Ogwang-Okot

Uganda

Lucy Githaiga

Kenya

Samtliga reprsenterar Diakonia på plats i respektive land.

Bo Forsberg

generalsekrererare Diakonia

Artiklar om förhandlingarna i Durban (de är inte många): DN: 1, 2, 3, 4. SvD: 1, 2, 3, 4, 5, 6. SVT: 1, 2, 3, 4, 5. SR: 1. Dagen: 1, 2, 3, 4 5, 6.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: