Respons till ”Avskaffa enprocentmålet, biståndet, livsmedelsbistånd, Sida och biståndsindustrin”

av Micael Grenholm

Jag kom för ett tag sedan över en blogg där författaren, en socialdemokratisk politiker, argumenterar för att avskaffa biståndet. Japp, ni läste rätt, strypa alla hjälpprojekt, allt utbildningsstöd, alla gåvor till de fattiga (dock gör han undantag för katastrofbistånd). Hans text går att läsa här. Mitt svar går att läsa nedan.

Hej!

Med all respekt så måste jag säga att för mig är detta resonemang ganska dåligt genomtänkt.

”Sida har betalat ut bistånd till långt över 100 länder, däribland Ryssland som har stora olje- och gasintäkter. ”

De har även haft stora fattigdomsproblem till följd av kommunistsystemet. Indien är ett av världens rikaste länder samtidigt som de tar emot mycket bistånd pga att flest undernärda människor bor där. Stora inkomster och utbredd fattigdom är inte alltid motsatser.

”Även om den extrema fattigdomen minskar i rasande takt är det en stor skam att nästan en miljard människor fortfarande lever på motsvarande en dollar om dagen. Det finns ingen mer angelägen uppgift än att sprida välståndet också till dem. Men den rika världen har lagt 16 biljoner kronor på bistånd sedan 1950, med huvudsakligen obefintliga resultat.”

Här ignoreras att den fattiga världen har gett mer till den rika världen än tvärtom de senaste 60 åren. V bör därför inte förvänta oss ökad tillväxt i utvecklingsländer då kapitalflykt, orättvis handel och skulder gjort att de pengar som lämnar u-länderna överstiger biståndet ungefär 10 gånger, se här.

Dock har vi sett resultat, analfabetismen har sjunkit massivt, hungern har minskat rejält, människor lever mycket längre i u-länder än 1950 etc. Det ter sig för mig vara en rejäl motsägelse att först skriva att den extrema fattigdomen minskat i rasande takt och sedan att biståndet gett obefintliga resultat.

”Det biståndsindustriella komplexet består av runt 10 000 personer. Det handlar om utrikespolitiker och tjänstemän på UD och Sida, om anställda eller engagerade i enskilda organisationer och om näringslivet i form av biståndskonsulter och stora industriföretag som får uppdrag av Sida. De har alla personliga, ekonomiska eller ideologiska skäl till att vilja behålla eller öka biståndet. Målet är att spendera en viss mängd pengar, inte att hjälpa fattiga människor.”

Detta är en riktigt allvarlig anklagelse, men man kan fråga sig varför denna ”industri” hjälper fattiga människor om de inte vill hjälpa fattiga människor? Sidas arbete hyllas internationellt för sina resultat, se min länk ovan. Man kan argumentera att läkare inte bryr sig om sina patienter utan bara pengar, men är det ett argument för att skära ned på sjukvården? Så länge vi ser att biståndet hjälper människor finns ingen anledning att debattera biståndsarbetares motiv.

”Det är inte bistånd från oss som gör att barnen går i skolan i Väst Sahara, som tagit hundratals miljoner människor ur fattigdomen i Asien och som gjort att demokratin fått starkt fotfäste i det forna Östeuropa, utan det är inrikespolitiska reformer och integration i den globala marknadsekonomin. I stället för att bejaka den utvecklingen så uttrycker Sida och biståndsorganisationer en skepsis mot en ökad fokusering på den privata sektorn i utvecklingsländerna.”

Om detta vore sant skulle varje litet skolbygge, varje hjälp till självhjälp och varje stöd till demokratiska rörelser Sida betalat vara helt och hållet värdelöst. Hur går det ihop? Bistånd kan inte sättas i opposition till politik och handel utan bör komplettera detta. Det förefaller mig besynnerligt att du målar upp biståndsarbetare som drivna av egoistiska mål men ganska okritiskt hyllar handel. Det är sant att biståndsorgan ofta tenderar att svartmåla företag, men det är lika sant att dessa många gånger har brutit mot mänskliga rättigheter i jakt på profit. Kanske kan både bistånd och handel både skötas och misskötas?

”Fattigdomen i Afrika handlar alltså inte om resursbrist, den har sin förklaring i extremt dåliga politiska system. Det kan inget traditionellt bistånd i världen avhjälpa.”

Det var ett radikalt påstående. Så om man ger en hundralapp till en organisation som vill förbättra det politiska systemet blir den genom ett trollslag värdelös? Problemet är snarare att biståndsorgan inte gett så mycket till sådant bistånd, men det ökar. Jag har undersökt några studier som du hänvisar till som menar att biståndet inte har någon effekt på institutioner, och de jag har sett kännetecknas av misstaget att man först kollar hur mycket institutionsbistånd som har getts till land A, därefter har det institutionella läget i land A förbättrats. Det man inte tänkerpå är att många olika faktorer påverkar det institutionella läget, företag till exempel, och biståndet är en av de svagaste av dessa. Mer om detta finns i en rapport som går att finna i min länk ovan.

”Sverige har under decennier betalat ut miljarder och åter miljarder i afrikanska länder, utan att något reellt resultat har kunnat redovisas. Inget afrikanskt land kan visa upp en påtaglig standardförbättring för det stora flertalet som kan sägas vara en direkt följd av biståndet. Totalt sett har fattigdomen förvärrats i Afrika under den period då Sverige har ägnat sig åt bistånd. Uganda är kanske det mest belysande exemplet. Där består statskassan till cirka 50 procent av utländska biståndspengar, bland annat svenska. Ändå minskar inte fattigdomen.”

Återigen, de fattiga länderna har betalat miljarder och åter miljarder till de rika länderna likväl. Uganda har enorma skulder till västerländska banker, se http://www.jubileedebtcampaign.org.uk/Letter%20from%20Uganda+574.twl. Och varför blunda för de gigantiska förbättringarna inom hälsa, utbildning och livslängd som skett de senaste 60 åren i bland annat Uganda. De kan inte sägas vara en direkt följd av biståndet, har du skrivit. Vad är det då en följd av? Diktaturen? Handeln? Om handeln hade påverkat dessa länder positivt hade BNP stigit, men nu har den i genomsnitt stått stilla. Enligt bl. a. ekonomen Paul Collier hade den sjunkit utan biståndet. Och det måste vara biståndet som har höjt hälsa och utbildning i dessa länder, av det enkla skälet att det inte finns någon annan faktor som kan ha gjort detta. Jag gör en mer utförlig analys av detta i min rapport i länken ovan.

”Den övervägande delen av livsmedelsbiståndet doneras under villkoret att det skall köpas och bearbetas i, samt skeppas från, givarländer även om tillräckliga förråd är tillgängliga i den behövande regionen. Sådant ”bundet” bistånd är dyrt och långsamt. Det kostar ungefär en tredjedel mer än nödvändigt och tar ofta sex månader eller längre tid för att nå sitt mål.”

Det här är ett fruktansvärt problem som vi ska kämpa emot. Men Sverige håller inte på med detta! Det är USA och de större västeuropeiska länderna som ger bundet bistånd, inte de skandinaviska. Hur kan man då ha problemen med bundet bistånd som argument till att lägga ner Sida? Hur kan man ha det som argument till att avskaffa livsmedelsbistånd?

Det finns mycket mer att skriva men jag hänvisar återigen till min länk ovan. Jag hoppas att du ändrar åsikt i den här frågan.

Allt gott!

Micael Grenholm, Uppsala.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: