Biståndskritikens misstag

av Micael Grenholm

I flera år har jag intresserat mig för att undersöka kritik mot bistånd och försvar för bistånd. Jag menar då inte den sortens kritik som vill ändra formen på biståndet, till exempel ”USA ger bara till sina allierade, man borde ge till de fattigaste istället” utan den kritik som menar att själva principen att ge något till en fattig aldrig kommer hjälpa den fattige. Dessa kritiker förespråkar i regel alltid att principen att sälja något till den fattige som den fattige får betala dyrt för alltid kommer hjälpa den fattige.

I mitt projektarbete på gymnasiet producerade jag en liten rapport som heter Biståndskritik och kritik mot biståndskritik. Där går jag igenom argumenten för och emot bistånd och gör en argumentsanalys. Min bedömning är att argumenten för bistånd utan tvekan vinner. Rapporten kan läsas här: BISTÅNDSKRITIK3.0

När jag skulle dyka djupare i debatten visade sig att det inte finns jättemycket skrivet om det. Forskningen kring bistånd är minimal, antagligen för att u-länder i regel inte är så intressanta för ekonomer. Internationellt är det i regel forskare med anknytning till FN som argumenterar för bistånd och forskare med anknytningar till Världsbanken som argumenterar emot det. I Sverige utgörs debatten inte först och främst av forskare utan biståndsorganisationer på ena sidan (Diakonia, Svenska kyrkan, Röda korset m.fl.) och extremliberala marknadsförespråkare å andra sidan (tankesmedjan Timbro, som får massvis med pengar från näringslivet). Dessa debatterar genom hemsidorna Därför bistånd och Timbros biståndssida. En hemsida som snappar upp vad de skriver och vad flera andra (dagstidningar exempelvis) skriver är Biståndsdebatten.se.

Fredrik Segerfeldt är den mest extreme biståndskritiker jag läst och menar till skillnad från den internationellt mest kände biståndskritikern William Easterly att allt bistånd ska läggas ned (Easterly menar att det ska omformas så att mer sköts på gräsrotsnivå och i högre grad i samarbete med näringslivet). I Segerfeldts bok Gör ingen skada är det främsta ”empiriska beviset” för att bistånd är värdelöst är att forskare inte har funnit något positivt samband mellan mycket bistånd och hög tillväxt. Segerfeldt illustrerar med en tabell som visar att de 18 länder som tagit emot mest bistånd som andel av deras BNP/capita har i genomsnitt haft 0% ekonomisk tillväxt.

Även Easterly och flera andra biståndskritiker använder sig av denna argumentation, och det är den jag ägnar stor uppmärksamhet i rapporten ovan. Argumentationen faller i och med det enkla faktum att fattiga länder ger mer pengar till rika än tvärtom. De pengar de afrikanska länderna får i form av bistånd är ungefär lika mycket som de pengar som åker ut ur dessa länder genom arbetskraftsutvandring, orättvis handel och avbetalningar av u-ländernas gigantiska ockerlån. De pengar som far från fattiga länder till skatteparadis genom kapitalflykt är tio gånger mer än vad de får i bistånd. Alla dessa faktorer hör samman med näringslivet.

Detta ignoreras i biståndskritikernas resonemang, och de argumenterar som om biståndet är den enda faktorn som styr tillväxten i ett fattigt land. Men inte ens i länder där biståndet uppgår till en betydande stor del av BNP är det en större ekonomisk faktor än näringslivet. Segerfeldt gör också flera andra misstag och extrema snedvridingar av empiriska data i sin bok, bland annat menar han att institutioner och människors värderingar är det som främst styr den ekonomiska utvecklingen i ett land, och att biståndet har väldigt svårt att påverka dessa. Beviset för detta är återigen att mer och mer bistånd som ska påverka institutioner har givits men institutionernas kvalitet har inte förbättrats. Att andra saker än bistånd kan påverka institutioner finns inte med i resonemanget. Segerfeldt nämner inte heller kolonialism och nutida västerländskt förtryck av fattiga människor som förklaringar till den dåliga utvecklingen.

Låt mig vara noga med att poängtera att även många biståndsförespråkare gör fel, och biståndskritiker som Easterly tycker jag har en sund poäng i det att biståndets mål är att inte existera och att det måste vara förankrat hos lokalbefolkningen för att fungera. Men biståndskritikerna på Timbro är på tok för extrema.

2 Trackbacks to “Biståndskritikens misstag”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: