Vad krävs för att vi skall bry oss?

av Andreas

För lite mer än ett år sedan drabbades Haiti av en jordbävning som gick till historien som en av de mest förödande någonsin. Miljontals människor stod plötsligt utan hem. Samtidigt förlorade hundratusentals personer inte bara sina hem utan även sina liv. Via media nåddes vi av berättelser om hur någon mirakulöst blev räddad efter elva dagar under rasmassorna. Vi gladde oss och tänkte att allt hopp kanske inte var ute. Men de få glädjeämnena överskuggades snart igen av den sorg vi såg i ansiktena hos dem som förlorade en mamma, en son eller en fru. Jag tror inte att någon som inte varit på plats kan föreställa sig eller ens ana vidden av denna katastrof och ännu mindre förstå hur de drabbade själva upplevde situationen. De skyhöga dödssiffrorna går nästan inte att ta in eller helt förstå, dem blir lätt siffror men inget mer. Men bakom dessa siffror döljer sig riktiga människor av kött och blod. Riktiga människor, sådana som du och jag.

Omvärlden reagerade snabbt, många länder utlovade hjälp och ekonomiskt stöd. Glädjande nog fanns denna hjälpvillighet på fler plan än enbart det internationella. Privatpersoner ville hjälpa de drabbade och skänkte därför pengar till en mängd organisationer. En stor stödgala arrangerades för Haiti och världsstjärnor och megakändisar drog sitt strå till stacken genom att ta emot samtal från de människor som önskade att få skänka pengar. Skådespelaren George Clooney, som var värd för Los Angeles-delen av galan sa: ”Haitis folk behöver vår hjälp. De måste veta att de inte är ensamma – de måste få veta att vi fortfarande bryr oss”.

Utan att förringa det lidande som har drabbat Haitis befolkning måste jag ändå ställa mig själv en fråga. Skall det tvunget behövas en katastrof av denna storlek och omfattning för att vi skall bry oss? Varje dag dör det sexton tusen barn som en direkt följd av extrem fattigdom. Varje dag. Det betyder att på en vecka dör lika många människor, lika många barn, till följd av undernäring och svält som dog i jordbävningen på Haiti. Under ett år dör närmare sex miljoner barn på grund av fattigdom. Återigen är siffrorna så höga att det är svårt att förstå att det handlar om riktiga människor. Men det är precis vad det gör. Det handlar om riktiga mödrar som på grund av sin fattigdom gråter när de inte kan ge sina barn den mat de behöver, som förtvivlat försöker hitta något att ställa fram på matbordet. Det handlar om verkliga fäder som tvingas att sälja sina döttrar till ett liv som barnprostituerade och det handlar om riktiga människor som på grund av sin fattigdom dör. Det är personer som dessa som döljer sig bakom siffrorna. Frågan är varför så få bryr sig i ”vanliga fall”. Jag frågar mig igen, skall det tvunget behövas en katastrof av Haitis storlek och omfattning för att vi skall bry oss?

I en bok som heter Crazy Love ger författaren ett antal exempel på människor som faktiskt brydde sig och inte bara de gånger som något utöver det vanliga inträffade utan vars hela liv präglades av kärlek till sina medmänniskor. En person som nämns i denna bok var en läkare vid namn Nathan Barlow. Han kunde ha stannat kvar i USA och tagit ett välbetalt jobb men valde istället att resa till Etiopien för att hjälpa människor som drabbats av något som kallas en Mossy foot. Under de kommande sextio åren arbetade Barlow bland människor som ingen annan brydde sig om och han fortsatte med det ända till sin död. När jag läser om personer som honom känner jag hopp. Om denna man var beredd att ge upp all sin bekvämlighet enbart för att underlätta andra människors liv kanske också jag kan hitta styrka och medkänsla för att ge upp delar av min bekvämlighet. Jag kan offra mig för att andra människor, för att något av de sextontusen barn som dör varje dag istället för att dö skall få leva, gå i skola och få egna barn. Jag pratar inte om att bara ge någon extra krona till Rädda Barnen för att lindra ditt samvete. Det jag drömmer om är att vi alla aktivt började ändra på vår livsstil för att andra människor skall få det bättre även om det betyder att jag får det materiellt sämre. När allt kommer omkring, det kanske inte är värt att barn skall behöva dö av svält för att jag skall kunna ha den senaste Iphonen? Kanske kan jag tänka mig att offra något av min bekvämlighet för att mätta en annan människas mage. Jag tror det. Jag vill det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: