Matpriskrisen skapar fattigdom – men slår olika

av Micael Grenholm

Från Forum Syds hemsida.

De ökade matpriserna gör att fler människor blir fattiga. Men bra majsskördar i södra Afrika har i viss mån lindrat situationen där. Aktiva åtgärder från många regeringar har också bidragit till att situationen inte blivit värre än den är.

Världsbanken uppskattar att de kraftigt ökade matpriserna under det senaste halvåret har gjort att ytterligare 44 miljoner människor fallit under strecket för extrem fattigdom. Detta fördelar sig dock lite olika på olika kontinenter. Orsaken är att skördarna av olika stapelgrödor har slagit olika och att efterfrågan ökat olika mycket.

Majsskördarna var i många länder i Afrika söder om Sahara ganska bra under 2010, vilket är en huvudorsak till att inte ännu fler människor har slagits ut. De globala majspriserna har dock varit mycket instabila och på många håll, t ex i Latinamerika, ökade priserna ganska kraftigt.  Ris är en annan basföda för många av världens fattiga. Även världens risproduktion har varit relativt stabil, vilket också bidragit till att livsmedelssituationen inte blivit ännu värre. Av stapelgrödorna är det vetepriserna som ökat allra mest. Detta beror delvis på olika naturkatastrofer i just de länder som är stora veteproducenter, översvämningar i Australien, och bränder/torka i Ryssland.  Det beror också på ökad efterfrågan, t ex från mellanöstern, där länder som Saudiarabien trappar ner sin egen odling p g a vattenbrist. Nordafrika är också ett område som är beroende av veteimport för sin basföda. Brödpriserna där har ökat kraftigt, vilket anses ha varit en av de utlösande orsakerna till de protester som sedan utvecklades till gigantiska demokratimanifestationer, som håller på att förändra regionen i grunden.

Generellt har också fattiga länder varit aktiva för att på olika sätt försöka motverka matkrisen. En rapport från UNICEF visar att 75 av 98 länder som brukar klassificeras som utvecklingsländer har genomfört program för att direkt stödja de mest utsatta med matutdelning, skolmatsprogram etc. Ungefär lika många utvecklingsländer har försökt motverka de instabila världsmarknadspriserna med att bygga upp buffertreserver, och att öka eller minska (beroende på situationen) import/export med olika styrmedel.  En hel del fattiga länder har också satsat aktivt på att stimulera en produktionsökning genom olika slags stöd till bönderna; subventionerade insatsvaror, kreditprogram etc.

Maud Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: