How many hungry people are there in the world and where do most of them live? What effect does it have on their minds and bodies and what can we do to help them? Here is a list of 10 things about hunger that absolutely everyone should know.
1. At present, there are 925 million people in the world who do not eat enough to be healthy. That means, one in every seven people on Earth goes to bed hungry each night. (Source: FAO News Release, 2010)
2.Rising food prices pushed an additional 44 million people into hunger between June 2010 and February 2011 when they soared to their highest level ever. (Source: World Bank Food Price Watch, 2011)
3. While the number of hungry people has risen, as a percentage of the world population, hunger has actually fallen from 33 per cent of the population in 1969 to just over 15 per cent of the population in 2010. (Source: FAO, 2010)
4. Well over half of the world’s hungry people–some 578 million people–live in Asia and the Pacific region. Africa accounts for just over one quarter of the world’s hungry population. Source: (Source: FAO, The State of Food Insecurity in the World, 2010)
6.A third of all deaths in children under the age of five in developing countries are linked to undernutrition. (Source: UNICEF Report on Child Nutrition, 2006)
7.The first 1,000 days of a child’s life, from pregnancy through age two, are the critical window in which to tackle undernutrition. A proper diet in this period can protect them from the mental and physical stunting that can result from malnutrition. (Source: UN Standing Committee on Nutrition, 2009)
9.Malnourished mothers often give birth to underweight babies who are 20 per cent more likely to die before the age of five. Up to 17 million children are born underweight every year. (Source: A World Fit for Children, UNICEF, 2007)
10. By 2050, climate change and erratic weather patterns will have pushed another 24 million children into hunger. Almost half of these children will live in sub-Saharan Africa. (Source: Climate Change and Hunger: Responding to the Challenge, WFP, 2009)
Missat vad som hände i år? FN:s årskrönika på tolv minuter är till skillnad från många andra inte fokuserad på Västvärlden utan tar upp de stora globala frågorna som verkligen berör de människor som har störst behov – de fattiga.
Earth’s 7 billionth resident was born into a world of contradiction and change. There could be enough for all, yet a billion people remain hungry. Around the world protestors fought for freedom and better opportunities. From conflict in Libya to nuclear disaster in Japan and famine at the Horn of Africa – the UN provided relief and solutions. UN Secretary-General Ban Ki-moon declared sustainable development and lifting people out of poverty the main goals of his second term in office.
Här är ett betydligt kortare klipp där Unicef sammanfattar året. Och de är riktigt glada, många stora framsteg för barns rättigheter skedde 2011. Titta och bli glad!
Varje dag dör 21 000 barn innan de hinner fylla fem år. Det är nästan 1 000 barn varje timme – en ogreppbar siffra. Det som vi i Sverige ser som en av de värsta upplevelserna en människa kan erfara – att förlora ett barn – hör till verkligheten för många föräldrar i länder som Sierra Leone, Afghanistan, Indien och Zambia. Vistas man på den afrikanska landsbygden är det inte svårt att förstå att detta ohyggliga händer dagligen.
Papua Nya Guinea: Katuwala, 10 år, omfamnar sin sovande lillebror Kalu. Tio månader gamla Kalu lider av malaria, en vanlig orsak till dödsfall bland barn i landet. Foto: Giacomo Pirozzi
Ett litet barn som lever under svåra förhållanden kan på bara några timmar bli dödligt sjuk i diarré, malaria, vätskebrist eller undernäring. Långa avstånd eller brist på mödravårds- och barnavårdscentraler, personal, medicin och utrustning innebär att det är svårt att få hjälp. Transportmedel, telefonnät, rent vatten och annan infrastruktur är självklart för oss men inte för alla som bor på landsbygden i utvecklingsländer. Områden som säkert finns med i alla utvecklingsplaner, men dit pengarna eller den politiska viljan sällan räcker. Det är här som UNICEF fokuserar sina insatser, alltid i samarbete med landets regionala och nationella myndigheter.
Listan kan göras lång på vad som görs och måste göras för att uppnå det fjärde millenniemålet om minskad barnadödlighet; mer utbyggt sjukvårdssystem, tillgång till rent vatten, mer utbildad personal, bättre hygienrutiner, förebyggande vaccinering mot barnsjukdomar som mässlingen och polio, bättre och mer varierad mat i familjer och så vidare. Målet är alltid att de strukturer och den service som UNICEF är med och bygger upp successivt ska tas över av landets myndigheter – annars håller det inte i längden. Fram till dess behövs vårt stöd och alla kan bidra i detta arbete. För många barn runt om i världen är ett malarianät, ett hygienpaket eller avmaskningskur skillnaden mellan liv och död.
/Eva Dalekant, Internationell programhandläggare UNICEF Sverige
Läkare utan gränser har sedan länge satsat på kampanjer med riktigt snygga animationer, och julkampanjen Hjälp oss plåstra om en sjuk värld är inget undantag. Kampanjen uppmärksammar sjukdomar som är mycket lätta att bota men som många dör av ändå, såsom malaria, mässling och diarré. Om man ger en gåva kan man sätta ut ett plåster någonstans på jordgloben (alltifrån Afrikas horn till Luleå), man kan också fixa ett fint gåvokort där personen man gett klappen till uppmanas gå in och leta efter sitt plåster. Mycket smart idé!
Uppdatering 30/12. Idag nås vi avden tragiskanyheten att två läkare som jobbar för Läkare utan gränser har mördats i Mogadishu. Den här organisationen befinner sig verkligen på platser där få vill befinna sig, och de utför heroiska insatser för att ge alla människor tillgång till sjukvård.
CAR befinner sig i en tyst humanitär kris, rapporterar Läkare utan gränser. De har upptäckt att i vissa regioner råder en mortalitet tre gånger så stor som gränsen för vad som betraktas som en nödsituation. De beskriver situationen som ”out of control” och uppmanar fler aktörer att bidra med läkarvård, eftersom de nuvarande resurserna inte räcker. Olivier Aubry som leder Läkare utan gränsers arbete i CAR säger:
”A health system torn apart by years of political and military instability, major organisational problems, and a lack of security in the northern and eastern regions of the country… All these factors have had a catastrophic effect on the health of the population and show, to a large extent, how the extremely high mortality rates have come about.”
Stöd Läkare utan gränser här! Det är jätteviktigt att hjälpa till vid katastrofer!
I många länder där kläder för den svenska marknaden produceras är minimilönen svår att leva på, den täcker sällan de grundläggande behoven för en arbetare. En levnadslön är däremot en lön som täcker de grundläggande behov en familj har som mat, rent vatten, husrum, kläder, utbildning för barn, grundläggande sjukvård och även lite extra att spara eller för att täcka upp oförutsedda utgifter.
Rapporten ”Har modet modet att höja lönerna?” visade att nio modeföretag på den svenska marknaden bidrar till en grov underbetalning genom att endast ha krav om minimilön. Fair Trade Center och Rena Kläder driver i kampanjen ”Högt pris för billiga kläder” ett upprop som riktar sig till klädföretag på den svenska marknaden. Var en medveten konsument! Genom att skriva under detta upprop använder du din konsumentmakt och kan påverka klädföretag att agera. Visa att du bryr dig om textilarbetarnas löner! Skriv på här!
PS: Kolla även in Sömmerskebloggen, en blogg där Anju, 34 år, som arbetar i utkanten av Dehli i Indien, skriver om sitt liv som textilarbetare.
COP 17 i Durban är över – och såväl vår miljöminister som FN:s generalsekreterare är glada för att man både rodde vidare Kyotoprotokollet och påbörjade en ny färdplan där alla länder ska vara med. Dock är många besvikna. Magnus Walan från Diakonia skriver på Twitter:
”@MagnusWalan: Ett avtal. Inkl Kyoto2. Men med vilka utsläppsminskningar? Devils in the details..”
På samma sätt är miljöpartisten Rebecka Carlsson besviken och kallar överenskommelsen för ett ”fyragradersavtal”. Naturskyddsföreningens generalsekreterare säger att det är utan innehåll och en seger för klimatförhandlingarna men inte för klimatet.
Supermiljöbloggen sammanfattar det helt enkelt så här: ”Kyotoprotokollet lever vidare, men mycket försvagat, eftersom Kanada, Ryssland och Japan har valt att lämna och USA aldrig var med från början. Därmed är det nästan bara EU och världens fattigare länder kvar inom det gamla avtalet. Den framgång som har varit är att alla viktiga utsläppsländer har gått med på att förbinda sig till ett kommande gemensamt avtal. Men där slutar också framgångarna, avtalet kommer nämligen inte att träda i kraft förrän 2020, och enligt FN:s forskningssammanställningar måste utsläppen börja minska innan 2020 om vi ska kunna klara målet om max två graders uppvärmning. Med nuvarande avtal verkar det alltså osannolikt att vi ska klara det målet.”
Vid sidan om detta reagerar jag på hur Västvärlden ser på fattiga länder när det gäller klimatförhandlingarna. Den här bloggen står ju för klimaträttvisa, att de rika länderna ska betala största delen av klimatnotan och hjälpa de fattiga länderna att skapa hållbar utveckling och anpassa sig till extrema klimatförhållanden. De rika länderna har både släppt och släpper ut mest. Därmed har de ett större ansvar.
Dock kan det knappast undgått någon att många västerländska medier och politiker riktar krut mot nyindustrialiserade stora länder som Kina, Indien och Brasilien. SVD skriver: ”Två stora utsläppsländer – Kina och Indien – verkar än så länge försiktigt positiva till en plan för ett nytt, bindande klimatavtal som omfattar även dem.” För någon timme sedan hade DN en TT-artikel på hemsidan som gladde sig åt att just Kina och Indien ingick i den nya färdplanen – och nämnde inte att även USA är med. Nu har de åtgärdat detta, men placerar de tre nyss nämnda länderna i samma kategori – ”de största utsläppsländerna”.
Problemet är att Kina och Indien inte är i närheten av USA när det gäller utsläpp per capita. Att man betonar Kinas klimatansvar är visserligen förståeligt, i egenskap av ”the factory of the world” kommer de släppa ut rejält mycket de kommande decennierna. Men att hacka på Indien tycker jag är obegripligt. De släpper inte ut mycket mer än Afrika:
Man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå att anledningen till att världens största länder släpper ut så mycket är för att de är så många. På ett Klimatforum som anordnades i Stockholm när COP 17 började sa Hans Rosling att man måste räkna med utsläpp per capita när man diskuterar utsläppsminskningar, något annat blir ohållbart. Indien har fler hungriga invånare än hela Afrika. Det är en subkontinent med enorma kontraster där olika delstater skiljer sig rejält från varandra. Det landet behöver utveckling, och det ska vi respektera.
USA däremot är världens rikaste land och världens största utsläppare av fossila bränslen. En väldigt stor del av befolkningen tror inre ens att klimathotet existerar, tack vare oljebolagens opinionsfinansieringar. USA blev kända som Durbans broms (tillsammans med Kanada). Inte undra på att en amerikansk aktivist tog över ordet från sin förhandlare:
”I am speaking on behalf of the United States of America because my negotiators cannot. The obstructionist Congress has shackled justice and delayed ambition for far too long. I am scared for my future. 2020 is too late to wait. We need an urgent path to a fair, ambitious and legally binding treaty. We need leaders who will commit to real change, not empty rhetoric. Keep your promises. Keep our hope alive.”
Sverige har på senare år involverat privata aktörer mer och mer inom biståndet, vilket i grund och botten är en sund strategi eftersom utveckling kräver handel och näringslivet måste inkluderas i Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU). Dock kräver det att de privata aktörerna har utveckling som mål och inte bara tänker på egen profit. Tyvärr offentliggjorde Diakonia och Svenska kyrkan en rapport idag som visar att så inte är fallet. Ladda ner rapporten här.
Dess slutsats är: Granskningen visar att en övervägande majoritet av projekten som utvärderats antingen har svårt att uppvisa utvecklingsresultat, eller helt saknar utvecklingseffekter. Ett annat generellt problem för flertalet projekt är att mätningen av resultaten är bristfällig. Det är också svårt för oberoende granskare att få insyn i biståndsverksamheten när det sker genom privata aktörer.
En av de privata aktörerna som fått väldigt mycket pengar från Sveriges biståndsbudget på senare år är Swedfund. ActionAid larmade för några månader sedan att de stoppar pengar i skatteparadis:
När företag tar sitt ansvar för de mänskliga rättigheterna kan människor som i dag arbetar i fabriker med dåliga löner i fattiga länder få ett värdigare liv. Stöd till näringslivsutveckling och fungerande lokala och regionala marknader är därför självklara delar i det internationella utvecklingssamarbetet. Men när biståndsmedel används, måste man säkerställa att näringslivsstödet utgår från lokala prioriteringar och granskas utifrån hur det bidrar till att minska fattigdomen.
Forskning visar att bistånd via näringslivet i praktiken ofta handlat mer om att gynna givarlandets näringsliv än om att gynna mottagarlandets näringsliv. Det europeiska nätverket Eurodad visar att även om det formellt bundna biståndet, där mottagarlandet förbinder sig till upphandling i givarlandet, har minskat, går hela 60 procent av det internationella biståndet fortfarande tillbaka till företag i givarländerna.
Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member* skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Bibeln säger att vi ska vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6:8). Vi ska inte spendera pengar på onödigheter, för om vi gör det innebär det ju att pengar som kunde gått till nödvändigheter till de fattiga inte gör det, man hjälper inte de fattiga fast man kan, vilket är en synd (5 Mos 15:9, 1 Joh 3:17). Massvis med människor lider på grund av vår storkonsumtion av onödigheter.
Vad är då onödigheter? Jag brukar dela upp det i tre kategorier: lyxprodukter, underhållningsprodukter och skönhetsprodukter. LUS-produkter, helt enkelt.
Blä
Lyxprodukter är ganska svårdefinierat, men det rör sig om allt ifrån ”fin” mat till lyxbilar, det som sätter ”guldkant” på tillvaron, det som man vill ”unna sig”, det som är ”köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda” (1 Joh 2:16). Det handlar om bekvämlighet, njutning och extravagans, allt på de fattigas bekostnad, eftersom USA ensamt spenderar mer pengar på lyxvaror varje år än vad hela världen ger i bistånd!
Usch
Underhållningsprodukter handlar förstås om film, musik, spel, sport, resor, hobbies mm. Syftet är att ha kul, och oftast argumenterar man för att det även får en att slappna av, dock blundar man för att det finns gratis sätt att ha kul och slappna av. Förvisso ger många av de medier som kan ge underhållning också information, och ofta är detta sammanlänkat, dock är det svårt att argumentera för att det är i informationssyfte man går på bio, lyssnar på låtar eller åker till Thailand. I en värld där vi spenderar nästan lika mycket på underhållning och media per år som vi någonsin gett i bistånd, måste vi helt enkelt skära ner på underhållningen.
Fy
Skönhetsprodukter innebär mode, smycken, frisyrer, smink mm. Dessa produkter köper man för att man ”vill se bra ut”, men inte sällan även för att visa hur rik man är (något vi knappast vill erkänna). Många kritiserar det rätt så extrema skönhetsideal som framför allt unga tjejer utsätts för, men få tar tag i saken och slutar helt att konsumera för utseendets skull. När vi bara i Sverige spenderar dubbelt så mycket på kläder som på bistånd är det dock just det som krävs, ”er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder” (1 Petr 3:3).
Bojkotta LUS helt enkelt. Nu tänker dock säkert många: om vi slutade köpa detta och gav pengarna till de fattiga istället, skulle vi inte leva obekväma, tråkiga och fula liv? Nej! Vi kan ju fylla dem med GLBUNS!
Naaaaww...
Gratis lyx är när Guds Rike sprids, när människor blir helade, upprättade och befriade, när man umgås med vänner mm. Bibeln säger att det är ”bättre [med] ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat” (Ords 15:17), det bästa i livet är faktiskt gratis och det är så absurt att vi försöker köpa tillfredsställelse med pengar som därmed inte hjälper fattiga istället för att ta emot den bästa lyxen gratis från Gud och människor.
Jippie!!
Betjänande underhållning är när man istället för att inta nöje från en skärm eller lata sig på en strand faktiskt hjälper andra människor och förändrar deras liv. Gapet mellan de svenskar som glor på TV flera timmar per dag och de som är engagerade i en aktivistgrupp för global rättvisa är gigantiskt. Om folk engagerade sig mer och insåg hur kul det är skulle de inte spendera så galet stora summor på att ”underhållas”. Se bara på klippet nedan vilka skojigheter en aktivistgrupp kan hitta på.
Sötnos
Naturlig skönhet handlar dels om att inse hur vacker man är i själva egenskapen av att vara människa skapad till Guds avbild, dels om att se till den inre skönheten, ”inseendet”. Vad som ”ser bra ut” är i allra högsta grad socialt konstruerat och går att ändra på, och i vårt samhälle behöver vi verkligen betona dygder, goda egenskaper och andra inre smycken. Den bekräftelse man får av ett liv i goda gärningar är också många gånger större än den (ofta kortvariga) bekräftelse man får i livets ändlösa skönhetstävling.
Aldrig tidigare har kampen mot hiv och aids varit mer framgångsrik – fler människor har tillgång till hiv-behandling, antalet smittade i världen sjunker och positiva forskningsrapporter presenteras. Men nyligen kom bakslaget – Globala fonden som finansierar insatser för att behandla och förebygga aids, tuberkulos och malaria tvingades ställa in den senaste finansieringsrundan på grund av brist på resurser. Det har aldrig tidigare skett i fondens historia.
Kunskapen finns
Våra medarbetare, som dagligen möter smittade patienter, är mycket oroliga över de konsekvenser som finansieringskrisen får, inte minst för de patienter som för närvarande står under behandling.
– När jag arbetade i Malawi 1998 så kunde man bara drömma om att det fanns kunskap och möjlighet att stoppa hiv-epidemin. Då var aids en dödsdom, och hiv en skam som var djupt stigmatiserat i samhället. Idag har vi mer kunskap och vet vad som krävs för att förebyggande och behandla hiv, berättar vår ordförande Kristina Bolme Kuhn som är sjuksköterska och har erfarenheter av hivarbete.
Insatserna behövs nu
Hon fortsätter:
– Nu måste alla fortsätta ta vårt ansvar. Med lite extra insatser kan vi ligga ett steg för hiv-epidemin. Men insatserna behövs nu, innan det är för sent, för att undvika att vi måste fortsätta betala för all framtid, säger hon.
Bloggen Rättvis elektronik har dragit igång en julkalender om hur arbetsvillkoren och miljöpåverkan ser ut i elektronikindustrin. Följ den här.
Här är ett klipp som visar hur handeln med mineraler som används i elektronik har bidragit till en konflikt i Demokratiska Republiken Kongo som i sin tur har orsakat utbredd undernäring: